Anledningen är att facken anser att kompromissförslaget ligger alltför långt ifrån kommissionens ursprungliga förslag (som det redan innebär en hel del försämringar) och inte ligger i linje med de övergripande riktlinjer om budgeten som Europeiska rådet enades om tidigare i år. Man befarar dessutom ytterligare försämringar eftersom rådets förhandlingspart har signalerat att neddragningarna inte är tillräckliga.
Vidare är fackföreningarna mycket kritiska mot otillräcklig information från kommissionens förhandlare om överenskommelsens innebörd, och mot bristande dialog med de fackliga företrädarna.
Som nationell expert är man bara "utlånad" till kommissionen, och jag tar därför inte någon aktiv del i dessa diskussioner och processer. Dessutom finns det alldeles för mycket att göra för att vara borta från kontoret en hel dag; just nu filar vi febrilt på konkreta förslag till nytt takdirektiv, ny tematisk strategi för EUs framtida luftpolitik, och en tillhörande handlingsplan för luftkvalitet. Mycket av detta kommer att bli frukten av snart två års förberedande arbete, och tiden för att hinna leverera i tid i höst börjar bli knapp.
Ändå följer jag givetvis frågan om arbetsvillkoren för EU-anställda med stort intresse, eftersom så många kollegor är involverade, och eftersom detta indirekt kan ha stor inverka på EU:s framtida roll och förmåga att leda EU ut ur krisen och mot nya djärva politiska mål. Framtidens utmaningar och dagens negativa trender - allt från främlingsfientlighet, eskalerande internationella konflikter och antidemokratiska rörelser, till klimathot, miljöförstörelse och ökande samhällsklyftor - behöver ett starkt och långtgående EU-samarbete. Detta detta är helt enkelt problem som inte kan lösas på nationell nivå (och tyvärr inte heller via FN).
Det är heller ingen tvekan om att försämringarna påverkar många kollegors arbetsmoral och inspiration på jobbet, och det lär också bli svårare att rekrytera duktig personal till EU-institutionerna i framtiden. Från det perspektivet tycker jag att rådets agerande är både kortsiktigt och oklokt - även om jag också kan förstå att även EU-anställda kanske måste acceptera vissa av de neddragningar som på senare tid i krisens förtecken har drabbat så många offentliganställda i enskilda medlemsländer.
Strejken sker samtidigt som medlemsländernas ambassadörer ska ta slutlig ställning till förslaget under ett Corepermöte imorgon bitti. För egen del undrar jag faktiskt om det är en klok strategi; risken finns att det blir kontraproduktivt och att man provocerar fram en ännu tuffare inställning från vissa medlemsländer. Frågan är förstås vad alternativet vore för att påvisa sitt missnöje.
Här kan och här man läsa mer.
Inlägg
