Klimatdebatten går fortfarande på tomgång efter Köpenhamn, och mediahypen är defintivt över – åtminstone för denna gång.
Det innebär förstås inte att klimatförändringarna har avstannat.
Nya klimatkommissionären Connie Hedegaard gör sitt bästa för att hålla trycket uppe. Hon försöker nu övertyga sina kommissionärskollegor om att kommissionen ska föreslå att EU ökar sina utsläppsminskningar av klimatgaser till 2020 från minus 20% till minus 30%, utan krav på omvärlden att göra motsvarande.
I ett läckt utkast till kommissionsrapport hittar man övertygande argument för en tuffare klimatpolitik. Den ekonomiska krisen har lett till kraftigt minskade utsläpp vilket gör att EU redan är på god väg att uppfylla -20%-målet. Kostnaden för att gå till -30% beräknas kosta 81 miljarder euro, vilket endast är 11 miljarder mer än vad EU-länderna var beredda att betala 2008 för att gå till -20% (från högre utsläppsnivåer än idag).
11 miljarder euro – det är t.ex. bara en tiondel av det stödpaketet på 110 miljarder euro som Grekland nyligen beviljades.
Dessutom skulle en minskning med -30% få många andra positiva effekter, i form av fler jobb, förbättrad luftkvalitet, bättre innovationsklimat för företagen och ökad energisäkerhet genom minskat oljeberoende.
Ytterligare ett viktigt argument är att en tjugoprocentig minskning det under närmaste årtiondet kan leda till att det blir mycket dyrt att nå det långsiktiga utsläppsmålet på -85% till 2050. Ur ekonomisk synpunkt är det bättre att jämna ut utsläppsminskningarna över en längre period vilket skulle innebära ett större åtagande fram till 2020.
Delar av näringslivslobbyn protesterar högljutt och menar att ett unilateralt 30%-mål skulle slå hårt mot EUs tunga industri. Flera medlemsländer med Italien och Polen i spetsen lär tveklöst hålla med. Andra, såsom Sverige och Tyskland, är inne på samma resonemang som Hedegaard.
Milljörörelsen å sin sida hävdar att varken -20% eller -30% är tillräckligt. För några dagar sedan hade jag besök av lobbyister från miljöorganisationen Jordens Vänner som i en egen rapport argumenterar för en minskning på -40% till 2020.
Vi får se vilka argument som väger tyngst när kommissionen lägger fram slutversionen av rapporten i slutet på maj. Därefter väntar en tuff diskussion i ministerrådet, kanske på statschefsnivå. Klimatdebatten är långt ifrån över – även om den har tagit en liten paus.