Som ung och radikal hade jag en fin vit T-shirt med texten "Den som har mest prylar när han dör vinner!". Jag tyckte den gav en rätt träffande kritik av prylhysterin i samhället (det tycker jag för övrigt fortfarande).På något sätt tänkte jag nog att jag själv i någon mån skulle kunna stå utanför prylsamhället. Nu ca 20 år senare med fru och två barn börjar jag dock tvivla. Frågeställningen ställs på sin spets när man som vi nu gör flyttar in i en ny bostad. Antalet lådor fyllda med prylar, leksaker och möbler är helt enkelt hissnande. Och det efterföljande kaoset därefter. Var ska allting stå? Hur ska allt få plats?
Detta trots att vi sålde och rensade ut en hel del saker innan vi lämnade Kap Verde.
Som om det inte vore tillräckligt så var vi dessutom på Ikea-besök i helgen, för att införskaffa ytterligare "nödvändiga" prylar. Benno, Billy, Sandnes, Applåd och Effektiv. Ikeabesök är nästan alltid ett stort projekt (särskilt på lördagar!), men med två barn är det nästan oöverstigligt. Den som har försökt skjuta tre jättelika kundvagnar och två barnvagnar framför sig samtidigt vet vad jag talar om.
Från början ville jag inte ens vara med och tävla.
Nu känns det som om jag är på god väg att vinna.
Inlägg
