EU-förhandlingarna har under de senaste veckorna vimlat av ordvitsar och olika liknelser med hänvisning till fotbollen, och ibland har man t.om. avbrutit - eller åtminstone skyndat på - förhandlingarna för att hinna se fotbollsmatcherna. Det belgiska ordförandeskapet, som arrangerar ett informellt miljöministermöte i Ghent imorgon, meddelade t.ex. i fredags att de skulle ordna en stor tv-skärm för de ministrar och delegater som anländer redan ikväll, för att kunna följa VM-finalen.
De flesta ser matcherna ute på cafeer och restauranger, och det brukar vara en härlig feststämning kring dessa "mini-arenor". På Place Luxembourg i EU-kvarteren har man satt upp storbildskärmar runt hela torget, och efter matchen är det fest, med sång, gatudans, vuvuzela-brölande och bilparader.
Själv hade jag turligt nog valt att se finalen med spanska vänner och kollegor, och när Iniesta dundrade in segermålet så visste det spanska jublet inga gränser. Festen fortsatte senare på Grand Place.
En av vännerna berättade att enda gången som alla spanjorer känner verklig nationell stolthet och glädje och viftar med den annars impopulära rödgula spanska flaggan är när Spanien vinner viktiga fotbollsmatcher. Annars känner sig spanjorerna som regel mer som en casteljano, asturier eller galicier än som en spanjor.
Kanske är man också extra fotbollstokiga i just Spanien. Enligt en artikel the Guardian har man i en studie kommit fram till att 7 av 10 spanska fotbollsfans föredrar att titta på fotboll framför att ha sex.
Dagens VM-seger måste således vara bästa tänkbara avslut på det spanska ordförandeskapet - det tycker de säkerligen själva varje fall.
Inlägg
