Miljörådsmötet i Luxemburg gick bättre än man kunnat drömma om. De befarade sena nattförhandlingarna uteblev.
Det var nervöst värre att ta plats bredvid ministern för att lotsa till beslut för "mina" båda beslutspunkter - ministerdeklarationerna om en eko-effektiv ekonomi och om fartygsåtervinning - men allt gick precis enligt planerna. Alla månader av slit och förberedelser, och inte minst den senaste veckans intensiva förankringsarbete med vissa envisa medlemsstater kring två nya kompromisstexter, betalade sig.
I två pressmeddelanden (här och här) beskrivs det konkreta resultatet.
Ännu mer förvånande var emellertid att EUs förhandlingsposition inför Köpenhamnstoppmötet om klimat kunde klubbas igenom redan kort därefter, trots att flera länder var långtifrån nöjda med kompromissen. Andreas Carlgren visade sig vara en stentuff ordförande; han försvarade kraftfullt den liggande kompromisstexten och pressade på så vis igenom ett mycket snabbt beslut. SVD rapporterar så här om klimatöverenskommelsen.
Därmed hade tre tunga frågor beslutats redan innan lunchpausen - något som de flesta innan mötet skulle sagt vara omöjligt. Tolkarna fick gå hem i förtid istället för att jobba övertid.
Själv kunde jag alltså trava ut från mötet redan före lunch, både lättad och nöjd. Efter rapportskrivande tog jag en lugn promenad i gemytliga Luxemburgs centrum, slog mig ned i på en uteservering och solade mig i oktobersolen tillsammans med polaren Leffe.
Därmed är drygt halva ordförandeskapet genomfört. Nu njuter vi några dagars välbehövlig vila med mer "normalt" arbetstempo, innan det börjar dra igång igen på allvar inför nästa rådsmöte.