Miljöattachéer på vift

EU har nu stängt butiken för sommarsemestrarna; i augusti blir inte många knop gjorda inom unionen.

Själv hoppas jag försiktigt på tre efterlängtade semesterveckor med familjen i vår svenska sommaroas i Västergötland. Det handlar dock om en annorlunda semester i år; det gäller att ha extra koll på nyhetsfödet, mailen checkas minst varannan dag, jobbmobilen ringer titt som tätt och viss tankemöda måste läggas redan nu på ordförandedokument som ska skickas ut tidigt i september.

Dessutom: om en stor miljökatastrof inträffar, t.ex. om en oljetanker går på grund utanför någon av EUs kuster, så får man räkna med att få ta första bästa plan ner till Bryssel igen.

Det sista som hände innan EU-semesterna var annars att jag och miljökollegorna ordnade en sedvanlig attachéresa för ett 60-tal av våra attachékollegor från Bryssel.

Enligt traditionen arrangerar varje ordförandeland en sådan resa som ett slags "teambuilding"-övning. Man försöker då erbjuda det bästa och mest intressanta som landet har att erbjuda; fransmännen höll till i natursköna Chamonix, och tjeckerna i Pilsen...

Vårt val av resa föll på Stockholm och Stockholm skärgård - en ganska oslagbart resmål sommartid om vädret är bra - vilket det turligt nog också var.

Vi hade ett lagt upp för ett ambitiöst tvådagarsprogram, med föreläsningar om Östersjöns miljö, svenska miljöskatter och Hammarby Sjöstad, utflykt till Tyresta Nationalpark, guidad rundvandring på stadshuset och avslutningsvis en rejäl båtutflykt till skärgårdsidyllen på Bullerö och Sandhamn.

Upplägget fungerade perfekt, och skärgårdsturen blev särskilt lyckad. Så mycket som en tredjedel av gästerna vågade ta ett dopp i kalla Östersjön, och några hade turen att få se havsörn. Måltiderna ombord var utmärkta, och mot kvällen blev det spontan ABBA-dans på båtens övre däck (min spanske kollega visade sig kunna varenda ABBA-text utantill!). När den eskorterande kustbevakningsbåten blev varse den uppslupna stämningen gjorde de ett uppvisningsvarv, till gästernas mycket stora förtjusning.

När vaxholmsbåten slutligen stävade in mot Gamla stan igen visade Stockholm och den svenska sommarnatten upp sina allra bästa sidor; stämningen var närmast magisk. Flera av attachékollegorna kom därefter fram och undrade hur man emigrerar till Sverige.