Rejält hektisk på jobbet nu, med mycket på gång på klimatsidan (mer om det senare), ett nytt miljörådsmöte att förbereda (14 mars) och flera nya och oplanerade miljöfrågor som har dykt upp i Coreper den senaste tiden. Bakgrundsrapporter och talepunkter ska skrivas, förslag till svensk position ska tas fram, och cheferna ska breifas.
En fråga som verkligen har seglat upp från ingenstans är den alltid lika politiska och oförutsägbara frågan om valjakt. Det hela inleddes denna gång med att USA planerar en s.k. demarsch om isländsk valjakt (en demarsch är ett slag upprop som framförs av en ambassadör till en regering med ett särskilt politiskt budskap).
Amerikanarna kontaktade ett antal EU-medlemsländer för att söka politiskt stöd för uppropet, och nu pågår inensiva diskussioner om EU ska ansluta sig till demarschen som grupp, om varje land ska bestämma detta själva, eller om EU istället ska initera ett eget särskilt initiativ om valjakt istället för att bara ansluta sig till amerikanarna.
Till saken hör att Island har ansökt om EU-medlemsskap, och att hanteringen av den politiskt känsliga valfrågan mycket väl kan påverka utfallet av både förhandlingarna som helhet och kommande folkomröstning.
Frågan är också hur man agerar så taktiskt som möjligt för att uppnå det övergripåande målet - en minskad kommersiell valjakt på global nivå. Fel budskap, timing eller form kan visa sig kontraproduktivt.
Återstår att se om och i så fall hur EU kan enas om en gemensam linje i denna knepiga fråga, och hur den i så fall kommer att se ut.