Återblick

Efter urladdnigen i Genève känns det lite tomt: vad ska man nu sätta tänderna i på kontoret? De nya uppgifterna som redan börjar samlas på hög känns ärligt talat inte riktigt lika angelägna.

Tankarna vandrar istället ofta tillbaks till den intensiva förhandlingveckan i Genève. Här några av de starkaste enskilda minnesbilderna:

- Kommissionskollegan som vid den första EU-koordineringen lovade dyrt och heligt att aldrig mer återvända till Genève med mindre än att mötet nu - efter mer än två års förhandlingar - kan enas om ett reviderat Göteborsprotokoll med nya utsläppstak. 

- Den ryske förhandlarens gapskratt åt sitt egna vits, som framfördes styckevis via informell tolkning till engelska under en EU-middag som syftade till att lösa upp återstående förhandlingsknutar mellan nyckelparterna i förhandlingen (EU, USA och Ryssland). Vitsen handlade - om jag fattade det hela rätt - om hur en rik ryss ville använda svampplockning som alibi för att vänstra med en älskarinna, och därför bad sin chaufför att bege sig till skogs och plocka svamp att kunna bevisa friluftsaktiviteten för sin fru. Chauffören hade dock inte hittat någon svamp i skogen och därför istället köpt en burk inlagda champignoner, varvid frun sarkastiskt hade begärt ett kvitto på inköpet. (Ingen förstod nog riktigt vad som hade påkallat den ryske delegaten att dra just denna vits vid just detta tillfälle; möjligen hade det att göra med att han hade beställt en Pizza Funghi.)

- USA-förhandlarens korrekta men knivskarpa tillrättavisning av mötessekretariatet efter att de hade bett amerikanarna att skicka in en skrivelse som redan hade formellt överlämnats till sekretariatet vid ett flertal tillfällen. Efter inlägget lutade han sig mot mig och viskade: "That is more or less like using the 'F-word' in the world of diplomacy.".

- Diskussionen om lämpliga tidsramar för när de nya duffare gränsvärdena för utsläpp skulle tillämpas av östeuropeiska länder (utanför EU) - varvid en av EU-kollegorna torrt konstaterade att om vi skulle acceptera de långa övergånsgtider som dessa länder själva hade föreslagit, så skulle de flesta av oss vara döda innan gränsvärdena börjar tillämpas (tidsramarna blev till slut mer rimliga).

- Den tryckande tystnaden runt bordet vid EU-koordineringsmötet när det stod klart att vissa medlemsländer avsåg blockera EU:s position om nationella utsläppstak för 2020 (den politiskt mest laddade frågan).

- Kallsvetten som gjorde sig påmind när allas uppmärksamhet riktades mot EU och jag mot slutet av mötet hade fått den stora äran att framföra EUs internt hårdmanglade och kritiserade position om utsläppstaken för 2020 i FN:s plenisal.

- Den vitryske delegatens "uppgradering" av de egna preliminära utsläppstaken för 2020, då han på knagglig engelska och med grov rysk brytning (mötet hade dragit över tiden och tolkarna hade gått på lunch) konstaterade att "Ten is better than nine".

- Samme vitryske delegats avslutningsanförande, då han lät mer som en rysk poet än som en förhandlare och talade från hjärtat om vikten av ren luft, simmande fiskar, vajande träd och knäböjande(?) hälsosamma barn. Trots simultantolkningen var det nog många som för tillfället valde att bortse från att miljödelegaten representerade en diktaturstat av värsta slag, och fann inlägget geniunt rörande.

- Känslan av total lättnad när jag, efter att ha konstaterat att alla knäckfrågor var utlösta och endast formalia återstod innan överenskommelsen skulle kunna klubbas, tog en meditativ promenad i den vackra parken utanför mötesbygnaderna under lunchavbrottet på mötets sista dag.

Från gröna vågen till grön EU-vardag

Nyligen blev jag intervjuad av EU-representationen, som ville göra reportage om hur det är att jobba som nationell expert på DG miljö.

Resultatet kan man läsa på regeringens hemsida.

Nya utsläppstak för 2020 i hamn

FN-mötet i Genève förra veckan var nog ett av de roligaste, mest intressanta och dramatiska som jag har upplevt hittills.

Mötet blev framgångsrikt bl.a. med en överenskommelse om nya utsläppstak för 2020 - men det satt hårt inne, och det var faktiskt framför allt EU självt som höll på att sätta käppar i hjulet. Detta eftersom tre av medlemsländerna till en början vägrade acceptera kommissionens  förslag till utsläppstak (trots att förslagen baserades på redan existerande åtaganden).

För EU är det av största vikt att man visar upp en enad linje gentemot omvärlden. Det är som regel kommissionen (ibland ordförandelandet) som representerar hela EU i FN-förhandlingarna med utgångspunkt från ett särskilt förhandlingsmandat som anger vissa riktlinjer och utfärdats av ministerrådet.

Kommissionen hade hållit sig strikt till dessa riktlinjer, och vi var därför inte beredda att diskutera lägre ambitionsmål än de som följer av EU:s egna lagstiftning.

Men nu hotade alltså de tre länderna med att begära ordet i FN och öppet ta avstånd från EU:s position. Om de hade fullföljt denna linje så hade det underminerat EU:s ställning och riskerat hela överenskommelsen. Sannolikt hade sedan kommissionen dragit länderna inför EU-domstolen.

Efter intensiva diskussioner både i och utanför EU:s möteslokal lyckades vi dock undvika detta. Jag var själv direkt inblandad i dessa diskussioner eftersom jag hade ett särskilt ansvar inom kommissionens delegation för att förhandla "Annex II", där de politiskt känsliga - och ifrågasatta - utsläppsgränserna listas.

Det är en speciell känsla att tala för hela EU i FN:s ståtliga palats i Geneve, men också ganska nervöst  - särskilt när man ska redovisa en mycket känslig position och man har 27 medlemsländer som kontrollerar vartenda ord man säger.

Här kan man läsa kommissionens pressmeddelande om mötets resultat. FN:s pressmeddelande kan man hitta här (även med detaljerad information om alla länders utsläppsåtaganden, inklusive Sveriges).

Återkommer snart med fler intryck från detta turbulenta möte.