Inte bara EU och västvärlden försöker förbättra luftmiljön. Även Kina har börjat strama upp sin miljöplitik på sistone, för att försöka undvika de värsta miljö- och hälsokonsekvenserna.
Frågan är hur man lyckas. I denna BBC-artikel (med flera intressanta artikel-länkar under artikeltexten) kan man läsa om den allt sämre luftkvaliteten i kinesiska städer. Detta är förstås en ofrånkomlig konsekvens av den ohämmade industriella tillväxt som landet har haft de senaste decennierna.
Det är svårt att föreställa sig hur det är att inte ha tillgång till ren luft. Även om Bryssel har bland den sämsta luftkvaliteteten i Europa, så är det förstås på en helt annan nivå än i Hongkong eller Peking.
Ur hälsosynpunkt är små partiklar, s k PM 2.5, från olikta typer av förbränning den farligaste av luftföroreningarna. Partiklarna fastnar i lungorna och kan leda till t.ex. luftrörsproblem eller cancer. Kineserna ska nu bygga 1500 mätstationer för att skaffa sig en bättre bild av läget, och införa ett dagligt gränsvärde för sådana småpartiklar på 75 mikrogram per kubikmeter som ska gälla från 2016.
EU:s gränsvärde är tre gånger mindre - 25 mikrogram. Men trots det relativt oambitiösa - och i sig otillräckliga - kinesiska gränsvärdet, så beräknar man att det kommer att överskridas i mer än 2/3 av alla Kinas städer.
Våra kinesiska vänner har ett högt pris att betala för sin materiella tillväxt.