Planeringen inför det svenska ordförandeskapet är i full gång sedan länge – parallellt med det sedvanliga förhandlingsarbetet. På miljösidan har nu varenda miljöarbetsgruppsmöte för hösten (ca 50 st) planerats in i ett preliminärt möteschema, och ett stort antal kontakter har tagits med nyckelaktörer för att underlätta ett effektivt genomförande.
Även inför ett ”normalt” ordförandeskap så innebär förberedelsearbetet en stor utmaning, eftersom det ofta är svårt att i förväg veta vilka frågor som är mogna för beslut. För det svenska ordförandeskapet är än svårare, eftersom det finns fler osäkra faktorer att ta hänsyn till än vanligt.
Vad Sverige kan åstadkomma nästa halvår på miljöområdet beror bl.a. på:
- Hur väl tjeckerna kommer att lyckas med sina miljöambitioner i rådet.
- Utfallet av valet till EU-parlamentet, och hur snabbt det nya parlamentet kommer att vara redo att återuppta lagstiftningsarbetet.
- Vilka EU-parlamentariker som kommer att bli omvalda, vilka partigrupperingar som blir ledande och om de s k rapportörerna får förnyat förtroende.
- Om och när EUs nya fördrag kommer att träda i kraft (vilket i sin tur beror på folkomröstningen i Irland).
- Om och när EU-kommissionärerna kommer att bytas ut.
- Hur det går i de internationella miljöförhandlingarna inom t.ex. klimatsamarbetet och inte minst USA:s roll i detta.
- Formella regler och tidskrav för t.ex. översättning och överlämning av en förhandlingsfråga till parlamentet.
- Eventuella oförutsedda miljö- och naturkatastrofer.
En del av alla frågetecken kommer att rätas ut under våren, men att planera strukturerat under dessa förutsättningar är nästan omöjligt. Ändå måste det förstås göras. Trots alla osäkerheter så känns det konstigt nog som att saker och ting är någorlunda under kontroll - ett slags ”strukturerat kaos”.
En kollega uttryckte det på ett annat sätt: förvirringen ökar successivt – fast på en högre nivå!
Inlägg
