Nu jobbas det i princip dygnet runt, inklusive helger (lördagen undantagen - den är fortfarande "helig", åtmintone för mig). På miljösidan fokuserar vi nu främst på Coreper-behandlingen som är sista instansen innan besluten sak fattas på miljörådsmötet 21 oktober. Förberedelsearbetet är minutiöst.
Igår avslutade jag min punkt på Corepermötet kl 21.30, och var hemma (efter omedelbar analys och rapportskrivning) vid midnatt. Och då hade jag ändå tur - klimatgänget som kom efter mig satt till kl 2 i natt.
Därutöver ständiga deadlines, oräkneliga email, telefoner som ringer oupphörligt, möten som avlöser varandra. Och - vilket kanske är den svåraste utmaningen i många fall - en jämn ström av små men viktiga beslut som ska fattas.
Från det ena till det andra, sen tillbaks till det ena igen, sen till det tredje... Som nån sa en gång: "Här gäller det att hålla många bollar i huvudet". Samma person sa vid ett annat tillfälle att "det känns som att dunka huvudet i väggen". Båda dessa uttryck passar rätt bra just nu.
Det är bara att konstatera: ordförandeskapet är inte bara spännande och roligt längre - nu är det också rejält jobbigt.