Arvet efter Anna

Häromdagen såg jag av en händelse en av mina tidigare kollegor, Eva Franchell, i TV-programmet Agenda. Hon berättade om sin bok ”Väninnan” som handlar om hennes vänskap med Anna Lindh, som tydligen redan har väckt rabalder genom att ifrågasätta Annas skuld till den skandalutvisningen av två terrormisstänkta egyptier från Sverige2001.

Det är lite typiskt att media gör en stor sak av just detta.

Själv är jag mycket lockad att läsa boken, men inte för att gräva ner mig i skuldfrågan utan för att lära mig mer om Anna Lindh som person. Hon var min chef först på Miljödepartementet och sedan på UD i över 6 år, ända fram till hennes tragiska bortgång. Till följd av hennes outtröttliga engagemang, energi och optimism, blev hon en stor förebild för mig, både som medmänniska och politiker. För mig var hon given som blivande statsminister.

Utan att överdriva så är jag övertygad om att Sverige och världen förlorade en av våra bästa politiker någonsin till följd av detta meningslösa vansinnesdåd. Alldeles oavsett vilken roll hon hade avseende de båda egyptierna.