Ett av världens rikaste länder, Luxemburg, kan komma att dömas till miljöböter för att de inte följer EU:s krav på vattenrening. Det handlar dels om en klumpsumma, dels om löpande dagsböter på ca 1200 euro per dag fram till dess att lagstiftningen följs.
Medlemsländer som inte genomför EU:s miljölagstiftning kan dras inför EU-domstolen av EU-kommissionen, och om de fälls två gånger på raken så kan de tvingas att betala dryga böter.
Här kan man läsa mer.
28 oktober 2011
25 oktober 2011
Möte med forskningsvärlden
Alla kommissionens förslag hårdgranskas av ett mycket stort antal organisationer, industriintressen, medlemsländer och politiker. Således krävs att förslagen är så genomtänkta och väl underbyggda som möjligt. Det är t.ex. givetvis helt grundläggande att basera förslagen på de allra senaste vetenskapliga rönen.
Nyligen deltog jag på ett intressant möte mellan flera olika delar av kommissionen och företrädare för forskarsamhället. Några av EU:s allra skarpaste hjärnor inom luftkvalitetsområdet fanns på plats, för att diskutera hur forskarvärlden kan bidra med solidast tänkbara vetenskaplig underbyggnad till den EU:s kommande luftkvalitetsöversyn.
Forskarna ledde ett drygt 20-tal forskningsprojekt på luftområdet för över 150 miljoner euro, till stora delar finansierade av EU:s enorma forskningsanslag. Presentationerna fokuserade på bl.a. marknära ozon, kväveföreningar och partiklar, och tog upp en rad olika aspekter såsom hälsoeffekter, kopplingar till klimatförändringar, kostnadseffektiva lösningar på kort och lång sikt och eventuella målkonflikter mellan olika begränsningsstrategier, effekter på olika samhällsgrupper och på arbetsmarknaden, övergödning, försurning...
Tre saker slog mig under mötet.
Det ena var att forskningsvärlden är otroligt mansdominerad. Bakom varenda presentation stod en äldre HERRE i sina bästa år. Och under hela dagen uttalade sig bara en enda kvinna (som ställde en fråga).
För det andra, var vetenskapsmännen som regel påfallande återhållsamma och försiktiga med sina slutsatser. Som gammal naturvetare har jag stor förståelse för att repektera osäkerheter och antaganden, men som "policymaker" vill man gärna få fram tydliga vetenskapliga fakta och rekommendationer som kan mejslas om till konkreta lagförslag. Det flesta av professorerna tryckte lite väl mycket på de många osäkerheterna och vikten av fortsatt forskning.
Det tredje som slog mig var hur komplexa luftfrågorna faktiskt är, både vad gäller kemiska reaktioner, hälso- och miljöeffekter, källor och spridningsmönster, och olika strategier (tekniska och andra) att minska utsläppen. Mot den bakgrunden är det kanske inte så konstigt att forskarna tvekar lite innan de kommer med långtgående rekommendationer.
Samtidigt så kan man inte vänta för länge på att skrida till handling. Priset kan bli högt, både vad gäller miljö och hälsa.
Nyligen deltog jag på ett intressant möte mellan flera olika delar av kommissionen och företrädare för forskarsamhället. Några av EU:s allra skarpaste hjärnor inom luftkvalitetsområdet fanns på plats, för att diskutera hur forskarvärlden kan bidra med solidast tänkbara vetenskaplig underbyggnad till den EU:s kommande luftkvalitetsöversyn.
Forskarna ledde ett drygt 20-tal forskningsprojekt på luftområdet för över 150 miljoner euro, till stora delar finansierade av EU:s enorma forskningsanslag. Presentationerna fokuserade på bl.a. marknära ozon, kväveföreningar och partiklar, och tog upp en rad olika aspekter såsom hälsoeffekter, kopplingar till klimatförändringar, kostnadseffektiva lösningar på kort och lång sikt och eventuella målkonflikter mellan olika begränsningsstrategier, effekter på olika samhällsgrupper och på arbetsmarknaden, övergödning, försurning...
Tre saker slog mig under mötet.
För det andra, var vetenskapsmännen som regel påfallande återhållsamma och försiktiga med sina slutsatser. Som gammal naturvetare har jag stor förståelse för att repektera osäkerheter och antaganden, men som "policymaker" vill man gärna få fram tydliga vetenskapliga fakta och rekommendationer som kan mejslas om till konkreta lagförslag. Det flesta av professorerna tryckte lite väl mycket på de många osäkerheterna och vikten av fortsatt forskning.
Det tredje som slog mig var hur komplexa luftfrågorna faktiskt är, både vad gäller kemiska reaktioner, hälso- och miljöeffekter, källor och spridningsmönster, och olika strategier (tekniska och andra) att minska utsläppen. Mot den bakgrunden är det kanske inte så konstigt att forskarna tvekar lite innan de kommer med långtgående rekommendationer.
Samtidigt så kan man inte vänta för länge på att skrida till handling. Priset kan bli högt, både vad gäller miljö och hälsa.
19 oktober 2011
På andra sidan bordet
Kommissionen har inte bara ensamrätt på att lägga förslag i EU. Man är också "vakthund", med ansvar för att EU-lagstiftningen följs ordentligt i medlemsländerna. Om så inte sker, kan kommisisonen dra länder inför EU-domstolen med dyra böter som påföljd för de medlemsländer som fälls.
För att underlätta genomförandearbetet finns det mängder med olika s k genomförandekommittéer med representanter och experter från medlemsländerna, som kommissionen leder. Kommittéerna träffas mer eller mindre regelbundet för att diskutera t.ex. rapporteringsaspekter (utan korrekt rapportering är det svårt att veta om ett direktiv genomförs eller inte) eller hur man bäst ska tillämpa och tolka regelverkets olika delar i detalj.
Igår deltog jag på ett sådant möte med den s k luftkvalitetskommittén, där syftet bl.a. var att diskutera förbättrad rapportering för genomförande av EU:s s k takdirektiv (NEC-direktivet).
Det var också första gången som jag satt bakom kommissionens flagga på ett formellt möte (med undantag för FN-mötet i Geneve i september). Känslan påminde faktiskt lite om hur det var under det svenska ordförandeskapet 2009.
För att underlätta genomförandearbetet finns det mängder med olika s k genomförandekommittéer med representanter och experter från medlemsländerna, som kommissionen leder. Kommittéerna träffas mer eller mindre regelbundet för att diskutera t.ex. rapporteringsaspekter (utan korrekt rapportering är det svårt att veta om ett direktiv genomförs eller inte) eller hur man bäst ska tillämpa och tolka regelverkets olika delar i detalj.
Igår deltog jag på ett sådant möte med den s k luftkvalitetskommittén, där syftet bl.a. var att diskutera förbättrad rapportering för genomförande av EU:s s k takdirektiv (NEC-direktivet).
Det var också första gången som jag satt bakom kommissionens flagga på ett formellt möte (med undantag för FN-mötet i Geneve i september). Känslan påminde faktiskt lite om hur det var under det svenska ordförandeskapet 2009.
13 oktober 2011
Buy Buy Baby
I morse kallade generaldirektören till samling för hela miljödirektoratet för att berätta om utfallet från det senaste miljörådsmötet i Luxemburg (faktiskt det första sedan 2008 där jag inte själv deltog).
Mötet handlade till stora delar om EU:s förberedelser inför klimatmötet i Durban, men några andra frågor avhandlades också, såsom EU:s syn på de globala FN-mötet om hållbar utveckling i Rio nästa sommar, och utvärderingen av EU:s tio-åriga sjätte miljöhandlingsprogram. Många länder, och särskilt blivande ordförandeland Danmark, trycker på för att kommissionen ska ta fram ett nytt förslag till handlingsprogram för perioden 2012 och framåt redan i januari 2012.
Ett nytt EU-miljöhandlingsprogram är dock inget man tar fram i en handvändning, bl.a. eftersom det kräver omfattande konsekvensanalys och en bred konsultationsprocess med allmänhenten. Miljökommisisonärens svar var därför att ett förslag kan komma senast i mitten av 2012. Däremot deltar kommissionen gärna aktivt och bidrar med underlag till informella diskussioner under danskarnas ordförandskap, såsom t.ex. deras informella miljöministermöte.
Det kommer att bli tufft att få gehör för ett nytt slagkraftigt handlingsprogram, både internt i kommissionen och i kommande förhandlingar med övriga EU-institutioner. En sak är att be om ett nytt ambitiöst handlingsprogram, en helt annan att acceptera långtgående mål och kostsamma åtgärder.
Aptiten på nya miljöinitiativ är nämnts tidigare begränsad i dessa tider av ekonomisk oro, vilket jag själv blev varse på ett ganska bryskt sätt när jag nyligen presenterade ett förslag till nya nationella utsläppstak för en arbetsgrupp ministerrådet.
Generaldirektören avslutade sin dragning med att visa en videosnutt med söta små snabbköpskassar som sjunger "When you buy buy baby, stay awake baby" för personalen, från en nyligen lanserad informationskampanj om resurseffektivisering. Ett bra exempel på hur kommissionen arbetar på flera plan, inte bara med lagstiftning och överträdelseärenden. Tanken är att försöka påverka i rätt riktning även om lagstiftningsarbetet går i stå.
Mötet handlade till stora delar om EU:s förberedelser inför klimatmötet i Durban, men några andra frågor avhandlades också, såsom EU:s syn på de globala FN-mötet om hållbar utveckling i Rio nästa sommar, och utvärderingen av EU:s tio-åriga sjätte miljöhandlingsprogram. Många länder, och särskilt blivande ordförandeland Danmark, trycker på för att kommissionen ska ta fram ett nytt förslag till handlingsprogram för perioden 2012 och framåt redan i januari 2012.
Ett nytt EU-miljöhandlingsprogram är dock inget man tar fram i en handvändning, bl.a. eftersom det kräver omfattande konsekvensanalys och en bred konsultationsprocess med allmänhenten. Miljökommisisonärens svar var därför att ett förslag kan komma senast i mitten av 2012. Däremot deltar kommissionen gärna aktivt och bidrar med underlag till informella diskussioner under danskarnas ordförandskap, såsom t.ex. deras informella miljöministermöte.
Det kommer att bli tufft att få gehör för ett nytt slagkraftigt handlingsprogram, både internt i kommissionen och i kommande förhandlingar med övriga EU-institutioner. En sak är att be om ett nytt ambitiöst handlingsprogram, en helt annan att acceptera långtgående mål och kostsamma åtgärder.
Aptiten på nya miljöinitiativ är nämnts tidigare begränsad i dessa tider av ekonomisk oro, vilket jag själv blev varse på ett ganska bryskt sätt när jag nyligen presenterade ett förslag till nya nationella utsläppstak för en arbetsgrupp ministerrådet.
Generaldirektören avslutade sin dragning med att visa en videosnutt med söta små snabbköpskassar som sjunger "When you buy buy baby, stay awake baby" för personalen, från en nyligen lanserad informationskampanj om resurseffektivisering. Ett bra exempel på hur kommissionen arbetar på flera plan, inte bara med lagstiftning och överträdelseärenden. Tanken är att försöka påverka i rätt riktning även om lagstiftningsarbetet går i stå.
06 oktober 2011
Arga fackföreningar
Det verkar finnas en hel uppsjö av olika fackföreningar på kommissionen. Flera gånger i veckan får jag upprörda email från en rad organisationer som kallar till möten och uppmanar till olika typer av aktioner.
En kollega berättade att de fackföreningarna här ofta är starkt präglade av fackföreningskulturen i södra Europa - där man gärna snabbt tar till storsläggan i form av konflikåtgärder och strejker, i mycket högre utsträckning än i norr.
Det som framför allt verkar uppröra är arbetsgivarens senaste förslag till reviderade personalregler (staff regulations) som styr ersättningsnivåer, befordringsgång, anställningsformer mm. Utgångspunkten för förslaget är att kommissionen vill visa att man också tar intryck av den pågående ekonomiska krisen och därför självmant har tagit på sig ett internt sparkrav som motsvarar ca 5% av budgeten.
Förslaget diskuteras en hel del i korridorerna, och det verkar finnas en mycket utbredd oro över succcessivt försämrade personalvillkor - något som många befarar kommer att leda till att det kommer att bli svårare att rekrytera kompetent personal i framtiden.
Många verkar också känna att man arbetar i motvind i sin kritik av sparkraven, bl.a. eftersom den allmänna bilden utanför institutionerna är att EU-byråkrater är överbetalda och bortskämda. Hur det faktiskt är med den saken får var och en själva bedöma, men säkerligen ligger det något i argumentet att det krävs höga löner och bra villkor för att rekrytera duktiga medarbetare. Så mycket annat som kan få europeer i allmänhet att bryta upp från bostad, skola och jobb i hemländerna och flytta till Bryssel och Belgien finns det knappast (det är trots allt inte Paris, London, Rom eller Amsterdam vi talar om).
För egen del kan jag välja att distansera mig från den interna debatten, eftersom nationella experter befinner sig helt utanför det ordinarie personalsystemet. Vilket känns ganska skönt.
En kollega berättade att de fackföreningarna här ofta är starkt präglade av fackföreningskulturen i södra Europa - där man gärna snabbt tar till storsläggan i form av konflikåtgärder och strejker, i mycket högre utsträckning än i norr.
Det som framför allt verkar uppröra är arbetsgivarens senaste förslag till reviderade personalregler (staff regulations) som styr ersättningsnivåer, befordringsgång, anställningsformer mm. Utgångspunkten för förslaget är att kommissionen vill visa att man också tar intryck av den pågående ekonomiska krisen och därför självmant har tagit på sig ett internt sparkrav som motsvarar ca 5% av budgeten.
Förslaget diskuteras en hel del i korridorerna, och det verkar finnas en mycket utbredd oro över succcessivt försämrade personalvillkor - något som många befarar kommer att leda till att det kommer att bli svårare att rekrytera kompetent personal i framtiden.
Många verkar också känna att man arbetar i motvind i sin kritik av sparkraven, bl.a. eftersom den allmänna bilden utanför institutionerna är att EU-byråkrater är överbetalda och bortskämda. Hur det faktiskt är med den saken får var och en själva bedöma, men säkerligen ligger det något i argumentet att det krävs höga löner och bra villkor för att rekrytera duktiga medarbetare. Så mycket annat som kan få europeer i allmänhet att bryta upp från bostad, skola och jobb i hemländerna och flytta till Bryssel och Belgien finns det knappast (det är trots allt inte Paris, London, Rom eller Amsterdam vi talar om).
För egen del kan jag välja att distansera mig från den interna debatten, eftersom nationella experter befinner sig helt utanför det ordinarie personalsystemet. Vilket känns ganska skönt.
03 oktober 2011
Solfrossa i Bryssel?
Tio dagars strålande solskensväder, utan ett moln på himlen - i BRYSSEL. Kan det verkligen stämma?
För några år sedan bloggade jag om vädret i Kap Verde, som sannolikt har ett av världens bästa klimat. Möjligen är det något enahanda. 10 månader av 12 består nästan enbart av molnfri himmel, strålande sol, friska vindar och runt 25 grader i skuggan (de övriga två - regnperioden - är däremot ur skandinaviskt perspektiv olidligt heta och fuktiga). Jag vill nog mena att ett av de viktigaste kriterierna för ett trivsamt klimat är att det är varierat. Hur kan man njuta ordentligt av sol och värme om det aldrig är dimma och kallt?
Brysselvädret är däremot ökänt som ett av Europas - eller kanske rent av världens - sämsta, åtminstone om man inte gillar regn. Men det är långt ifrån enahanda. Jag brukar rekommendera dem som klagar på vädret i Bryssel att vänta en timma eller två, så är det helt annorlunda. Det stämmer nästan alltid.
Efter över sju år som Brysselbo så har jag kommit till insikt om att Bryssels väder överlag faktiskt är betydligt bättre än dess notoriskt dåliga rykte, i varje fall under sommarhalvåret. Förvisso är inte perioden november - mars särskilt trevlig rent vädermässigt. Men eftersom jag cyklar till jobber, så kan jag lätt få en väldigt konkret indikator: Hur ofta kommer jag till jobbet, eller hem, genomblöt efter min cykelfärd? Inte ofta faktiskt. Kanske handlar det om ett 20-tal gånger per år, topps.
Jag har ibland undrat varför min bild av Bryssels väder stämmer så dåligt med det dåliga ryktet. Länge tänkte jag att det har blivit en "etablerad myt", som har upprepats så många gånger att det upplevs som en sanning. Ungefär som att all skolmat alltid smakar illa, eller att det är tråkigt och teknikfientligt att vara miljövänlig.
Men om man tittar närmare på regnstatistiken för Bryssel, så ser jag att det finns en annan tänkbar förklaring: jag semestrar oftast i Sverige och är därför helt enkelt bortrest under högsommarperioden juli/augusti. Det är tydligen då de riktigt stora regnmängderna faller.
Detta år kan nog tjäna som ett ganska bra exempel. Nästan hela april, stora delar av maj och juni, och nu senast i september har vädret varit exceptionellt trivsamt i Bryssel. Idag inräknat har vi faktiskt upplevt 10 molnfria dagar i sträck, med 20-25 grader i skuggan. Då glömmer man lätt att halva juli och hela augusti regnade bort helt.
Åtminstone om man inte var här.
För några år sedan bloggade jag om vädret i Kap Verde, som sannolikt har ett av världens bästa klimat. Möjligen är det något enahanda. 10 månader av 12 består nästan enbart av molnfri himmel, strålande sol, friska vindar och runt 25 grader i skuggan (de övriga två - regnperioden - är däremot ur skandinaviskt perspektiv olidligt heta och fuktiga). Jag vill nog mena att ett av de viktigaste kriterierna för ett trivsamt klimat är att det är varierat. Hur kan man njuta ordentligt av sol och värme om det aldrig är dimma och kallt?
Brysselvädret är däremot ökänt som ett av Europas - eller kanske rent av världens - sämsta, åtminstone om man inte gillar regn. Men det är långt ifrån enahanda. Jag brukar rekommendera dem som klagar på vädret i Bryssel att vänta en timma eller två, så är det helt annorlunda. Det stämmer nästan alltid.
Efter över sju år som Brysselbo så har jag kommit till insikt om att Bryssels väder överlag faktiskt är betydligt bättre än dess notoriskt dåliga rykte, i varje fall under sommarhalvåret. Förvisso är inte perioden november - mars särskilt trevlig rent vädermässigt. Men eftersom jag cyklar till jobber, så kan jag lätt få en väldigt konkret indikator: Hur ofta kommer jag till jobbet, eller hem, genomblöt efter min cykelfärd? Inte ofta faktiskt. Kanske handlar det om ett 20-tal gånger per år, topps.
Men om man tittar närmare på regnstatistiken för Bryssel, så ser jag att det finns en annan tänkbar förklaring: jag semestrar oftast i Sverige och är därför helt enkelt bortrest under högsommarperioden juli/augusti. Det är tydligen då de riktigt stora regnmängderna faller.
Detta år kan nog tjäna som ett ganska bra exempel. Nästan hela april, stora delar av maj och juni, och nu senast i september har vädret varit exceptionellt trivsamt i Bryssel. Idag inräknat har vi faktiskt upplevt 10 molnfria dagar i sträck, med 20-25 grader i skuggan. Då glömmer man lätt att halva juli och hela augusti regnade bort helt.
Åtminstone om man inte var här.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
