Belgien bäst i världen

I dag slår Belgien världsrekord i antal dagar utan vald regering. De är därmed bäst i världen i den ovanliga grenen "utdragen regeringskris". Det tidigare världsrekordet hölls av Irak. (Enligt EU Observer.)

Buss-strejk

I morse var det dags för en ny kollektivtrafik-strejk i Bryssel - något som inträffar med jämna mellanrum. Varken bussarna, spårvagnarna eller tunnelbanan rullar.

Detta skapar enorma trafikproblem eftersom det innebär att fler tar bilen, och infartsvägar som Rue de la Loi och Avenue Louise korkar igen totalt. För vår det innebär det att barnen inte kommer till skolan, eftersom vi är beroende av buss och spårvagn för att ta oss dit.

Som tur är cyklar jag till jobbet så jag missar inte dagens klimatförhandlingar. Man fick kryssa sig fram bland alla stillastående tutande bilar, men till slut kom jag fram helskinnad.

Vid dagens förhandling ska vi gå igenom ett utkast till deklaration om utfallet i Cancun. Det är som vanligt en omständig process att försöka enas om varenda stavelse, eftersom det finns grundläggande meninsskiljaktilgheter i synen på vad EU ska driva och hur långt man vill att EU ska gå internt.

Kinas nya 5-årsplan

De krafter som inte vill att EU ska öka sina klimatambitioner hänvisar ofta till att EU endast står för drygt 10% av världens klimatgasutsläpp och att det är meningslöst att göra mer eftersom inte de riktigt stora länderna som Kina, Indien och USA har motsvarande ambitionsnivå. 

Det låter ju rimligt och rationellt (om än hopplöst, eftersom det i praktiken torde innebära att man ger upp), och förvisso stämmer det att varken Kina eller USA är särskilt pådrivande i de internationella förhandlingarna.

Men frågan är vad som händer i verklighetens Kina. Trots att kineserna ofta sätter käppar i hjulet i klimatförhandlingarna så tyder mycket på att de tar klimathotet allt större allvar, och är på god väg att införa långtgående nationella klimatåtgärder in den 5-årsplan som ska antas i vår.

Enligt en rapport från tankesmedjan E3G så väntas Kina besluta om flera nationella mål och åtgärder på klimat- och energiområdet som t.o.m. är mer ambitiösa än i EU. Som exempel nämns målet att öka av andelen förnybar energi i Kina till 427 gigawatt till 2015 - det innebär 60% ökning jämfört med idag. EU:s energipolitik motsvarar endast en ökning på ca 322 gigawatt.

I 5-årsplanen planeras också investeringar på motsvarande 460 miljarder euro för s k "smart grids" (dvs effektivare elnät) fram till 2020, medan EU bara ska investera 23-28 miljarder. Ett nationellt kinesiskt mål för förbättrad energi-intensitet på 16% väntas också, liksom särskilda sektorsmål för t.ex. cement, -olje och kemikalieindustrin.

Dessutom väntas Kina lägga fast ett 30 procentsmål för lägre energiförbrukning i nya fordon, lansera ett pilotprojekt för handel med utsläppsrätter och införa en skatt på resursanvändning. Åtta jättestäder kommer att identiefieras som s k "low carbon zones", med ännu tuffare klimatpolitiska åtgärder.

Här kan man läsa mer.
 
Risken för att EU i framtiden tappar mark i förhållande till Kina när det gäller utveckling av ny klimatsmart teknik och förnybar energi är därmed uppenbar.

Och argumentet att EU inte bör göra mer om inte omvärlden skärper sitt nationella klimatarbete ekar ihåligt.

Klimatkandidatur

Stora delar av arbetsveckan har dominerats av ett internt EU-bråk om vilka medlemsländer som ska finnas representerade i den klimatfinansieringskommitté som inrättates vid klimatmötet i Cancun.

12 EU-kandidater slåss om endast 7 eller 8 platser (av totalt 40). Ett förslag till fördelning från ordförandelandet Ungern fick sånär fullt stöd men föll till slut eftersom ett medlemsland protesterade och förhindrade konsensusbeslut. EU har nu tvingats be FN om uppskov för nomineringen av EU:s kandidater, och intensiva diskussioner förs i korridorerna utanför det pågående toppmötet för försöka att hitta en lösning.

Kandidaturfrågor är långt ifrån oviktiga och det är inte svårt att begripa hur lätt de kan politiseras och bli riktigt komplicerade eftersom de delvis kan anspela på ett lands status och nationella stolthet. Det är också ofta svårt att hitta kompromisser eftersom man formellt sett inte kan dela på en plats i en FN-kommitté.

Men nog kan det kännas frustrerande att tvingas lägga så mycket tid och kraft på en ren procedurfråga istället för att arbeta med att föra själva sakfrågan - i det här fallet att skydda klimatet - framåt.

Cyberstöld av utsläppsrätter

Smogvarning i Bryssel idag (vilket händer då och då). Myndigheterna uppmanar folk att åka kollektivt och har infört hastighetbegränsningar på 50 km/h i hela stor-Bryssel och 90 på alla omgivande motorvägar - även om få verkar respektera detta.

I EU-korridorerna diskuteras i dagarna ett antal spektakulära cyber-attacker på EU:s register för utsläppsrätter. Tjuvarna har hackat elektroniska register i flera medlemsstater (dock inte Sverige) och stulit flera miljoner utsläppsrätter till ett totalt värde av hela 50 miljoner euro.

Sådana stölder är knappast enkla att utföra, eftersom det krävs hög kunskap om hur systemen fungerar och avancerad teknik för att komma åt registren. Sannolikt handlar det därför om väl organiserad brottslighet.

För att undvika fler stölder har kommissionen tillfälligt stängt handeln med utsläppsrätter, och ställt krav på skärpta säkerhetsrutiner och uppgraderade system.

Klimatkommissionär Hedegaard kommenterar stölderna i SVD. Hon har onekligen en poäng i att attackerna är ett bevis på att handelssystemet faktiskt fungerar, eftersom CO2-utsläppen har ett verkligt ekonomiskt värde.

Nästa år centraliseras registersystemet till kommissionen, vilket kommer att göra det bra mycket svårare att stjäla utsläppsrätter framöver.