Vilse i EU-skogen

Spanjorerna har identifierat skogsskydd som ett prioriterat område för sitt ordförandeskap, och nu har de lagt fram ett utkast till slutsatser i ämnet.

I Sverige är vi måttligt roade av initiativet.

Utmaningen ligger i att Spanien och flertalet EU-länder gärna ser skog (den lilla som återstår i vissa delar av Europa) som något man måste bevara och skydda, gärna med nya EU-regler och med ekonomiskt stöd från EU-budgeten. Medan Sverige, Finland, Österrike och andra skogsländer snarare ser skogen som en resurs som man ska nyttja bruka på ett hållbart sätt, på nationell nivå och utan inblandning av EU. Denna uppfattning har en mycket bred politisk förankring i riksdagen.

Vi tillämpar här den så kallade subsidiaritetsprincipen som är vägledande för allt EU-arbete, innebärande att alla beslut ska fattas på "lägsta möjliga nivå" och att beslut på EU-nivå endast är berättigade när det finns ett uttalat mervärde av detta (vilket är fallet när det gäller nästan alla miljöfrågor). Till saken hör också att skogsfrågor inte omfattas av EU-fördraget - varken det nya eller gamla.

Ett bra exempel på hur olika förutsättningarna kan vara inom EU är frågan om skogsbränder, som årligen ställer till enorma problem i Sydeuropa, medan man i t.ex. Sverige (åtminstone i vissa fall) ser skogsbränder som en aktiv naturvårdsåtgärd.

För en gångs skull så ska jag nu alltså förhandla en fråga för miljörådet där (liksom sälförordningen, som antogs förra våren) Sverige inte står på barrikaderna och argumenterar för tuffare och mer långtgående EU-lagstiftning. Det ska bli intressant - och lite annorlunda.