Avgörande möte i Geneve

Min huvuduppgift på miljödirektoratet har varit att förbereda EU:s positioner om nya utsläppsmål för 2020 för de fem viktigaste luftföroreningarna, ofta genom direktförhandlingar med medlemsstaterna.

Nästa vecka är det dags för ett avgörande förhandlingsmöte i Geneve, inom FN:s regionala luftvårdskonvention LRTAP. 

Förberedelsarbetet har varit intensivt, och nästa veckas förhandlingsmöte kommer att bli både intressant och arbetstungt. Då får vi se om ett drygt halvår av förberedelser, och över två år av inledande förhandlingar, leder fram till ett reviderat Göteborgsprotokoll med nya bindande utsläppsmål för Europa (inkl EU:s östliga grannländer) och Nordamerika. Kommissionen representerar hela EU och har därför en nyckelroll.

Förhoppningsvis ska hela överenskommelsen vara klar nästa fredag. Vi är väl förberedda, men ännu återstår många och långa förhandlingsmöten och ett antal kända och okända problem att lösa ut innan vi har nått ända fram.

Kommissionen och livspusslet

Kommissionen har ett uttalat mål att förbättra möjligheterna att kombinera arbetsliv och familjeliv, vilket är bra både ur arbetsgivarens och arbetstagarens perspektiv. Ekvationen är enkel: bättre balans i "livspusslet" = lyckligare och friskare medarbetare = effektivare och lojalare medarbetare.

Framför allt har kommissionen på senare år förbättrat möjligheterna att arbeta deltid, ta föräldraledigt och jobba hemifrån. 37,5 timmars arbetsvecka är ett annat exempel (även om jag inte känner en enda kollega som inte jobbar långt över 40 timmar per vecka).

Det nya flextidsystemet, som över hälften av personalen har valt att ansluta sig till, är också ett led i att skapa förutsättningar för balans mellan arbete och familj. Enligt detta ska man vara på kontoret mellan 9.30 - 16.30; övrig tid kan man i teorin flexa ut om man har tillräckligt med flextid på kontot (dvs om man inte har akuta saker att uträtta vilket man i praktiken ofta har).    

Samtidigt kan man fråga sig vad dessa rättigheter faktiskt innebär i praktiken. När jag ser hur mycket tid vissa av kollegorna spenderar på kontoret, kan jag konstatera att flertalet inte tycks utnyttja dessa möjligheter. Det gäller - förstås - särskilt manliga kollegor.

Statistik från de lokala fackföreningar talar också sitt tydliga språk: andelen deltidsarbetande kvinnor på kommissionen är 85%, av kommissionens ca 4700 föräldralediga år 2010 var 80% är 80%, och av dem som har jobbar hemifrån är 67% kvinnor.

Ojämställt så det förslår alltså (men kanske inte så annorlunda jämfört med motsvarande statistik i Sverige?).

När det gäller flextiden, så tycks tillämpningen variera en hel del mellan - och t o m inom - de olika direktoraten. Generellt fryser största delen av den inarbetade tiden inne och tas aldrig ut som kompensation - detta eftersom man bara får flytta över maximalt 15 övrtidsstimmar från en månad till en annan.

Detta innebär enligt facket att kommissionsanställda jobbade hela 88 000 dagar "gratis" under 2010 - motsvarande 400 heltidstjänster.

Personligen tycker jag det ligger en del i fackens kritik, samtidigt som man tenderar att undervärdera individens egna ansvar för att se till att man kommer hem i tid på kvällen, ta ut den flextid man har rätt till eller begära den deltid/föräldraledighet som man har rätt till. Även som man.

Vissa kollegor klagar ständigt över att det är för mycket att göra och de ser för lite av vänner och familj, men de vågar (eller vill) inte ta strid för att utnyttja de möjligheter som faktiskt finns.

Min egen erfarenhet säger mig att även om arbetstempot ofta är högt så handlar det mycket om att prioritera rätt och framför allt att sätta tydliga gränser - både för sig själv och för cheferna - för hur mycket tid man faktiskt ska spendera på kontoret.

Allvetande

I morse argumenterade min 4-åriga grabb kraftfullt för att han inte behöver gå till skolan mer eftersom han redan "vet allt" och således inte behöver lära sig mer.

När jag frågade vad han vet så svarade han: "Jag vet att det har funnits dinosaurier, för man har hittat benen. Jag vet att träden ger oss syre så vi kan andas. Jag vet att solen är en eldboll. Och jag vet att Anakin Skywalker först var snäll och sen blev elak. Det räcker!".

Jag blev ganska svarslös inför denna (för en fyraåring) imponerande kunskap - och argumentationsteknik. Men släpade honom ändå till förskolan.

När argumenten tryter tar som bekant nävarna vid.

Gröna jobb - räddningen för EU?

Kommissionen presenterar i dagarna konkreta åtgärder för att skapa fler jobb i det krisande EU. Störst potential för nya arbetstillfällen finns enligt denna rapport inom områdena miljö, hälsa och IT. Bara inom energieffektiviseringssektorn kan 2 miljoner nya jobb skapas. Skatteväxling (lägre skatt på arbete och högre på energi och resurser) lyfts fram som en nyckelåtgärd.

Låt oss hoppas att Europas finans- och arbetsmarknadsministrar lystrar. Då blir det inte bara färre arbetslösa, utan också renare miljö, bättre hälsa och snabbare internet i EU i framtiden. Många flugor på smällen, alltså.

Ett land som verkar ta till sig argumenten är faktiskt det krisande Grekland, där statsministern nyligen gjorde ett utspel om att satsa stort på förnybar energi (särskilt solkraft) för att ta sig ur krisen. I ett längre perspektiv tänker man sig att upp till 100% av elkraften ska produceras av förnybara källor.

Ode över en leksaksbil

Vissa saker var bättre förr. Leksakers hållbarhet till exempel.


Kära leksabil. Jag fick dig av mormor för snart 38 år sedan. Efter lång och trogen tjänstgöring har du har tappat dina framdäck och fått taket intryckt, och det är dags att rulla in i leksakshimlen. Tack för alla rulliga minnen du har givit både mig och mina barn. 

Denna lilla leksaksbil hållit i nästan 40 år, innan den blev obrukbar till följd av en något omild behandling av min fyraåring. "Ulf" stod det länge på taket med stora svarta bokstäver, för att ingen skulle sno bilen i sandlådan. Tre decennier senare hittade jag den i en låda på vinden och gav den i julklapp till mina egna barn - det blev en klar favorit eftersom den rullade så bra och inte gick sönder så lätt. 

Kan inte låta bli att jämföra med det made-in-China-skräp som man köper i leksaksaffärerna nuförtiden. Det mesta går sönder efter någon månad, ibland inom några dagar eller rent av timmar, oavsett om det handlar om bilar eller andra leksaker.

En effekt av den dåliga kvaliteten på leksakerna är att man köper nytt hela tiden. Forskarstudier visar att svenska barn har över 500 leksaker i genomsnitt. Hur många leksaker belgiska barn har vet jag inte, men köphysterin verkar vara minst lika stor här.

Men nu är det slut med det. Högre kvalietet och längre hållbarhet är det som gäller från och med nu - även om det blir dyrare. Annars blir det ingen tomte mer.

Här kan man läsa om en aktuell forskarrapport om vikten av att utveckla produkter som håller längre och kan lagas och putsas upp.

Förhandlingar om luft och klimat

Ännu en hektisk vecka till ända, präglad av förberedelser inför det avgörande FN-förhandlingsmötet i Geneve i april/maj om ett reviderat Göteborgsprotokoll med nya utsläppsmål för 2020. Igår hade vi ett sista EU-koordineringsmöte med medlemsländerna i Bryssel, och de många delarna i EU-positionen (som både förbereds och förhandlas av kommissionen) börjar äntligen falla på plats.

Trots detta återstår en hel del att komma överens om, inklusive ett 10-tal av EU:s totalt över 100 nya utsläppsmål (5 utsläppsmål per land). Vi har bara två veckor på oss att hinna med detta, vilket blir tight. Alternativet - innebärande att EU inte har någon klar position - finns dock inte på kartan.

Luftvårdsförhandlingarna har både likheter och olikheter med klimatförhandlingarna. Nyligen läste jag med stor behållning en bok skriven av en gammal kollega, Anders Turesson, som var svensk chefsförhandlare i klimatförhandlingarna i över tio år.

Ander Turesson, f d svensk klimatförhandlare och kollega

Ander skriver insiktsfullt, kortfattat och intressant om hans erfarenheter från förhandlingarna i klimatkonventionen under förra decenniet, med avslut i partsmötena i Köpenhamn och Cancun (dvs före det senaste mötet i Durban). Boken ger en ovärderlig inblick i klimatfrågans komplexitet och förhandlingsspelets alla turer, och kan varmt rekommenderas.

Särskilt intressant var det att läsa om vad som egentligen hände i det omtalade köpenhamnsmötet under det svenska EU-ordförandeskapet 2009, där resultatet (det s k Köpenhamnsackordet) i hög grad dikterades av USA och Kina och EU hamnade på åskådarplats.

Boken kan nog också skapa en större förståelse för varför klimatprocessen är så trög och hur svårt det faktiskt är för ca 190 länder att enas om åtgärder som har mycket långtgående konsekvenser för samhällsekonomi, transportssystem och energiförsörjning. Den ger även en detaljerad inblick i hur livet som förhandlare kan te sig - med otaliga långa resor, trista mötesrum, och frustrerande och ofta resultatlösa FN- och EU-möten och nattmanglingar där man endast flyttar kommatecken och hakparenteser fram och åter. Långt mindre glamoröst än vad det kan låta.

Boken går att ladda ner gratis på nätet.

Solsting i april

Tar en välbehävlig påsk-paus i ljuvliga Provence med familjen. drygt 4 och en halv timme med TGV - otroligt smidigt (hade tagit ett halvt dygn med bil...). Dessutom säkert - och miljövänligt.

Här har våren kommit ytterligare två veckor eller så längre, och idag var det knappt uthärdligt i solen på uteserveringarna i Aix. De berömda platanerna har just slagit ut, och vårblommorna liksom lyser upp staden med allehanda färger.

Idag har vi räknat till hela 13 "tulpaner" (som minstingen av någon anledning kallar fontänerna); lejon- och delfinfontänerna var klart populärast, där ville grabbarna gärna bada för att svalka sig.

Men nu har lillgrabben plötsligt fått feber och känner sig rejält hängig. Vi misstänker faktiskt solsting. Den 1a april... Hoppas han repar sig lika snabbt som han brukar så att resten av veckan i Provence inte brinner inne.