- "See you at the next meeting!"
- "Well, maybe, but I am not sure that I will be coming back to Brussels for a while. In fact, I am not sure I have a job next week."
Detta budskap fick jag när jag samtalade med några miljödepartmentskollegor från ett stort medlemsland i södra Europa efter en workshop som vi organiserade härom veckan. De berättade att miljöbudgeten skulle skäras ned med hela 90% (ja, nittio procent) som en del av pågående besparingsåtgärder.
Vid samma möte saknades flera kollegor från södra Europa - resebudgeten för att delta vid miljömöten i Bryssel hade helt enkelt dragits in. En miljökollega som trots allt hade fått resan beviljad bodde över hos goda vänner för att spara in på hotellkostnader.
Samtidigt nås vi nu av rapporter om att den nyvalda spanska högerregeringen väntas lägga ner sitt miljödepartement helt, prioritera ner klimatfrågan och medvetet främja vägtransporter på bekostnad av miljö och hälsa.
Håller Europas miljöpolitik på att avvecklas? Kommer euro-krisen att resultera i en successiv nedmontering av utsläppsregler och miljöskatter?
Också på andra håll i Europa tycks den gamla myten om att miljöpolitik är ett hinder för ekonomisk tillväxt och konkurrenskraft få allt starkare fäste. De som vill bevara gammal smutsig teknik på bekostnad av nya miljösmarta investeringar vädrar morgonluft. Allt fler verkar på allvar tro att färre och svagare miljöregleringar är nödvändigt för att rädda EUs havererade ekonomi.
Det underligaste med detta argument är det stämmer så dåligt rent empiriskt. Vilka länder i EU har den starkaste ekonomin idag? Tyskland, Sverige, Danmark, Frankrike, Holland. Inte direkt länder som är kända för svag miljöpolitik.
Trots detta så tycks de krafter som vill föra tillbaks EU:s miljöpolitik till stenåldern få allt större gensomslag - även i politiska val (USA tycks se en liknande utveckling). Och EU-kommissionen, som trots allt fortfarande hör till dem som försvarar en stark miljö- och klimatpolitik i EU, blir alltmer bakbunden av motsträviga medlemsstater med miljöministrar som saknar både makt, pengar och anställda, i den mån de inte redan har ersatts av ställföredrädande industriministrar.