Inför klimattoppmötet

Imorgon och på fredag ska det avgöras. Då ska EUs stats- och regeringschefer själva förhoppningsvis mejsla fram de sista avgörande kompromisslösningarna för att få EUs klimatpaket i hamn. Allt slit och all den tid som vi EU-byråkrater har lagt ner på att förbereda beslutet ska förhoppningsvis bära frukt. (se även artikel i DN)

De svåraste frågorna rör bördefördelningsbeslutet och handelssystemet för utsläppsrätter, medan reglerna för lagring av koldioxid, direktivet om förnybar energi, och förordningen om koldioxidutsläpp från bilar i stort är avklarade.

Utanför rådsbyggnaden börjar redan TV-bilarna rada upp sig, journalisterna vässar sina tagnentbord och miljöaktivisterna vecklar ut sina banderoller. Förväntan är enorm.

Frågan är om man någonslin haft en så arbetsintensiv höst i EU som i år. Coreper har överskridit all tänkbar arbetspraxis och man har bokstavligen jobbat dag och natt. Trots det är det upplagt för en svår och tuff slutförhandling, eftersom alltför många frågor fortfarande är olösta.

Det är intressant - och hoppingivande - att EU satsar så mycket resurser på att enas om ambitiösa klimatregler. Klimat är inte längre en fråga bara för miljöministrar. Nu är också finans-, utrikes-, närings- energi-, och statsministrarna djupt involverade. De förslag som ligger på bordet är faktiskt ganska revolutionerande, och kan med lite god vilja sägas utgöra grunden för ett helt paradigmskifte i synen på resursanvändning och ekonomi.

Men det finns inga för att det ska gå vägen. Det är mycket som står på spel. I första hand handlar det förstås om EUs trovärdighet inför nästa års internationella klimatförhandling om ett nytt kyotoprotokoll. Men det handlar faktiskt också om att visa att EU faktiskt kan vara beslutföra även i tider av ekonomisk kris och finansiell oro. Därtill kommer det enorma kapital som fransmännen, med Sarkozy själv i spetsen, har satsat på att få till stånd ett klimatbeslut. Skulle projektet misslyckas (man vågar knappt tänka tanken på detta i EU-korridorerna) så skulle det innebära en enorm prstigeförlust för både Frankrike och EU.

Om några dagar vet vi hur det går. Min gissning är att man kommer att enas till slut, men att det kommer att ske på bekostnad av ett mindre ambitiöst beslut än vad som skulle vara önskvärt. Glädjande nog finns det inget som tyder på att man kommer att tumma på det övergripande målet - att EU ska minska utsläppen med 20% till 2020 (eller hela 30% om det blir ett bra utfall vid klimatmötet i Köpenhamn nästa år).