Jag glömmer aldrig när jag som barn i början av 80-talet deltog i demonstrationer mot hormoslyrbesprutning på de värmländska kalhyggena. En liten skara modiga miljöaktivister spände upp färglada paraplyer och flaxade med armarna när flygplanet dök upp i horisonten; om det fanns människor på området var fick planet nämligen inte spruta utan tvingades vända om (här finns en mer målande beskrivning av detta).
Demonstrationerna fick stor uppmärksamhet i media och bidrog direkt till att hormoslyrbesprutning sedermera förbjöds. Idag anser alla, inklusive skogsnäringen, att besprutningen var en utomordentligt dålig idé både i ett miljö- och hälsoperspektiv men också rent ekonomiskt.
Anledningen till att jag kom att tänka på denna händelse är att rådet och parlametet igår kom överens om ett viktigt EU-förslag om bekämpningsmedel. Frågan var både politiskt och tekniskt komplicerad, och EU-parlamentet hade över 200 ändringsförslag för lagförslaget.
Det har således varit mycket slit att få ihop detta, och Sverige har med sin långa erfarenhet med nationella regler och förbud om kemikalier och bekämpningsmedel spelat en alldeles särskild roll i förhandlingarna. Ordförandeskapet var mycket tacksamma för underlag i form av bra kompromissförslag och teknisk expertis.
För min del kom jag in sent i förhandlingarna och det har varit en rätt stor utmaning att sätta sig in i alla detaljer.
Den sista knäckfrågan handlade om huruvida det skulle stå "may" eller "shall" i en av artiklarna. Hela förslaget höll på att gå till förlikning bara för att man inte kunde komma överens om detta.
Förhandlingarna var som sagt komplicerade, men slutkompromissen på denna del blev ganska enkel (som inbiten förhandlare skulle man nästan säga vacker): "shall" gäller för första delen av artikeln, "may" för den andra.
Här kan man läsa mer om överenskommelsen.