Igår var statsministern på besök i Bryssel (se reportage i Play Rapport om detta).
Besöket inleddes med ett morgonmöte med hela EU-representationen. Reinfeldts talade förstås mycket om läget inför det svenska EU-ordförandeskapet nästa höst, och vilken enorm utmaning detta innebär inte minst för dem som är på plats i Bryssel.
Ett av huvudbudskap var att ordförandeskapet ska vara ”Bryssel-lett”, innebärande att regeringskansliet i Stockholm lämnar en stor del av den praktiska hanteringen av ordförandeskapet till dem som leder arbetsgrupper och Coreper-mötena i Bryssel, utan att lägga sig alltför mycket i detaljerna eller komma med omfattande instruktioner. Alternativet är att huvudstaden bestämmer och dikterar på detaljnivå, något som dock varken brukar uppskattas av medlemsstaterna eller vara särskilt effektivt om man vill få något gjort som ordförande.
Stora delar av Reinfeldts inlägg handlade också om hur man ska hantera tre av ordförandeskapets största utmaningar under hösten: den ekonomiska krisen, klimatförhandlingarna i Köpenhamn i december och det förslag till Östersjöstrategi som kommissionen ska lägga fram i sommar. En särskild utmaning kommer också att vara hanteringen av oförutsägbara frågor som man inte riktigt kan planera för, såsom nya väpnade konflikter, naturkatastrofer eller terrorattacker.
På den hypotetiska frågan om vad det svenska ordförandeskapet kommer att bli ihågkommet för i efterhand på blev svaret att många nog kommer att minnas vårt ordförandeskap som ”det sista EU-ordförandeskapet”, eftersom formerna för kommande ordförandeskap kommer att ändras när EU:s nya fördrag träder i kraft. Och så köpenhamnsmötet om klimat, förstås.