Idag presenterades kommissionens länge emotsedda klimatpaket för 2030, med förslag till ett bindande utsläppsmål för växthusgaser på -40% jämfört med 1990 års nivåer, ett bindande EU-mål om att andelen förnybar energi ska uppgå till 27% av den totala energiproduktionen, och ett upprustat utsläppshandelsdirektiv.
40%-målet ska uppnås genom en striktare utsläppshandel för den handlande sektorn och 30% minskning inom den icke-handlande sektorn (fördelat mellan medlemsländerna). Ett nytt indikatorsystem och EU-koordinerade nationella energihandlingsplaner ska främja ett effektivt genomförande, ökade energieffektivisering (inga nya bindande mål sätts upp på detta område i avvaktan på en utvärdering an energieffektiviseringsdirektivet senare i år) och förbättrad energisäkerhet.
Förslaget är det viktigaste klimatinitiativet i EU på många år och kommer nu att diskuteras ingående mellan både politiker och tjänstemän under den kommande tiden, bl.a. vid vårens EU-toppmöte när EU:s statsministrar väntas fatta ett principbeslut om den nya inriktningen. Förslaget ligger också till grund för EU:s positionering inför nästa års globala klimatmöte i Paris, när världens länder ska komma överens om ett nytt långtgående klimatavtal.
Man kan förstås diskutera om klimatpaketet är tillräckligt långtgående med tanke på de utmaningar som finns på klimatsidan, men för min del blev förslaget mer ambitiös än förväntat. I rådande politiska klimat kommer det knappast att bli lätt att få med sig alla medlemsländer och EU-parlamentariker på båten.
För oss på luftsidan är förslaget under alla förhållanden goda nyheter. De flesta klimatåtgärder leder till minskade luftföroreningar, och om klimatpaketet genomförs så innebär det att luftvårdspaketet som kommissionen presenterade strax innan jul blir både enklare och billigare att förverkliga.