Klimatfunderingar från ovan

Satt nyligen på planet till Köpenhamn och läste ett utkast till klimatslutsatser inför miljöministermötet nästa vecka. Spännande läsning faktiskt, tonläget är ambitiöst med målsättningar om minskade globala utsläpp med 50% till 2050; för i-ländernas del med hela 80-95%. Dessutom konstaterar man att detta innebär ungefärliga växthusgasutsläpp på två ton per person och år, och föreslår att detta ska utgöra en referenspunkt för fortsatta förhandlingar.

Ganska revolutionerande, när man tänker efter. Om dessa ambitioner uppfylls, så kommer vi att få ett samhälle som ser radikalt annorlunda ut – om bara 40 år.

I Le Soir kunde jag dessutom läsa att EU:s stats- och regeringschefer hade slagit fast att målsättningen att enas om klimatpaketet innan årsskiftet gäller, trots hot om ”veto” från Berlusconi et al. ”Klimathotet minskar inte för att det är ekonomisk kris”. ”Det är nu man måste våga visa verkligt ledarskap”. Säger Barroso och Sarkozy, synbart nöjda, brett leende.

Gott så. Det känns förstås lätt absurdt att sitta i ett flygplan 10.000 meter över marken och läsa om detta, väl medveten om att jag själv samtidigt bidrar till att att ytterligare överskrida min egen ”koldioxidkvot”. Visst kan man försvara sig med att säga att man jobbar i miljöns tjänst, och att allt resande kompenseras av en successivt bättre miljölagstiftning i EU etc. Men ändå – det känns svårt att komma ifrån känslan av dubbelmoral, att inte leva som man lär.

Jag har en god vän som på stort allvar försöker begränsa sina utsläpp till just två ton per år – och han är på god väg att lyckas. Han älskar att resa, men är mycket principfast i att inte flyga inom Europa. Inte ens i tjänsten – vilket har föranlett en hel del diskussioner med arbetsgivaren. Eftersom tågresor nästan alltid är dyrare så är konsekvensen att han får betala stora delar av sina tjänsteresor själv, och dessutom använda semesterdagar för den extra restiden.

Hedervärt eller miljödogmatiskt? Döm själva, men personligen lutar jag åt det förra.

På måndag flyger jag vidare för att tillsammans med resten av den svenska delegationen till Luxemburg och miljörådsmötet – där just klimatslutsatserna är en av huvupunkterna på agendan.