Går sedan länge på franskaundervisning en timme per vecka i EU-representationens regi, med inhyrda lärare utifrån. Visserligen är engelska huvudspråket i förhandlingarna, och de formella mötena är alltid simultanöversatta, ibland t o m till och från svenska, men det är trots allt både nyttigt och trevligt att utbyta lite vardagsfranska med sydeuropeerna (som ofta har franska som första- eller andraspråk) i korridoren, och vara kapabel att föra en enkel konversation på franska över en kopp kaffe.
Vår nya fransklärarinna är lite speciell - och mycket bra. Hon väljer ut roliga (om än ofta svåra) texter och ljudklipp från fransk och belgisk media som ger en liten glimt av en annorlunda politisk och vardaglig verklighet än den vi är vana vid från Sverige. Vi går igenom övningen i ett stenhårt tempo, alltmedan hon själv blir allt mer engagerad i ämnet så till den grad att hon nästan går i spinn (vilket för övrigt heter "partir en vrille" på franska, fick jag lära mig idag).
Det finns liksom inget annat val än att hänga med.
En i studentkollega beskrev vår franskaövning tämligen klockrent: "Man blir liksom helt marinerad i franska!"
29 oktober 2010
26 oktober 2010
2,089 miljarder ton
Nu har kommissionen kommit med konkreta siffror för EU:s framtida utsläppstak. Totalt ska EU:s industri få släppa ut 2,039 miljarder ton koldioxid under år 2013. Utsläppstaket ska minska med 1,74% per år fram till 2020, vilket leder till en sammanlagt minskning på 21%.
De företag som investerar i ny teknik, effektiviserar och byter bränsle får utsläppsrätter över som de kan sälja. Företag som släpper ut mer än antalet tilldelade utsläppsrätter tvingas köpa enligt marknadspris.
Parallellt måste medlemsstaterna själva minska utsläppen från transporter, hushåll mm som inte ingår i handelssystemet; Sveriges utsläppsmål för dessa sektorer är t.ex. -17% till 2020.
Handelssystemet är smart och effektivt, men väl så krångligt i praktiken, med mängder av specialregler och undantag. Så mycket enklare det hade varit med en gemensam koldioxidskatt för hela EU - men det har visat sig politiskt omöjligt att nå enighet om.
De företag som investerar i ny teknik, effektiviserar och byter bränsle får utsläppsrätter över som de kan sälja. Företag som släpper ut mer än antalet tilldelade utsläppsrätter tvingas köpa enligt marknadspris.
Parallellt måste medlemsstaterna själva minska utsläppen från transporter, hushåll mm som inte ingår i handelssystemet; Sveriges utsläppsmål för dessa sektorer är t.ex. -17% till 2020.
Handelssystemet är smart och effektivt, men väl så krångligt i praktiken, med mängder av specialregler och undantag. Så mycket enklare det hade varit med en gemensam koldioxidskatt för hela EU - men det har visat sig politiskt omöjligt att nå enighet om.
24 oktober 2010
Hörgrummade ånge!
Den populäraste sagofiguren hemmavid dessa dagar är utan tvekan Emil (i tuff konkurrens med Pippi).
Härom dagen undrade min äldsta om han kunde få sitta i "snickeboa" trots att han inte kunde komma på något bra hyss. Han tyckte att det verkade så mysigt.
Och i morse när minstingen ville kramas men upptäckte att jag var lite orakad så blev han mörk i synen och hojtade
- "HÖRGRUMMADE ÅNGE!! Du sticks!"
Så det var bara att plocka fram rakhyveln. Nu är kinden lenare än en barnar*v.
Härom dagen undrade min äldsta om han kunde få sitta i "snickeboa" trots att han inte kunde komma på något bra hyss. Han tyckte att det verkade så mysigt.
Och i morse när minstingen ville kramas men upptäckte att jag var lite orakad så blev han mörk i synen och hojtade
- "HÖRGRUMMADE ÅNGE!! Du sticks!"
Så det var bara att plocka fram rakhyveln. Nu är kinden lenare än en barnar*v.
19 oktober 2010
Hur har man råd?
I torsdags förra veckan var det miljörådsmöte för miljöministrarna i Luxemburg. Här följer några dagboksanteckningar.
Onsdag 13/10
16.00 Avresa med bil från Bryssel. Incheckning på hotellet efter knappt 3 timmars bilfärd. Passar på att läsa igenom underlagsdokumentationen på vägen.
19.00 Andreas Carlgren och resten av den svenska mötesdelegationen anländer från flygplatsen.
20.00 Förmöte och genomgång med ministern om klimatfrågan. Inget mötesrum tillgängligt - lokalerna är uppbokade av en massa parfymförsäljare. Istället en kvarts kvällspromenad till ett systerhotell, där vi går igenom förhandlingsläget och tänkbar strategi inför morgondagen. På uppdrag av Andreas tar jag och klimathandläggarna sedan fram förslag till svenska kompromisstexter.
22.30 Äntligen klara. Hungern gör sig påmind och några av oss tar en öl och ett sent kvällsmål på närliggande restaurang. Nattlig utcheckning från hotellet för att undvika köerna vid receptionen morgonen efter.
Torsdag 14/10
08.00 Frukost på hotellet. Taxi till möteslokalerna. Taxin kör fel, men till slut kommer vi fram till möteskomplexet. Byggnaden är anskrämligt ful och påminner närmast om en lagerlokal. Stolarna passar inte till borden och gör varje liten förflyttning i mötesrummet till ett jätteprojekt.
09.30 Nytt förmöte med Andreas på svenska delegationsrummet. Snabb och effektiv genomgång av alla dagordningspunkter. Avstämning om den svenska klimatkompromissen.
10.00 Ministrar och delegater minglar och hälsar på varandra, varpå miljörådsmötet inleds. Ordförande är den flamländska miljöministern Schauvliege, vars namn ingen kan uttala. Hon gör ett proffsigt intryck och sätter en tidsgräns på tre minuter för varje talare. På en stor skärm i mitten av rummet finns en stor digital klocka som räknar ner. Inledningsvis hålls en debatt om nya regler för odling av GMO-grödor; kommissionens förslag får mycket kritik.
10.15 Andreas lämnar mötet för tête-á-tête med klimatkommissionären Connie Hedegaard, jag sitter med som rapportskrivare. Mycket intressant och öppen diskussion om läget inför Cancun-mötet och hur man kan förbättra förutsättningarna för att EU ska öka sina klimatambitioner till minus 30% till 2020.
11.15 Plötsligt går brandlarmet! Visst tumult utbryter och lokalerna utryms till hälften, innan signalerna tystnar. Delegaterna tycks trivas bättre ute på gårdsplanen i oktobersolen, för det är svårt att samla ihop mötet igen. Minst en halvtimmes mötestid har gått förlorad; jag passar på att leta rätt på några nyckelpersoner för att försöka förankra den svenska klimatkompromissen. Mötet fortsätter, och man antar en EU-position inför ett FN-möte om biologisk mångfald i Japan. Punkten är okontroversiell, men alla tar till orda och talar om vikten av ett framgångsrikt FN-möte.
11.45 Nytt bilateralt möte, denna gång med den danska miljöministern, som vill tala om ett samarbetsprojekt om biologisk mångfald. Vi sitter i en anspråkslös liten kafeteria utanför möteslokalen.
14.15 Mötet ajourneras och ministrarna stänger in sig i lunchlokalen för att förhandla de utestående klimatfrågorna, utan rådgivare. Någon konstaterar att miljöministern från ett av de mer klimatskeptiska länderna inte är på plats och istället representeras av en jovialisk EU-ambassadör med färgrann halsduk. Det spekuleras en del i om detta är bra eller dåligt - kommer de nu att bli mer medgörliga eller bli ännu svårare att tampas med?
15.00 Snabblunch, varpå en lång väntan tar vid. Utanför ministrarnas lunchlokal, som vaktas av barsk säkerhetspersonal, flockas tjänstemännen och försöker på olika sätt ta reda på hur det går. Jag skickar SMS med råd till Andreas om ordförandens förväntade kompromisstext på basis av olika rykten som cirkulerar i korridorerna.
17.45 Förhandlingslunchen är äntligen över (efter nästan fem timmar) och ministrarna samlas i möteslokalen. En kompromiss har utarbetats som alla omedelbart vill analysera vilket inte är lätt eftersom den inte finns på pränt. När texten väl dyker upp visar det sig snart att delen om kyotoprotokollet har skrivits om rejält, och nu har blivit mycket mer svårtolkad - en kollega kommenterar klockrent: Det ser närmast ut som en obegriplig sammanklumpning av olika bokstäver! Rykten gör snabbt gällande att Italien har varit besvärliga och så när blockerat en lösning, via telefon från Rom. Irriterade klimatkollegor går omkring och muttrar att om frågan är så viktig för Italien så får väl ministern för sjutton gubbar se till att vara på plats.
18.00 Tar emot telefonsamtal från journalist som vill veta mer om förhandlingarna och utfallet. Jag tvingas avbryta efter en stund eftersom mötet återupptas.
18.15 Klimatslutsatserna klubbas utan ändringar, men Italien begär ordet för att göra klart för alla hur svårt det har varit för dem att gå med på kompromissen om kyotoprotokollets förlängning. Av detta skäl lägger de fram en särskild röstförklaring som tas till protokollet. Kort därefter avslutas mötet.
19.15 Avresa med bil till Bryssel. Lyssnar på "Godmorgon Världen" i podradion. Hemkomst vid 10.30-tiden. Ingen riktig middag idag heller. Somnar icke desto mindre som en stock.
Fredag 15/10
07.30 Jag lyssnar på morgonekot på podradion, där utfallet beskrivs som att "EU:s klimatpolitik har tagit ett litet steg framåt" genom att EU kan acceptera en förlängning av Kyotoprotokollet efter "hårda påtryckningar på Italien". Andreas intervjuas i ett flera minuter långt inslag.
Här kan man läsa departementets officiella sammanfattning av rådsmötet.
Onsdag 13/10
16.00 Avresa med bil från Bryssel. Incheckning på hotellet efter knappt 3 timmars bilfärd. Passar på att läsa igenom underlagsdokumentationen på vägen.
19.00 Andreas Carlgren och resten av den svenska mötesdelegationen anländer från flygplatsen.
20.00 Förmöte och genomgång med ministern om klimatfrågan. Inget mötesrum tillgängligt - lokalerna är uppbokade av en massa parfymförsäljare. Istället en kvarts kvällspromenad till ett systerhotell, där vi går igenom förhandlingsläget och tänkbar strategi inför morgondagen. På uppdrag av Andreas tar jag och klimathandläggarna sedan fram förslag till svenska kompromisstexter.
22.30 Äntligen klara. Hungern gör sig påmind och några av oss tar en öl och ett sent kvällsmål på närliggande restaurang. Nattlig utcheckning från hotellet för att undvika köerna vid receptionen morgonen efter.
Torsdag 14/10
08.00 Frukost på hotellet. Taxi till möteslokalerna. Taxin kör fel, men till slut kommer vi fram till möteskomplexet. Byggnaden är anskrämligt ful och påminner närmast om en lagerlokal. Stolarna passar inte till borden och gör varje liten förflyttning i mötesrummet till ett jätteprojekt.
 |
| Rådsbyggnaden i Luxemburg - med "vadderad" utsida. |
10.00 Ministrar och delegater minglar och hälsar på varandra, varpå miljörådsmötet inleds. Ordförande är den flamländska miljöministern Schauvliege, vars namn ingen kan uttala. Hon gör ett proffsigt intryck och sätter en tidsgräns på tre minuter för varje talare. På en stor skärm i mitten av rummet finns en stor digital klocka som räknar ner. Inledningsvis hålls en debatt om nya regler för odling av GMO-grödor; kommissionens förslag får mycket kritik.
 |
| Talarna klockas under mötet - max 3 minuter |
11.15 Plötsligt går brandlarmet! Visst tumult utbryter och lokalerna utryms till hälften, innan signalerna tystnar. Delegaterna tycks trivas bättre ute på gårdsplanen i oktobersolen, för det är svårt att samla ihop mötet igen. Minst en halvtimmes mötestid har gått förlorad; jag passar på att leta rätt på några nyckelpersoner för att försöka förankra den svenska klimatkompromissen. Mötet fortsätter, och man antar en EU-position inför ett FN-möte om biologisk mångfald i Japan. Punkten är okontroversiell, men alla tar till orda och talar om vikten av ett framgångsrikt FN-möte.
11.45 Nytt bilateralt möte, denna gång med den danska miljöministern, som vill tala om ett samarbetsprojekt om biologisk mångfald. Vi sitter i en anspråkslös liten kafeteria utanför möteslokalen.
14.15 Mötet ajourneras och ministrarna stänger in sig i lunchlokalen för att förhandla de utestående klimatfrågorna, utan rådgivare. Någon konstaterar att miljöministern från ett av de mer klimatskeptiska länderna inte är på plats och istället representeras av en jovialisk EU-ambassadör med färgrann halsduk. Det spekuleras en del i om detta är bra eller dåligt - kommer de nu att bli mer medgörliga eller bli ännu svårare att tampas med?
15.00 Snabblunch, varpå en lång väntan tar vid. Utanför ministrarnas lunchlokal, som vaktas av barsk säkerhetspersonal, flockas tjänstemännen och försöker på olika sätt ta reda på hur det går. Jag skickar SMS med råd till Andreas om ordförandens förväntade kompromisstext på basis av olika rykten som cirkulerar i korridorerna.
17.45 Förhandlingslunchen är äntligen över (efter nästan fem timmar) och ministrarna samlas i möteslokalen. En kompromiss har utarbetats som alla omedelbart vill analysera vilket inte är lätt eftersom den inte finns på pränt. När texten väl dyker upp visar det sig snart att delen om kyotoprotokollet har skrivits om rejält, och nu har blivit mycket mer svårtolkad - en kollega kommenterar klockrent: Det ser närmast ut som en obegriplig sammanklumpning av olika bokstäver! Rykten gör snabbt gällande att Italien har varit besvärliga och så när blockerat en lösning, via telefon från Rom. Irriterade klimatkollegor går omkring och muttrar att om frågan är så viktig för Italien så får väl ministern för sjutton gubbar se till att vara på plats.
18.00 Tar emot telefonsamtal från journalist som vill veta mer om förhandlingarna och utfallet. Jag tvingas avbryta efter en stund eftersom mötet återupptas.
18.15 Klimatslutsatserna klubbas utan ändringar, men Italien begär ordet för att göra klart för alla hur svårt det har varit för dem att gå med på kompromissen om kyotoprotokollets förlängning. Av detta skäl lägger de fram en särskild röstförklaring som tas till protokollet. Kort därefter avslutas mötet.
19.15 Avresa med bil till Bryssel. Lyssnar på "Godmorgon Världen" i podradion. Hemkomst vid 10.30-tiden. Ingen riktig middag idag heller. Somnar icke desto mindre som en stock.
Fredag 15/10
07.30 Jag lyssnar på morgonekot på podradion, där utfallet beskrivs som att "EU:s klimatpolitik har tagit ett litet steg framåt" genom att EU kan acceptera en förlängning av Kyotoprotokollet efter "hårda påtryckningar på Italien". Andreas intervjuas i ett flera minuter långt inslag.
Här kan man läsa departementets officiella sammanfattning av rådsmötet.
12 oktober 2010
A-ha - en ren nostalgitripp
En lördag för ett drygt kvartssekel sedan gick jag in på Waidele i Göteborg - som sades vara stans bästa skivaffär - för att försöka hitta en låt som jag hade hört på mitt favoritradioprogrammet Metropol kvällen innan. Låten hette "The sun always shines on TV". Gruppen hette A-ha och kom från Norge.
Det blev en pinsam historia. Waidele-expediten hade ingen aning om vad jag pratade om. "A-ha... haha, uhu..? Från Norge...? Haha, A-ha... Hm, kanske har jag en skiva med Ö-hö här i högen nånstans... Eller något med Hehe kanske...? Haha!". Sen frågade han en kollega, och fortsatte att skämta om både namn och ursprungsland ända tills jag, blossande röd om kinderna, lommade iväg utan skiva. Kände mig rejält bortgjord.
Några veckor senare slog A-ha igenom stort världen över, t o m i Göteborg. Men jag återvände aldrig till Waidele, utan köpte min A-ha-skiva i en annan skivaffär. Även om jag hade god lust att gå tillbaks, slänga skivan på disken och säga "A-HA - har ni ingen koll eller?!".
Igår hade jag nöjet att se A-ha uppträda i Bryssel på sin allra sista turné - "Ending on a high note tour". Både gruppmedlemmarna och publiken hade en påtagligt hög medelålder (den tidigare så bildsköne Morten Harkett hade påminde närmast om den skröplige Mick Jagger när han travade in på scen iförd stora pilotsolglasögon). Men vad gjorde väl det? Den ena nostalgitrippen avlöste den andra inför en mycket entusiastisk publik, med höjdpunkter som "Scoundrel Days" (refrängen ger fortfarande sköna rysningar), "Hunting high and low" och "Living Daylights".
Harkett lär för övrigt inneha världsrekordet i att hålla samma ton längst tid i ett live-uppträdande - 20,2 sekunder för sången "Summer moved on". Undrar just om personalen på Waidele känner till det.
Harkett lär för övrigt inneha världsrekordet i att hålla samma ton längst tid i ett live-uppträdande - 20,2 sekunder för sången "Summer moved on". Undrar just om personalen på Waidele känner till det.
11 oktober 2010
Om att lämna på dagis
Varje dag ska barnen ska lämnas på dagis innan kl 9, och mitt mål är att lämna minst 2 ggr i veckan om jag inte har tidiga morgonmöten ("tidigt" på EU-språk är kl 9). Det går oftast bra.
Ambitionen är att försöka göra dessa små projekt (som är logistiskt krävande eftersom jag måste åka både buss, spårvagn och tunnelbana) till en trevlig "utflykt", och se det som kvalitetstid med barnen istället för en stressig transportsträcka. Lättare sagt än gjort, där man står och trängs bland sura belgiska morgonpendlare - men oftast går det ganska bra. En favorit är att berätta påhittade sagor om drakar, troll och häxor och annat skoj på vägen.
Sannolikt inspirerad av en sådan saga, pekade min 5-åriga grabb i morse plötsligt på en äldre herre som stod en bit bort och informerade både mig och resten av bussen om att "gubben har en lika stor näsa som en häxa!". Då känndes det skönt att vi talar ett språk som inte är mainstream i Europa.
Men jag måste erkänna att gubben hade en osedvanligt stor kran. När grabbarna blir större ska jag lära dem några visdomsord från min egen far som han i sin tur fick från sin pappa: "Det är inget lyte att ha ett stort snyte - det är värre skam att gå näslös fram!".
Ambitionen är att försöka göra dessa små projekt (som är logistiskt krävande eftersom jag måste åka både buss, spårvagn och tunnelbana) till en trevlig "utflykt", och se det som kvalitetstid med barnen istället för en stressig transportsträcka. Lättare sagt än gjort, där man står och trängs bland sura belgiska morgonpendlare - men oftast går det ganska bra. En favorit är att berätta påhittade sagor om drakar, troll och häxor och annat skoj på vägen.
Sannolikt inspirerad av en sådan saga, pekade min 5-åriga grabb i morse plötsligt på en äldre herre som stod en bit bort och informerade både mig och resten av bussen om att "gubben har en lika stor näsa som en häxa!". Då känndes det skönt att vi talar ett språk som inte är mainstream i Europa.
Men jag måste erkänna att gubben hade en osedvanligt stor kran. När grabbarna blir större ska jag lära dem några visdomsord från min egen far som han i sin tur fick från sin pappa: "Det är inget lyte att ha ett stort snyte - det är värre skam att gå näslös fram!". Att hämta barnen är värre. Belgiska dagis stänger kl 15 (eller kl 12 på onsdagar) och det hör till undantagen att man kan komma ifrån så tidigt från jobbet. Inte undra på att det finns så många hemmafruar i Belgien - och så få hemmapappor. (Här kan man läsa om mitt eget hemmapappaprojekt i Kap Verde 2006-2008).
08 oktober 2010
Ett delat Belgien
Regeringskrisen i Belgien fortsätter.
Tydligen handlar det minst lika mycket om pengar som om principer - flamländarna vill öka den regionala kontrollen över skattemedel, eftersom Flandern drar mer skattepengar och har färre utgifter än Vallonien (som har fler sociala problem och högre arbetslöshet).
Vallonerna tycker själklart att detta är en mindre bra idé eftersom det skulle hota deras välfärdssystem, och har nu satt klackarna i backen. Med följd att separatispartiets ledare De Wever har lämnat samtalen om regeringsbildning.
Det känns ganska otroligt att EU fortfarande leds av ett land utan fungerande regering.
Och det är ännu underligare att ordförandeskapet trots detta fungerar ganska bra.
Tydligen handlar det minst lika mycket om pengar som om principer - flamländarna vill öka den regionala kontrollen över skattemedel, eftersom Flandern drar mer skattepengar och har färre utgifter än Vallonien (som har fler sociala problem och högre arbetslöshet).
Vallonerna tycker själklart att detta är en mindre bra idé eftersom det skulle hota deras välfärdssystem, och har nu satt klackarna i backen. Med följd att separatispartiets ledare De Wever har lämnat samtalen om regeringsbildning. Det känns ganska otroligt att EU fortfarande leds av ett land utan fungerande regering.
Och det är ännu underligare att ordförandeskapet trots detta fungerar ganska bra.
07 oktober 2010
Ett delat EU
Intensiva förberedelser nu inför miljöministermöte 14 oktober i Luxemburg. På agendan står bl.a. EU:s position inför Cancun-mötet i början av december, frågan om eventuell uppskalning till -30% till 2020, och förberedelser inför mötet med konventionen om biologisk mångfald i Nagoya i november.
Frågorna ledde till en rejäl holmgång i Coreper igår, och flera av kompromisserna hänger på en skör tråd.
Det står alltmer klart att när det gäller klimat i allmänhet, och frågan om -30% i synnerhet, så är EU väldigt splittrade internt. En grupp länder anser att man omedelbart bör besluta om uppskalning till -30%, medan en annan håller benhårt fast vid det s k "konditionalitestkravet", och anser att EU inte ens ska diskutera frågan en ambitionshöjning innan resten av världen åtar sig långt tuffare klimatåtaganden.
I bakgrunden finns en mer djupgående filosofisk splittring om hur man bäst ska hantera den ekonomiska krisen. Vill man ha en återgång till den traditionella kortsiktiga tillväxtekonomi som rådde innan krisen, eller ska vi passa på att utnyttja återhämtningen till att skapa en stabilare, hållbarare och grönare ekonomi?
Inom EU får man helt olika svar på den frågan, beroende på vem man frågar.
Frågorna ledde till en rejäl holmgång i Coreper igår, och flera av kompromisserna hänger på en skör tråd.
Det står alltmer klart att när det gäller klimat i allmänhet, och frågan om -30% i synnerhet, så är EU väldigt splittrade internt. En grupp länder anser att man omedelbart bör besluta om uppskalning till -30%, medan en annan håller benhårt fast vid det s k "konditionalitestkravet", och anser att EU inte ens ska diskutera frågan en ambitionshöjning innan resten av världen åtar sig långt tuffare klimatåtaganden.
I bakgrunden finns en mer djupgående filosofisk splittring om hur man bäst ska hantera den ekonomiska krisen. Vill man ha en återgång till den traditionella kortsiktiga tillväxtekonomi som rådde innan krisen, eller ska vi passa på att utnyttja återhämtningen till att skapa en stabilare, hållbarare och grönare ekonomi?
Inom EU får man helt olika svar på den frågan, beroende på vem man frågar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
