Vill du höra miljökommissionären sjunga en trudelutt?

Klicka här i så fall!

Själv har jag redan antagit utmaningen eftersom det är en kul och annorlunda idé, och jag vill gärna se chefen sjunga inför publik.

Egentligen är jag dock skeptisk till att lägga för mycket miljöansvar på individnivå, (vilket kampanjer av detta slag, liksom miljödebatten i allmänhet, alltmer tenderar att göra). Så länge samhällsstrukturen i stort och det ekonomiska och sociala systemet (skattesystem, infrastruktur, konsumtionshets och tillväxt-till-varje-pris-tänkandet) motverkar ett mer miljöanpassat beteende, så kommer de relativt få individer som försöker gå emot den allmänna strömmen genom att minska sin egen miljöbelastning endast att ha en mycket marginell inverkan.

Det gäller förstås att göra både om man ska komma någon vart - dvs både öka miljömedvetenheten och uppmuntra individuellt miljöansvar OCH successivt genomföra de nödvändiga samhällsförändringarna. På senare tid, och i takt med den allmänna trenden av individualisering och i kölvattnet av den ekonomiska krisen, har dock allt fler fokuserat på att försöka lösa miljöproblemen enbart genom att få enskilda människort att ändra beteende. Det kommer aldrig att vara tillräckligt för att möte de utmaningar vi står inför. 

Briefings, briefings, briefings...

Intresset hos media och olika samhällsaktörer för luftfrågorna växer för varje vecka. Det är i grunden ganska bra, eftersom det leder till ökat miljömedvetande om dessa frågor hos allmänheten.

Men för oss på luftenheten innebär det en hel massa merarbete, eftersom någon måste skriva underlag och talepunkter - s k "breifings" – till kabinettet, kommissionären, generaldirektören etc. Ofta med mycket kort varsel, ibland får man bara en halvdag på sig. Samtidigt är kvalitetskraven är mycket höga.  

Nyligen skrev jag t.ex. underlag till kommissionären för en intervju med Reuters, denna vecka samma sak för Bloomberg och the Economist. Det är utmanande men intressant; här gäller det också att kunna presentera ett underlag som fungerar medialt vilket till att börja med innebär att man måste undvika expertjargongen och teknokratspråket.

Förfrågningar om möten med olika särintressen och om att delta vid luftvårdsseminarier och -konferenser på olika håll i Europa ökar också; om vi skulle tacka ja till alla dessa så skulle det inte bli mycket tid över för själva översynen.

Parallellt pågår också intensifierade interna diskussioner med klimat- och energidirektoraten om hur och när kommissionens ska utforma kommande förslag om ny klimatpolitik för 2030. Detta är ju en het politisk potatis som även i hög grad påverkar förutsättningarna för en progressiv luftpolitik. Även här har jag haft i uppdrag att skriva underlag till interna debattmöten i kommissionen, inför denna veckas kommissionärsdebatt i samma ämne.

Utöver de korta ledtiderna för att skriva dessa underlag så ligger utmaningen i att kombinera detta arbete med att hinna med de mer centrala uppgifterna för luftöversynen: författa konsekvensbedömningen, ta fram förslag till ett nytt takdirektiv, skissa på alternativ för att minska utsläppen från jordbrukssektorn, utarbeta ett internationellt handlingsprogram för 2020-2030, förbereda nästa "stakeholder"-möte...

Det ska bli skönt att ta helg!

EU-budgeten: klimatsatsning och slimmade insititioner

Kommissionen föreslog i sitt ursprungliga budgetförslag en 5%-ig minskning av den egna administrativa budgeten, mostvarande ca 1 miljard euro över sju år. Detta mitt i den ekonomiska krisen - som kräver kraftfullare EU-samarbete och starkare EU-insititutioner. Sparkraven ska klaras genom omorganisation, temporära kontrakt som inte förlängs, tjänster som inte förnyas, pensionärer som inte ersätts etc. Som jag tidigare har antytt så har budgetförslaget skapat viss oro bland Kommissionens "giriga EU-byråkrater" (som den Brittiska tabloidpressen framställer det), t o m med generalstrejker som följd.

Många kollegor har ondgjort sig över den bristfälliga taktiken i att lägga ett omfattande spar-bud direkt, då alla vet att vad man än lägger fram så kommer Europeiska rådet att kräva mer. Istället för att ugöra ett rimligt slutbud så var man rädd för att det skulle behandlas som ett utgångsbud.

Så blev det också. Stats- och regeringscheferna beslöt minska den administrativa budgeten med ytterligare 1,5 miljarder euro, något som man tror kunna klara genom att frysa löne- och pensionsutbetalningar under två år. Detta lär inte bli populärt (samtidigt som det givetvis är mindre ångestskapande än de lönesänkningar och varsel som man har sett i många av medlemsländerna i södra Europa).

Ur miljösynpunkt var sannolikt acceptansen av Kommissionens förslag att vika 20% av alla EU-medel till klimatåtgärder det mest positiva i överenskommelsen. I tidigare förhandlingsversioner var denna princip borttagen, och det sägs att Van Rompuy själv slogs för dess återinförande. 

Däremot försämrades Kommissionens förslag att bättre miljöanpassa den stora jordbruksbudgeten (CAP). Budgetnivån ändrades inte nämnvärt, men kravet att 30% av CAP-pengarna skulle avsättas till "gröna" lantbruksåtgärder och på att avsätta en viss mängd mark som naturvårdsområde urvattnades rejält. Därmed förspilldes en historisk möjlighet att miljöanpassa EU:s jordbruk.

Sista ordet om budgeten är dock ännu inte riktigt sagt; förslaget ska godkännas av EU-Parlamentet på en "take-it-or-leave-it"-basis, och flera ledande parlamentariker har sagt att nedskärningarna går alldeles för långt. För att undvika påtryckningar från huvudstäderna talas om att man ska genomföra en sluten omröstning.

WHO föreslår tuffare gränsvärden

I ett gemensamt pressmeddelande från FNs Världshälsorganisation WHO och kommissionen, föreslår WHO nu att EU ska anta striktare gränsvärden för luftkvalitet, både för små partiklar (PM 2.5) och kvävedioxid (NO2).  

Förslaget har tillkommit som ett resultat av ett nära samarbete mellan institutionerna, där vi har bett WHO att utvärdera de senaste vetenskapliga rönen om sambanden mellan luftkvaliteten och negativa hälsoeffekter och svara på ett antal vetenskaps-relaterade frågor inom ramen för den pågående luftöversynen. Slutrapporten presenteras först i april, men redan nu lägger man fram flera av slutsatserna.

WHO-slutsatserna väger mycket tungt, och ger oss en rad goda argument för att stärka snarare än att försvaga det existerande regelverket, så som vissa medlemsländer och industrirepresentanter fortsatt argumenterar för. Dessa röster kommer knappat att tystna, men de får svårare att göra sig hörda när de senaste vetenskapliga rönen pekar i motsatt riktning.