Vårvindar och korridorsnack

På bara några dar har Brysselvädret förvandlats från (med belgiska mått mätt) sträng vinterkyla med 5-10 grader kallt och decimeterhög snö, till regn och varma vårvindar. I morse var det 13 grader varmt, och jag cycklade bar-armad i snålblåsten till jobbet.

För brysselborna är snö ganska ovanligt, för att inte säga exotiskt. I många trädgårdar tittade snögubbarna fram och parkerna fylldes på helgerna med pulkaåkande barn och vuxna - med både en och annan påkörning som följd. En god vän fick ryggskott efter en alltför vådlig slädfärd.

En av den senaste veckans stora "snackis" i direktoratets korridorer har handlat om Camerons utspel om en omförhandling av det brittiska EU-samarbetet och en framtida folkomröstning (se även DN:s utmärkta analys). Miljöområdet har särskilt nämnts som ett av de områden där man helst vill slippa klåfingriga EU-byråkrater (för att använda de britiska tabloidtidningarnas egna språkbruk).

Det finns förstås många synpunkter på detta hos kollegorna - vissa tycker att vore stor skandal om Storbrittannien lämnade EU (också för dem själva), särskilt i dessa kristider, medan andra mer tycks ha inställningen att det vore skönt att bli av med dem, eftersom de ändå bara gör livet surt för EU:s miljösamarbete genom att blockera och begära undantag.

En sak råder det dock ganska stor enighet om: det lär inte bli lätt för britterna att omförhandla existerande miljölagstiftning - ett brittiskt "EU a-la-carte" kommer inte att bli populärt. Om ett medlemsland vill ha undantag för t.ex. EU:s luftkvalitetsnormer eller avfallsregler, så kommer snart andra medlemsländer att begära detsamma - sannolikt med Polen i spetsen. Detta skulle kunna leda till att stora delar av EU:s miljölagar avvecklas eller urvattnas, och utan dessa skulle EU:s miljö otvivelaktigt vara i mycket sämre skick idag. Det vet förstås både kommissionen och medlemsländerna, så förhandlingsutrymmet för britterna kommer nog inte att bli stort.

En annan korridordiskussion gäller kommissionärens besked i ett nyårstal till all personal förra veckan om att direktoratet ska omorganiseras.

Beroende på vem man frågar, så handlar det antingen om en mindre justering av existerande struktur, eller om en mer omfattande omorganisation som ska grundas på prioriteringarna i det nyligen framlagde förslaget till nytt miljöhandlingsprogram för EU.

Oavestt vilket, så misstänker många att det egentligen handlar om att "maskera" för det allmänna sparkrav på minst 5% (en siffra som allmänt bedöms stiga till minst det dubbla efter de pågående förhandlingarna om EU-budgeten) som gäller för verksanheten.

Oavsett vad syftet är så leder utspelet till både oro och spekulation; många är oroliga för att tvingas byta arbetsuppgifter, enhet eller t o m direktorat. Och de temporärt anställda befarar givetvis att deras kontrakt helt enkelt inte kommer att förlängas. 

Smog-larm också i Bryssel

Det är inte bara i Peking som luftkvaliteten är dålig. Bryssel hör tyvärr till Europas mest luftförorenade städer.

Idag har smog-varning "nivå 1" utlysts i Bryssel, och stadens luftkvalitets-index pekar på att luften är "mauvais-trés mauvais" (dålig till mycket dålig). Varningarna uppmärksammas av media och skickas ut per email eller sms efter anmälan på en hemsida. Beroende på föroreningsgrad, införs särskilda bestämmelser för framför allt trafiken.

För dagens "gula" situation sänks fartgränserna till max 50 km/h överallt i Bryssel, och folk uppmanas att ställa bilen och använda kollektivtrafiken. Känsliga grupper som barn, äldre och astmatiker rekommenderas att undvika fysisk aktivitet.

I "orange" situation förbjuder man bilar med jämna/ojämna nummer, förbjuder tung lastbilstrafik under rustningstid, och sänker hastighetsgränsen till 90 i hela Belgien, samtidigt som det blir gratis att åka kollektivt (dessa bestämmelser införs dock mycket sällan, kanske en gång vartannat/vart trejde år). I "rött" läge - vilket är mycket ovanligt - förbjuds all biltrafik inom staden, utom transporter för nödsituationer.

Man ska dock komma ihåg att luftkvaliteten i all EU:s städer trots allt är långt mycket bättre än i Peking, mycket tack vare EU:s miljölagstiftning - så jämförelsen med Kinas svårt luftförorenade huvudstad är egentligen orättvis. I genomsnitt förlorar EU-medborgaren ett halvt år av sin livslängd på grund av dålig luft; i Bryssel är den siffran två år. Detta är förstås illa nog, men i Peking lär motsvarande siffra vara runt 10 år. Vi betalar ett högt (och för de flesta okänt) pris för det moderna energi- och transportintensiva samhället.

Den som vill se hur den aktuella luftföroreningssituationen ser ut i andra delar av Europa kan besöka hemsidan "Air Quality in Europe".

Ny global kvicksilverkonvention på plats

Några av kollegorna såg ovanligt slitna och hålögda ut igår, efter att ha jobbat dygnet runt förra veckan runt ett förhandlingsbord i Geneve för att enas om en ny global överenskommelse om minskade kvicksilverutsläpp, den s k Minimata-konventionen. (Miljökommissionären uttalar sig här).

Namnet kommer från ett område i Japan som drabbades av fruktansvärda hälsoproblem till följd av ett företag som dumpade 27 ton kvicksilver i en bukt på från 1930-talet fram till slutet på 60-talet. Det tog sedan närmare 30 år komma tillrätta med problemen.

Kvicksilver hör till de gifitgaste ämnen som finns, och kan bl.a. leda till svåra hjärn- och nervskador eller nedsatta njurfunktioner, liksom omfattande fosterskador. Utsläppskällorna är många - från guldutvinning i gruvor till kvicksilvertermometrar, kolförbränning och små batterier (s k knappceller).

Överenskommelsen täcker de flesta, men lämnar ganska stort utrymme till länderna att välja egna metoder för att få ner utsläppen. I EU finns det omfattande lagstiftning mot kvicksilverutsläpp på plats sedan länge.

Hela 140 länder deltog i de avslutande förhandlingarna, som har pågått i över fyra år.

Faktum är att detta är den första globala miljökonvention som har tillkommit på över 10 år. Inte undra på att kollegorna inte bara var märkta av trötthet utan också av viss belåtenhet.

Ny larmrapport om Pekings dåliga luft

I lördags kom nya larmrapporter från den amerikanska ambassaden i Peking om att staden var utsatt för rekordstora smog-nivåer. Reuters har sammanställt ett bildspel, och rapporterar bl.a. om mikro-bloggare som undrar om någon vill besöka Peking för att bli "mänskliga dammsugare". Ambassaden har installerat en luftmätningsutrustning på taket och redovisar dagligen föroreningsnivåerna via en särskild websida - vilket för övrigt lär reta gallfeber på de kinesiska myndigheterna som nog hellre skulle vilja mörka denna information. 


Dagens luft-rapport från amerikanska ambassaden i Peking: färgskalan går från svart (livsfarligt), lila (mycket hälsofarligt), rött (hälsofarligt), orange (hälsofarligt för vissa grupper), gult (acceptabelt) och grönt (ofarligt).

 Smog hör tyvärr till vardagen i många större ulandsstäder, men denna gång var luftkvaliteten så dålig att den knappt var mätbar. Innevånarna i staden rekommenderades att stanna inomhus (trots att även inomhusluften givitevis försämras). Många av dem som begav sig ut bar ansiktsmasker.

Partikelantalet uppmättes till minst 700 microgram per kubikmeter - nästan 30 gånger högre än WHO:s riktlinjer, och tiotals gånger större än EU:s gränsvärde (som måste respekteras överallt inom EU, oavsett var man bor).

Samtidigt fortsätter nu kommissionen arbetet med att dra ett stort antal medlemsländer, däribland Sverige, inför rätta i EU-domstolen för att de inte klarar EU:s gränsvärden för partiklar. Det lär bara vara en tidsfråga innan de kinesiska myndigheterna också tvingas ta itu med den dåliga luften på allvar - allt annat vore omänskligt, och t o m hota den heliga ekonomiska tillväxten (förutom det mänskliga lidandet).

Att minska luftutsläppen i Peking och andra storstäder världen över är varken svårt eller dyrt. Tekniken finns sedan länge. Det som saknas är i många fall kunskap, övervakning, miljömyndigheter - och framför allt de nödvändiga politiska besluten.

Gott nytt luft-år 2013!

Efter en regntung och dimmig julsemester i Västergötland har jag - som förväntat - fått en riktig rivstart på nya arbetsåret 2013; ett år som som miljökommissionären har utsett till "Year of the Air" och som ska krönas med ett komplett förslag till ny luftvårdspolitik för EU nästa höst.

Redan i tisdags arrangerades en stor luftvårdskonferens av miljöorganisationernas paraplyorgan EEB med deltagande på hög politisk nivå, inklusive kommissionärerna för miljö och klimat, Sveriges miljöminister Lena Ek, Irlands miljöminister, chefen för EEA, och ett flertal EU-parlamentariker. För några oss på luftenheten innebär denna typ av konferens en hel del arbete, eftersom vi ansvarar för att förbereda miljökommissionärens tal och ta fram ett omfattande mötesunderlag. Mediaintresset var ganska stort - här kan man t.ex. läsa vad Reuters skriver. EEB själva sammanfattar konferensen så här.

Samma dag lanserades en "eurobarometer"-studie om EU-medborgarnas uppfattning om luftkvaliteten i Europa, som jag har arbetat mycket med de senaste månaderna, senast genom att författa en mer lättgänglig översikt av studien i form av ett pressmeddelande. Även denna studie har fått relativt stor uppmärksamhet i media (t.ex. i dagens eko 8 januari). Det finns även en särskild delrapport på svenska där svaren från de svenska deltagarna sammanfattas. Sammanfattningsvis kan man konstatera att en klar majoritet av EU:s invånare anser att den dåliga luftkvaliteten är ett stort problem, att myndigheter informerar för dåligt och gör för lite, och att EU bör agera kraftfullt för att förbättra situationen. Med andra ord: stort folkligt stöd för en ambitiös översyn av EU:s luftvårdspolitik - det ger förstås oss som jobbar med detta dagligdags rejält med råg i ryggen.

Därutöver har jag bl.a. organiserat ett möte med luft-kollegor från amerikanska EPA för att lära av deras erfarenheter, koordinerat kommissionens synpunkter på en ny konsultstudie om ozonföroreningar, och deltagit i ett uppstartsmöte för en ny projektstudie om gödselspridning. Gödsel är faktiskt ingen skitfråga i luftsammanhang, eftersom gödselspridning är en stor källa till utsläpp av ammoniak från jordbrukssektorn vilket skapar både hälso och övergödningsproblem i hela EU. Så här kan det se ut när det är som värst:
 
Det finns många sätt att sprida gödsel på som inte leder till lika stora ammoniak-förluster; utmaningen ligger i att se till att de används.