Närkontakt med miljökommissionären

Jag har tidigare reflekterat över hur annorlunda kommissionen är jämfört med regeringskansliet, bl.a. när det gäller den omfattande hierarkiska och byråkratiska uppbyggnaden, kanske i synnerhet när det gäller direktkontakter med den politiska nivån.

Från min tid som departementssekreterare, ambassadsekreterare, attaché och miljöråd i den svenska statsförvaltningen minns jag hur ofta man hade nära direktkontakter med ministern och hens politiska medarbetare. Även som nyanställd depsek fick jag tidigt delta på beredningar med ministern, för att ev komplettera ärendet med muntlig information, och höra hur hen resonerade i ens egna sakfrågor.

Detta är definitivt en aspekt som jag ofta har saknat på kommissionen, eftersom det kan ge extra inspiration och krydda i vardagsarbetet att ibland få träffa och ge direkta råd till den högsta chefen.

På kommissionen är det nämligen en annan visa: här finns det lager på lager av chefer, direktörer, generaldirektörer och kabinettmedlemmar som innebär att en vanlig dödlig "policy officer", hur senior man än anses vara, nästan aldrig får träffa miljökommissionären annat än indirekt och på avstånd. Och exakt hur relationerna ser ut mellan direktoratet (tjänstemännen och kabinettet (kommissionärens politiska stab) har jag faktiskt ännu inte riktigt förstått. Man befinner sig t o m på helt olika lokal - direktoratet vid förorten Beaulieu och kabinettet i kommissionens högkvarter Berlyamont.

Det finns gott om erfarna och duktiga kollegor här som trots lång och trogen tjänst aldrig har befunnit sig i "närkontakt" med kommissionären - delvis också kanske beroende på att deras sakområde inte har betraktats som särskilt politiskt "sexigt".

Samtidigt är det lätt att förstå varför det finns så många murar runt EU-kommissionärerna. Kommissionens förebild är inte svensk statsförvaltning utan fransk, med en mycket mer centraliserad och hierarkisk struktur. Dessutom är det lätt att inse hur kaotiskt det skulle kunna bli på kommissionen om man inte konstruerar ganska rigida besluts-strukturer med många "checks and balances"; inte minst eftersom medarbetarna på direktoratet har så olika bakgrund, ursprung och erfarenheter när det gäller bl.a. poilitiska kontakter.

För några dagar sedan kom dock något av ett genombrott för egen del. En rad omständigheter gjorde att jag ensam skulle representera direktoratet på ett 2-timmars möte om EUs luftkvalitetsöversyn mellan kommissionären och miljöorganisationernas paraplyorgan EEB. Det var första gången som jag satt sida vid sida med kommissionären (tillsammans med en kabinettsmedlem), och även om det var kommissionären som skötte det mesta av snacket så fick jag flera tillfällen att komplettera och utveckla resonemangen. Med tanke på hur ovanligt detta är, så kunde man inte annat än tacka för förtroendet.

Det blev en mycket intressant erfarenhet, och en rejäl vitamininjektion. Nästa gång jag skriver en briefing till chefen, så känns avståndet inte riktigt lika långt.

Kortbyxor och upprullade skjortärmar

Jag har hört att våren har varit segdragen i Sverige, men att döma av alla väder-kommentarer på svenska facebook nyligen så verkar den ha anlänt till slut.

Så också i Bryssel. Även här har det varit förvånansvärt kallt (t o m kvarliggande snö i mars) och ovanligt lite sol under de senaste månaderna. Men i söndags exploderade värmen - från runt nollan några dagar tidigare till närmare 20 grader i skuggan och ännu varmare i solen. Och nu kommer också grönskan; man kan nästan se med ögonen hur blad och blommor spricker ut.

Många brysselbor - även vi - tog os snabbt ut ur staden till ett av de många grönområdena för att med cykel, rolerblades eller promenadskor och picnic-korg njuta av högsommarvärme och strålande solsken.

Själva tog vi oss ut till Tervuren Park, nära Afrikanska museet, där lillgrabben fick öva sig på sin nyvunna färdighet att kunna cykla - ett av livets riktigt stora genombrott, enligt min mening; i paritet med att lära sig läsa och simma. Något man kan ha stor nytta av livet ut.

Stoltheten lyste i hans ögon när han trampade runt i det natursköna området.

Ett annat trevligt vårtecken är att cykla i kortbyxor till och från kontoret i Beaulieu-kvarteren. Väl på plats gäller det att kavla upp skjortärmarna: med huvudansvar för att ta fram tre omfattande breifings till miljöommissionären, ett faktabland om luftkvalitet till Green Week, en djupanalys om jordbrukssektorns roll i EU:s framtida luftvårdspolitik, och därtill detaljgranskning av flera nya konsultrapporter, gäller det att jobba effektivt.

Målet är att slippa helg-jobb, något jag (för en gångs skull) misslyckades med förra helgen. Redan nu inser jag dock att även nästa helg ligger i farozonen. Det vackra vårvädret ger extra motivation att blir klar under ordinarie arbetstider. 

8 minuter utan luft...

Det finns ett riktigt coolt youtube-klipp om vikten av ren luft med Umberto Pelizzari, världsmästare i fridykning. Se själva:

Centerparcs, och så ännu en SEG dag

Åter i Bryssel efter en kort (och mycket kall!) påsksemester till Frankrike, som för första gången tillbringades i en "Centerparc" i Champagne-distriktet, Lac D'Aillette. Konceptet Centerparcs är vad jag vet okänt i Sverige (jag stötte för en gångs skull inte på en enda nordbo under semestertiden!) men verkar bli alltmer populärt i delar av Västeuropa. Det finns redan ett 20-tal semesterparker i England, Holland, Belgien, Tyskland och Frankrike, och fler lär vara på gång.

Idén bakom Centerparcs är för mig mycket tilltalande: istället för tillbringa sina semestrar på solstekta stränder stranden eller i dyra och luftförorenade städer så beger man sig ut till vackert belägna semesterbyar mitt ute i naturen för att umgås med familjen och aktivera sig genom att cykla, vandra, sporta, spela, simma, klättra, etc. Man bor i små trevliga semesterhus med relativt hög standard, och en flera av aktiviteterna ingår i hyran.

På området finns bl.a. en stor sporthall, tennisbanor, lek-land, hopp-borgar, en enorm cykeluthyrningsanläggning och (till barnens, och min egen, stora förtjusning) en mycket imponerande vattenland - "aqua mundo" med bl.a. tiotals avancerade vattenrutschkanor. Dessutom finns det en affär och flera olika restauranger på området, så allt man behöver finns in om räckhåll. Och allt var extremt barnvänligt, förstås.


Trots den ovanligt kalla våren (fortfarande minusgrader på natten) blev det en riktigt härlig semester, och jag kan varmt rekommendera Centerparks till antra natur- och sportintresserade familjer som har tröttnat på semester á la kanarieholmarna.

Väl tillbaks på kontoret igen var det mindre barnvänligt. Där väntade intensiva slut-förberedelser inför vårt (kanske) avslutande s k Stakeholder-möte (SEG), som hölls igår. Den som är intresserad av att se presentationerna med senaste nytt om luftöversynen kan se alltihop i efterhand genom denna webstream-portal.