Klimatkommissionär på Sverigebesök

Idag är Connie Hedegaard på besök i Stockholm och träffar bl.a. Andreas Carlgren.

Samtidigt förhandlar vi den för Sverige så viktiga frågan om beräkningsgrunder för kolsänkor och "utsläpp" från skogsbruket. Frågan behandlas i Coreper imorgon.

Sverige är tillsammans med några andra mindre länder med mycket skog och stor skogssektor särskilt måna om att beräkningsreglerna är rättvisande och rimliga. Diskussionerna är både tekniskt och politiskt intrikata.

Sverige är en riktigt "stormakt" på skogssidan, och vår position blir ofta vägledande för andra länder från t.ex. Baltikum.

Idag publicerade också kommissionen en vision för hur trafiksektorn ska kunna klimatanpassas till 2050. Spännande läsning - för den som tycker klimatfrågan är intressant. Här kan man läsa mer.

Fredagsmus

Sen fredags-eftermiddag på kontoret - som vanligt.

Nästan varje vecka sliter man ont för att hinna färdigt med det man anser att man borde ha gjort innan man äntligen kan ta sig hemåt för lite familjesamkväm på fredagkvällen. I Sverige har det numera blivit ett begrepp - "fredagsmys" (något som i belgien torde uppfattas som ganska okänt, eller rent av suspekt).

Fredagsmys finns t o m beskrivet på wikipedia. Och här finns lite udda varianter på temat.

Eller, som min tre-åring säger: Fredagsmus.

Nåväl, oavsett vad det kallas: nu är det äntligen bussen hem som gäller, för kvalitetstid med familjen.

WEEE ou non?

Förra veckans miljörådsmöte blev både spännande och segdraget. Klimatslutsatser, elektronikavfall, utfasning av kvicksilver, regler för GMO-odling, kommissionens 2050-meddelande och valfångst var på agendan - bland annat. Mötet slutade inte förrän efter kl 9 på kvällen, och det som var mest spännande rörde ett direktiv om hantering av el-avfall (det så kallade "WEEE-direktivet"), där det ovanliga hände att kommissionen ställde sig utanför överenskommelsen. Det betyder att medlemsländerna måste enas om vartenda kommatecken för att komma till beslut (annars räcker det med kvalificerad majoritet, dvs 66% av rösterna).

Här kan man läsa mer om miljörådsmötet.

För övrigt har våren kommit till Bryssel på allvar. De senaste dagarna har det varit 15-20 grader varmt och strålande solsken, och grönskan har fullkomligt exploderat. Här blommande körsbärsträd:

Synd att man spenderar så mycket tid i ett kontor och mörka möteslokaler.

Idag får man i varje fall ett litet andrum, eftersom det är EU-toppmöte och mötesfritt i övrigt pga de rigorösa säkerhetsrutinerna. Tyvärr också med sedvanligt trafik-kaos till följd (barnen fick stanna hemma från skolan idag). Bl.a. stänger man helt flera av tunnelbanestationerna runt rådsbyggnaden. Stora demonstrationer gör att biltrafiken korkar igen fullständigt, och det enda riktigt tillförlitliga sättet att ta sig fram är till fots eller till cykel.

Och i EU:s korridorer diskuteras flitigt mutanklagelserna mot tre EU-parlamentariker. Om detta stämmer (vilket mycket tyder på eftersom allt finns på video) så är det inget annat än en jätteskandal.

Färdplan mot 2050

I veckan presenterade EU-kommissionen en strategisk "färdplan" för hur EU ska uppnå ett koldioxidsnålt samhälle år 2050. Rapporten innehåller bl.a. ett förslag till lämplig s k utsläppsbana för att klara det redan överenskomna långsiktiga klimatmålet (som antogs under det svenska ordförandeskapet 2009) att minska klimatgasutsläppen med 80-95% i EU och den rika världen till 2050 jämfört med 1990.

För att klara detta på ett kostnadseffektivt sätt krävs enligt kommissionen utsläppsminskningar på i storleksordningen 25% år 2020, 40% år 2030 opch 60% år 2040. Minus 25% till 2020 anses ligga inom räckhåll om EU klarar det överenskomna målet om 20% energieffektivisering till samma årtal (ett mål som kräver stora insatser för att uppnås). Ytterligare -5% kan klaras genom utsläppshandel, och EU skulle i så fall sammanlagt kunna nå en minskning på -30%.

Tydliga och trovärdiga långsiktiga utsläppsmål är av stor betydelse för att styra investeringar och satsningar inom näringsliv och samhälle i klimatvänlig riktning. Likaså är det viktigt att säkra en någorlunda linjär utsläppsminskning fram till 2050. Om man skjuter upp nödvändiga klimatåtgärder nu så leder det till enorma merkostnader senare. Det är samhällsekonomiskt rationellt att sprida ut kostnaderna över en längre tid.

Rapporten har hittills fått ett ganska positivt mottagande från såväl näringsliv som miljöförespråkare. Men det återstår att se om den kan leda till de förändringar i samhällsekonomin som kommissionen och andra progressiva krafter vill se.

I botten finns en närmast filosofisk diskussion om hur EU bäst ska kunna återhämta sig ur den ekonomiska krisen och på längre sikt hur västvärlden ska kunna bevara och utveckla vårt ekonomiska välstånd.

Ett läger tror att detta endast låter sig göras genom att satsa på gammal teknik och ineffektiv och smutsig tung industri. Andra - med brittiska regeringen i spetsen - är genuint övertygande om att EU endast kan bygga en trygg framtida ekonomi på resurseffektiv spetsteknik och klimatsmarta investeringar, och att detta förutsätter en mycket ambitiös klimatagenda.

Här kan man läsa komissionens pressmeddelande, och här rapporten i sin helhet.

Ännu en valfråga

Rejält hektisk på jobbet nu, med mycket på gång på klimatsidan (mer om det senare), ett nytt miljörådsmöte att förbereda (14 mars) och flera nya och oplanerade miljöfrågor som har dykt upp i Coreper den senaste tiden. Bakgrundsrapporter och talepunkter ska skrivas, förslag till svensk position ska tas fram, och cheferna ska breifas.

En fråga som verkligen har seglat upp från ingenstans är den alltid lika politiska och oförutsägbara frågan om valjakt. Det hela inleddes denna gång med att USA planerar en s.k. demarsch om isländsk valjakt (en demarsch är ett slag upprop som framförs av en ambassadör till en regering med ett särskilt politiskt budskap).

Amerikanarna kontaktade ett antal EU-medlemsländer för att söka politiskt stöd för uppropet, och nu pågår inensiva diskussioner om EU ska ansluta sig till demarschen som grupp, om varje land ska bestämma detta själva, eller om EU istället ska initera ett eget särskilt initiativ om valjakt istället för att bara ansluta sig till amerikanarna.

Till saken hör att Island har ansökt om EU-medlemsskap, och att hanteringen av den politiskt känsliga valfrågan mycket väl kan påverka utfallet av både förhandlingarna som helhet och kommande folkomröstning.

Frågan är också hur man agerar så taktiskt som möjligt för att uppnå det övergripåande målet - en minskad kommersiell valjakt på global nivå. Fel budskap, timing eller form kan visa sig kontraproduktivt.

Återstår att se om och i så fall hur EU kan enas om en gemensam linje i denna knepiga fråga, och hur den i så fall kommer att se ut.