Härom dagen vid frukostbordet frågade jag vad grabbarna ville bli när de är stora.
- "Batman!", förklarade lillgrabben utan att tveka (där han satt iförd både mask och slängkappa).
- "Polis, eller stol-gubbe", sa den äldre.
- "Stol-gubbe" sa jag, något förbryllad? "Vad är det??"
- "Jomen du vet, han som är så stark och kan flyga.
Jag begrep fortfarande inte.
- "Jomen Superman du vet. Han heter väl stol-gubben på svenska".
Äntligen fattade jag - Stålmannen. Hur dum får man vara?