EU är rätt enkelt – egentligen. Kommissionen föreslår, ministerrådet och EU-parlamentet granskar, ändrar och fattar beslut (de måste vara överens). Kommissionen ser till att medlemsländerna genomför lagstiftningen, ibland genom att gå till EU-domstolen. Fast det är klart – ibland blir det lite krångligt ändå. The devil is in the details, som min brittiske kollega brukar säga.
Medbeslutandeförfarande, kommittologi, förlikningsprocess, övergångsregler, undantagsklausuler, överträdelseärenden… EU vimlar av olika typer av komplicerade processer. Men vem hade trott något annat – 27 länder och över 500 direktvalda EU-politiker ska komma överens. Ingen enkel uppgift.
Ibland är själva lagförslagen också rätt krängliga. Förslaget till ”omarbetning” av IPPC är bland de värsta jag har sett hittills (och då har jag sett ganska många) och måste vara något av en EU-byråkrats våta dröm.
Bara namnet: Integrated Polution and Prevention Control. Sex gamla direktiv slår ihop till ett. Detaljeringsgraden är enorm. Tekniska formler, kemiska ämnen, definitioner av olika verksamheter, hänvisningar fram och tillbaks, till artiklar, till annex, till andra direktiv… Allt i en enda röra, eftersom man har kvar den gamla versionen av direktivet i texten som referens.
Förslaget är 266 sidor långt. Till råga på allt är vissa delar gråmarkerade, andra är vitmarkerade; tanken är att bara det som är grått ska förhandlas.
Men direktivet är viktigt. Det handlar om tillståndsgivning för tung industri, och täcker tiotusentals industrianläggningar i EU. Bestämmelser påverkar direkt EU:s luftkvalitet. Förhoppningsvis kan vi skärpa utsläppskraven och därmed minska både försurning, övergödning och luftrelaterade sjukdomar.
Hur det går vet vi om något år eller två. Den som vill läsa förslaget (fungerar bl.a. bra som sömnmedel) kan klicka här.
Inlägg
