Avatar: om miljöbudskap på vita duken

Har tidigare bloggat om superstjärnors samhällsengagemang (t.ex. Madonna). Igår såg jag "Avatar" på Kinopolis i Bryssel (nu när ordförandeskapet är över finns det plötsligt lite tid att gå på bio igen) och funderade efteråt på vita dukens roll i den moderna civilisationens utveckling.
 

Avatar är en mycket underhållande och välgjord film; vacker, rörande och spännande. Men den är mer än bara förströelse och verklighetsflykt, med ett tydligt politiskt miljö- och anitimperialistiskt (eller antiamerikanskt om man så vill) budskap. Storyn utspelar sig år 2154, och jorden beskrivs som "förstörd" och "inte längre grön". Pandora, den värld som människan nu försöker exploatera och kolonisera, är tvärtom oförstörd, bedårande vacker och med en formidabel (men delvis skrämmande) biologisk mångfald. Dess intelligenta urbefolkning - Na'vi - lever i nära harmoni med naturen, och jagar t.ex. efter principen "a clean kill" och ber bytet om ursäkt när det har nedlagts. Expeditionens vetenskapsmän registrerar dessutom ett mystiskt men vetenskapligt mätbart kommunikationsnätverk mellan de enorma träden och allt annat levande, vilket för tankarna till "Gaia"-teorin (företagsrepresentanten och soldaterna skrattar rått åt detta - "it's only trees, goddammit!").

Regissören James Cameron, tidigare är mest känd för "Titanic", parodierar människans rovgirighet och det kapitalistiska systemet; målet för expeditionen är att utvinna en sällsynt mineral (träffande nog kallad "unobtainium") som råkar finnas rakt under urbefolkningens hemstad, och den cyniska representanten för gruvföretaget som finansierar projektet konstaterar kallt att visserligen kan det se illa ut att döda infödingar, men det finns saker som är värre - "negativa kvartalsrapporter för aktieägarna". Koloni-basen liknar Ruhr-området på 80-talet, och bolagets enorma gruvmaskiner skövlar hänsynslöst allt i sin väg i sin jakt på den sällsynta metallen. Till råga på allt gör de medföljande legosoldaterna allt för att undvika en diplomatisk lösning på den hotande konflikten, och den parodiskt hårdföre befälhavaren argumenterar för att bekämpa "terror med terror", genom "pre-emptive strikes". Känns ordvalet igen? Allegorin med dagens globala konflikter är träffande.

Bortsett från de miljöfilosofiska aspekterna så är också själva filmtekniken värd att kommentera - dels de avancerade datoranimeringarna (både Na'vi-folket och den fascinerande djur-och växtvärlden på Pandora är oerhört verklighetstroget gjorda), men kanske framför allt det nya 3D-formatet. Vissa jämför 2D/3D med tekniksprånget mellan stumfilm till ljudfilm eller svartvitt till färg, och jag är beredd att hålla med. 3D-tekniken i Avatar är inget annat än ett stort tekniskt genombrott och jag gissar att 3D på bio kommer att vara standard inom 5-10 år om inte förr.

Frågan jag ställer mig: är hollywoodfilmer som denna en avspeglig av samhället eller kan de bidra till att förstärka sammhällsströmningarna i en viss riktning?

Förmodligen både och. Det är ingen slump att så många filmer med ett underliggande miljötema har givits ut de senaste åren; Waterworld där jorden är täckt av vatten pga av ett havererat klimat, Erin Brokowich som stämmer miljöförstörande företag, The day after tomorrow om skenande klimatförändringar och (den urusla) The day the earth stood still om utomjordingar som ser mänskligheten som ett virus som måste förintas. Bara för att nämna ett fåtal.

Alla Hollywoodfilmer drivs förstås av vinstintressen, och filmer med miljötema produceras förstås för att de antas intressera en allt större publik. Samtidigt är det svårt att tro att också de som lockas se dessa filmer av andra skäl (sannolikt flertalet) inte påverkas av filmernas budskap. Cameron har själv erkänt att detta är en målsättning med Avatar.

Själv tror jag att denna typ av filmer faktiskt kan bidra till att mobilisera den miljöinsikt och drivkraft som krävs för för att förbättra vår miljö. Sannolikt effektivare än många andra projekt för ökad miljömedvetenhet. Den vita duken är en av de många pusselbitar som behövs för att gemene man ska ändra livsstil - eller åtminstone acceptera långtgående miljöpolitiska beslut.

Här och här kan man läsa intressanta recensioner av Avatar på samma tema. DN:s cyniska recensent är inte lika övertygad, men så har han också helt missat att filmen bör ses i 3D...