11 augusti 2009

Tic-toc, tic-toc, tic-toc...

I lördags såg jag Madonna uppträda live i Göteborg – en imponerande uppvisning av en av världens i särklass proffsigaste artister (DN refererar så här).

På vägen från arenan kunde jag inte låta bli att reflektera över fenomenet; 60.000 personer betalar upp till 1200 kr (mer på svartabörsen) för att trängas på en arena och se en sångartist framföra ett antal musik- och dansnummer under 2 timmar, oftast på mycket långt avstånd och med ljudnivåer som för många kräver öronproppar för att stå ut.

Tänk om man hade kunna mobilisera motsvarande intresse för fred och mänskliga rättigheter, eller en ren miljö (vissa försök har förvisso gjorts, såsom ”Live Aid” mm). Stordåd skulle uppnås, på nolltid.

Nåväl – faktum var att delar av showen faktiskt handlade om demokrati och miljöpolitik (något som just Madonna kanske inte är så väldigt känd för).

I introt till låten ”4 minutes” såg man vår jord ”ätas upp” av en klockas minutvisare, samtidigt som Madonna skanderar ”tic-toc, tic-toc, tic-toc”. Sedan presenteras i ett antal klipp diverse exempel på människans dårskap i form av våld, förtryck, överkonsumtion, fattigdom och miljöförstöring (Madonna refererar i bakgrunden: ”Get stupid”).

Därefter nya klipp på människor som gör gott (Martin Luther King, Al Gore, Mandela, Obama, Moder Teresa, Aung San Suu Kyi, Anna Politkovskaja ,Dalai Lama…) och ont (Mugabe, Ahmadinejad, Idi Amin, Hitler…) och slutligen trummas huvudbudskapet ut: klockan går, och vi har alla ett individuellt ansvar att bidra till en bättre värld. ”Get up, it's time, your life, your world, your choice”. ”If you want to change the world, take a look at yourself and start there”.

Säkert når hon ut till miljoner av fans med detta budskap, även om effekten förstås är svårmätbar.

Många tycker säkert att kultur och politik inte hör ihop, och det finns förstås cyniker som häcklar Madonna, U2, Sting och andra för att använda politikiska budskap i eget syfte för att skapa mer uppmärksamhet kring sig själva.

Själv tycker jag däremot att artister som använder sin stjärnstatus till att försöka skapa större medvetenhet om världsproblemen och var och ens individuella ansvar för att förbättra situationen är värd all heder.

Det krävs många insatser för att förändra världen; alla sätt är bra utom de dåliga.