Ett riktigt jobb?

Härom dagen frågade min 4-åring: Pappa, vad ska du bli när du blir stor?

Tja, kanske vill jag jobba med miljösamarbete i Europa, försökte jag. För ärligt talat så jag tycker nog att det jobb jag redan har är bland det roligaste och mest meningsfulla man kan hålla på med.

Jaha. Men vad gör man då? frågade han.

Hmmm. Ja, jo, man sitter vid ett skrivbord i ett kontor hela dagarna utom när man går på viktiga möten. Och så skriver man e-mail och olika viktiga papper på datorn som man hoppas ska leda till att det blir renare luft och vatten och att människor och vilda djur och träd och blommor i naturen inte ska bli sjuka eller försvinna. (Talande nog så kändes det nödvändigt att lägga till ordet "viktiga" här och där för att inte arbetsuppgifterna skulle låta alltför torftiga. Det räckte dock inte riktigt till för att imponera på grabben.)

NÄMEN! svarade han upprört. Det är väl inget JOBB! Jag menar ju ett RIKTIGT jobb! Som POLIS eller nåt.

Och visst ligger det väl en hel del i hans spontana och enkla resenomang om man tänker efter. Det är onekligen långt mellan de byråkratiska och ofta omständiga och kompromissfyllda övningar vi håller på med i EU:s institutioner, och den verklighet vi vill förbättra och påverka. Möjligen skulle man göra bättre konkret nytta som miljöteknik-ingenjör i ett progressivt företag, budgethandläggare på Finansdepartementet, eller ordförande i någon miljönämnd i en kommun (även om nog också dessa yrken handlar mycket om olika former av pappershantering).

Eller varför inte just miljöbrottsutredare vid polisen, där man kan jobba med att sätta åt de riktiga miljöbovarna.

Å andra sidan: varenda viktigt beslut i dagens samhälle som i någon mån påverkar verkligheten börjar med något virtuellt och byråkratiskt - oftast ett email eller en promemoria som någon skriver och som sen processas genom systemet, och som efter otaliga möten, omskrivningar och förändringar kan accepteras och tillämpas med verklig innebörd och effekt. EU:s beslut och regler må vara långt ifrån perfekta, men de gäller trots allt närmare en halv miljard människor, och har även en hel del inflytande på andra länder och regioner.

På så vis kan man trots allt intala sig att det virtuella slitet på kontoret med att skriva eller ge synpunkter på några av dessa byråkratiska papper och processer faktiskt bidrar till att vrida samhällsutvecklingen i rätt riktning.

Men hur förklarar men det för en 4-åring?

Fakta om min arbetsplats

Många tror att EU-kommissionen är en enorm byråkratisk apparat, med tusentals anställda i ett mängd stora kontorsbyggnader.

Det är den förstås också.

Men säkert inte riktigt så stor som många tror, med tanke på de de minst sagt omfattande uppgifter man har som både förslagsställare och vakthund för i stort sett all EU-relaterad verksamhet.

Lite statistik, och jämförelser, tagna från kommisisonens interntidning: 

År 2011 fanns det 32800 anställda på kommissionen, av de totalt 40600 personer som jobbar på EU:s huvudinstitutioner (att jämföra med t.ex. Skatteverket som har 10700 anställda, Malmö stad med ca 20000 eller Volvo med ca 28000 anställda i Sverige). Av dessa, rekryterades drygt 1800 förra året (jag var en av dem). Ungefär 22000 är fast anställda. Totalantalet har ökat med ca 20% sedan år 2000, men minskade med 4% mellan 2010 och 2011. Detta kan t.e.x. jämföras med EU-parlamentet, där antalet anställda har ökat med över 50% sedan år 2000, och även ökade 2010-11 (med 4%).

74% (2010) av alla anställda på kommisionen kommer från "EU15" (dvs de gamla medlemsstaterna, innan öst-utvidgningen), och de allra flesta som jobbar här är belgare (15%), italienare (11%), tyskar (7%), spanjorer (7%) och fransmän (10%). Medan endast knappt 2% är svenskar.

49% av alla anställda är kvinnor, men endast ca 15% av alla chefer är kvinnor - detta trots att mycket har gjorts för att försöka få in fler kvinnor på chefsnivå de senaste åren. 1995 vare mindre än 5% av de högsta cheferna kvinnor.

Majoriteten av de anställda är över 45 år gamla (ännu drar jag alltså ner åldersgenomsnittet), medan en tredjedel av de högre cheferna är över 60 och de temporärt anställda som regel är under 37 år.

Antal kommissionsbyggnader: 55 i Bryssel och 11 i Luxemburg.

År 2011 arrangerades drygt 20 000 fortbildningskurser för kommissionsanställda. Själv gick jag fyra av dessa.

EU:s administration (för alla institutioner, inte bara kommissionen) kostar ca 5.8% av EU:s totala budget.

Här kan man läsa mer om man vill förkovra sig ytterligare i  kommissionsstatistiken.

Big Jumper Day

Nej, det handlar inte om en friluftsdag med stav- eller längdhopp.

Utan om en belgisk skol-miljökampanj - "Journée Gros Pull" som det heter på franska - som även den Europeiska skolan tycks haka på. Idén går ut på att eleverna nästa måndag ska pallta på sig extra stora varma tröjor, eftersom man då avser sänka innetemperaturen på alla skolor med 2 grader och på detta sätt spara upp till 14% av energiåtgången för uppvärmning. Tröjorna ska man ha på sig för att slippa frysa.

Med tanke på att vi har haft 10-15 grader kallt i Bryssel de senaste dagarna (ovanligt kallt för den här breddgraden) så kan säkert energibesparingen vara ganska betydande - även om det i det stora hela förstås har en högst begränsad inverkan på den totala enerigförbrukningen och nog har långt större betydelse som ett sätt att öka miljömedvetenheten än att på allvar ta itu med miljöproblemen.

Frågan är vad ska man tycka om detta initiativ? Som miljövän kan man väl i princip inte vara annat än i grunden positiv; det blir ett bra tillfälle att prata miljö och energi med morgondagens generation, både hemma och i skolan, och förhoppsningsvis bidrar det till att på lite sikt skapa acceptans för mer verkningsfulla miljöåtgärder.

Samtidigt finns det risk att man återigen lär sig att det är individens ansvar att lösa miljöfrågorna (när det i själva verket handla rom systemfel) och att miljöproblem endast kan lösas genom personliga uppoffring (i detta fall genom att frysa). Inte helt lyckat.

I Belgien vimlar det av dåligt isolerade hus (och skolor, skulle jag tro), och en större satsning på att extraisolera offentliga byggnader eller skapa incitament för att spara värmeenergi i större skala skulle nog vara långt mer effektivare. På kommissionen har man faktiskt gjort en hel del för att minska energiåtgången, bl.a. sänker man temperaturen i kommissionens byggnader avsevärt under helgerna (vilket för övrigt ger en bra anledning att inte jobba helg).

Men det ena utesluter ju inte det andra. På måndag ska jag prata miljö och energi med grabben.