En tung arbetsvecka är snart över, fylld av möten, deadlines för dokument och telefonkonferenser med experter från medlemssländer. Bl.a. har vi ingående diskuterat vad som kan antas vara realistiska utsläppsmodeller för hur mycket utsläppen av olika förordningar såsom svaveldioxid (SO2), kvävoxider (NOx) och partiklar kommer att minska till 2020 om man genomför existerande EU-miljölagstiftning. Målet är att till slut enas om utsläppstak som sedan ska slås fas till juridiskt bindande bindande mål i FN:s regionala luftvårdskonvention LRTAP i vår.

Det intressanta är att även om det finns många olika uppfattningar om exakt hur långt man kommer till 2020, så är man i stora drag överens om storleksordningarna: det handlar om 50-60% minskning eller mer för svavel, runt 40-50% för kväve, och 30-40% för partiklar för EU som helhet. Då ska man också ha i åtanke att EU sedan 1990 redan har minskat t.ex. svavelutsläppen med ca 80%.

Oavsett hur man räknar, och även om man kanske gärna hade sett ännu större utsläppsminskningar, så inser man att EU faktiskt har en ganska stark miljöpolitik på plats redan. Stora delar av utsläpspreduktionerna kommer av lagkraven i industriutsläppsdirektivet om att tillämpa bästa möjliga teknik för tung industri och kraftverk, andra härstammar från EU:s standarder för avgasutsläpp (Euro 5 och Euro 6).

Det är nog tur att inte dessa EU-lagar förhandlades i dessa dagar - sannolikheten är stor att de hade blivit rejält urvattnade.