En mycket bra början på ordförandeskapet

Belgien är så tättbefolkat att det inte finns några hus utan grannar och större vägar alldeles i närheten, inte ens långt ut på landsbygden.

Trodde jag.

Förra helgen insåg vi att det faktiskt inte stämmer, när vi blev inbjudna av en av mina belgiska kollegor att hälsa på i deras gamla lantgård i närheten av Bastogne i Ardennerna. Gården hade använts som fritidshus i flera generationer och låg med belgiska mått mycket ödsligt vid randen på en liten bokskog några kilometer från närmaste by, Sibret. Varken grannhus eller en större bilvägar på flera kilometers håll.

Det blev ett skönt avbrott från den tryckande värmen i Bryssel, med skogspromenader, tennis, grillning och bad i en liten skogsdamm full med grodor.

I skogarna runtomkring drabbade tyskarna samman med de allierade i andra världskrigets slutskede, och man kunde fortfarande se spår av gamla skyttegravar och bunkrar. Jag blev åter påmind om EU:s enkla men geniala ursprungstanke, nämligen att skapa ett ekonomiskt samarbete så sammanflätat att det skulle omöjliggöra ett nytt krig mellan de gamla ärkefienderna Frankrike och Tyskland. Och slogs av hur väl det lyckades.