Ett riktigt jobb?

Härom dagen frågade min 4-åring: Pappa, vad ska du bli när du blir stor?

Tja, kanske vill jag jobba med miljösamarbete i Europa, försökte jag. För ärligt talat så jag tycker nog att det jobb jag redan har är bland det roligaste och mest meningsfulla man kan hålla på med.

Jaha. Men vad gör man då? frågade han.

Hmmm. Ja, jo, man sitter vid ett skrivbord i ett kontor hela dagarna utom när man går på viktiga möten. Och så skriver man e-mail och olika viktiga papper på datorn som man hoppas ska leda till att det blir renare luft och vatten och att människor och vilda djur och träd och blommor i naturen inte ska bli sjuka eller försvinna. (Talande nog så kändes det nödvändigt att lägga till ordet "viktiga" här och där för att inte arbetsuppgifterna skulle låta alltför torftiga. Det räckte dock inte riktigt till för att imponera på grabben.)

NÄMEN! svarade han upprört. Det är väl inget JOBB! Jag menar ju ett RIKTIGT jobb! Som POLIS eller nåt.

Och visst ligger det väl en hel del i hans spontana och enkla resenomang om man tänker efter. Det är onekligen långt mellan de byråkratiska och ofta omständiga och kompromissfyllda övningar vi håller på med i EU:s institutioner, och den verklighet vi vill förbättra och påverka. Möjligen skulle man göra bättre konkret nytta som miljöteknik-ingenjör i ett progressivt företag, budgethandläggare på Finansdepartementet, eller ordförande i någon miljönämnd i en kommun (även om nog också dessa yrken handlar mycket om olika former av pappershantering).

Eller varför inte just miljöbrottsutredare vid polisen, där man kan jobba med att sätta åt de riktiga miljöbovarna.

Å andra sidan: varenda viktigt beslut i dagens samhälle som i någon mån påverkar verkligheten börjar med något virtuellt och byråkratiskt - oftast ett email eller en promemoria som någon skriver och som sen processas genom systemet, och som efter otaliga möten, omskrivningar och förändringar kan accepteras och tillämpas med verklig innebörd och effekt. EU:s beslut och regler må vara långt ifrån perfekta, men de gäller trots allt närmare en halv miljard människor, och har även en hel del inflytande på andra länder och regioner.

På så vis kan man trots allt intala sig att det virtuella slitet på kontoret med att skriva eller ge synpunkter på några av dessa byråkratiska papper och processer faktiskt bidrar till att vrida samhällsutvecklingen i rätt riktning.

Men hur förklarar men det för en 4-åring?