En (inte) helt vanlig dag på jobbet

Som utsänd händer det ibland att man får träffa kungligheter på nära håll. I början av 2000-talet fick jag som miljödiplomat på FN-representationen i New York ansvaret att sätta ihop ett besöksprogram och eskortera kronprinsessan Viktoria runt i FN-korridorerna under en hel dag - inklusive en privat lunch. En unik erfarenhet förstås. (Min mormor, som var en övertygad royalist och mycket förtjust i kungafamiljen, höll på att få dåndimpen när hon hörde talas om detta).

Även jag lärde mig mycket under denna dag. Bl.a. kunde jag konstatera att kronprinsessans närvaro fick en omedelbar och påtaglig effekt under det förhandlingsmöte som vi deltog vid. Förhandlarna visade sig plötsligt mycket mer kompromissvilliga än tidigare, och stämningen vid mötet blev synbart bättre. Man fick nästan intrycket av att diplomaterna "skärpte sig" lite extra för att göra ett gott intryck.

Dessutom visade det sig att prinsessan Viktoria var mycket trevligare och lättsammare som person än jag hade trott, och jag insåg att många av mina fördomar om hur en medlem av den kungliga familjen beter sig var helt felaktiga. Eftersom jag med egna ögon kunde se vilket intryck hon gjorde på omgivningen, och vilken positiv bild hon bidrog till att skapa för Sverige som land, så har jag sedermera omprövat min tidigare starka skepsis mot den svenska monarkin som statskick (ävenom jag i princip fortfarande anser att kungamakt som ärvs inte hör hemma i en demokrati).

Ungefär så här såg prinsen ut vid besöket på miljödirektoratet.

Mer ovanligt är det att kungligheter besöker EU-kommissionen. Men i måndags blev jag inkallad till en av mina högre chefer för att delta vid ett timslångt möte med kronprins Carl Philip, som var på besök i Bryssel för att lära sig mer om EU. Prinsen  hade tydligen uttryckt särskilt intresse av att träffa någon på miljödirektoratet, och som tidigare svensk diplomat tyckte tydligen hierarkin här att jag var som klippt och skuren för att ta emot prinsen.

Faktum är att jag sällan har sett min normalt mycket säkra och lugna chef så osäker som inför just detta besök. Vi gick i förväg igenom hur man ska man bör tilltala prinsen (Your Highness...), vad han kan tänkas vilja veta, och hur man bäst kan skapa förutsättningar för ett interaktive och intressant samtal.

Mötet gick utmärkt, och vi hade en bra diskussion om EU:s miljöpolitik med fokus på resurseffektivisering, avfallsfrågor och ren luft. Prinsen visade sig både engagerad och påläst, och ställde många relevanta frågor. Själv fick jag bl.a. bidra med en utläggning om EU:s framtida luftöversyn, och fick även frågor om jordbrukets roll i detta sammanhang. På så vis kom vi helt osökt in på ammoniak, som är jordbrukssektorns största luftkvalitetsproblemen; dessa utsläpp kommer närmare bestämt från jordbrukets gödselhantering.

Således deltog jag plötsligt i en diskussion med den svenska prinsen om behovet att minska ammoniakutsläpp från gödsel. Undrar just vad min salig mormor hade sagt om det.