Gubben som BESTÄMMER

Hur förklarar man för sin 5-åring att man måste tillbringa alla veckodagar på jobbet, och ibland dessutom jobba övertid, bli försenad, eller åka på tjänsteresa?

Den som har försökt vet att det inte är inte lätt. Att t.ex. säga att man måste förbereda ett förhandlingsmandat om en adhoc-grupp om rättvis fördelning av genetiska resurser inför Coreper duger inte riktigt.

Istället försöker jag med något lite mer konkret, t.ex. att jag måste gå till jobbet för att göra luften renare att andas, eller för att fiskarna i havet ska må bättre. Abstraktionsgraden är dock fortfarande lite väl hög.

Den förklaring som fungerar bäst är istället att jag blir ”tvingad” att gå till jobbet av ”Gubben som Bestämmer” (dvs chefen). Det förstår min femåring mycket bra, för han drar en direktparallell till att han själv ofta tycker sig tvingas till vissa saker som att sätta på sig kläder, sluta se på TV, gå till skolan eller äta upp sin mat. Om han har en Gubbe som Bestämmer (dvs jag) så kan förstås också pappa ha det.

På senare tid har grabben hittat en plastklädhängare som har blivit en ny favoritleksak. Med denna i näven blir han "Kapten Krok" (inspirerad av filmen Peter Pan). Och då är det han som är Gubben som Bestämmer.