Stockholm - EUs grönaste huvudstad!

EU-kommissionen har nyligen inrättat ett miljöpris till EUs miljövänligaste stad, och utnämner Stockholm som den första vinnaren. I motiveringen nämner man särskilt närheten till naturen (95% av befolkningen har mindre än 300m till närmsta grönområde), ambitiösa klimatmål (fossilfri 2050), välutvecklad miljöintegration i stadsförvaltningen och - förstås - bilavgiftssystemet. (Läs mer i DN).

Utnämningen skedde i hård konkurrens med bl.a. Oslo, Amsterdam och Hamburg (som redan nu utnämdes till grönaste stad för 2011).

Bryssel? Är inte ens med och tävlar. Det finns en hel del kvar att göra i EUs huvudstad innan man kan göra anspråk på en sådan titel.

Diplomaterna..?

Det går en hel del snack i korridorerna nu om SVT:s programserie "Diplomaterna", särskilt efter senaste avsnittet (23/2).

Man får gratulera programmakarna för att de har lyckats hitta ganska intressanta - för att inte säga omdömeslösa - personligheter som deltar i programmet. Däremot är de inte särskilt representativa för de svenska diplomater som jag har träffat. Inte heller är arbetsuppgifterna som beskrivs särskilt typiska för vad UD håller på med.

Så även om serien kanske kan sägas ha ett visst underhållsvärde så är den knappast särskilt informativ för den som vill veta mer om vad UD är och hur UD fungerar. Vilket är synd, för det hade kunnat bli rätt intressant även utan vinklingar och överdrifter.

För en bättre miljö!

DN hade idag ett lite ovanligt miljöbudskap från något så fint som en psykosyntesterapeut. Läs artiklen här.

Hmmm... Detta kanske kan bli ett intressant svenskt miljöinitiativ i EU under vårt kommande ordförandeskap...

Första läsningar med EP

Ansträngningarna att komma överens tidigt mellan rådet och parlamentet, s k första läsningsöverenskommelser, intensifieras nu på en rad områden. Förhandlingar pågår eller inleds snart om reviderad EU-lagstiftning om ozonförstörande ämnen, EU:s miljömärkningssystem ("EU-blomman", EU:s miljöledningssystem (EMAS), handelsförbud av sälprodukter och utsläpp av lättflyktiga ämnen från bensinmackar.

Sverige har ett särskilt intresse av att det ska bli snabba överenskommelser med parlamentet, så att vi kan undvika en utdragen beslutsprocess under vårt ordförandeskap i höst och i stället ägna oss åt andra viktiga miljöfrågor.

Vad gäller sälförordningen tog förhandlingarna en högst oväntad vändning nyligen, när det stod klart att rådets rättsexperter underkänner Kommissionens förslag. Varje lagförslag måste utgå från en korrekt rättslig grund i EU-fördraget, vilket saknades i detta fall enligt juristexperterna. Därmed kommer det att behövas en rejäl ändring i Kommissionens förslag - frågan är dock hur.

Vad mer har man lärt sig som är nytt? Jo att Sverige - kanske - avser rösta nej till ett föreslaget kommittébeslut om undantag av EUs regler för att begränsa farliga ämnen i elektronikprodukter när det gäller blyinnehållet i "cermet-based trimmer potentiometer elements". Hoppas bara ingen frågar mig om vad detta är för något.

Strukturerat kaos

EU:s ordförandeland är tillsammans med EU-kommissionen själva motorn i EU-arbetet. De avgör vilka frågor som ska tas upp och när, och leder allt förhandlingsarbete i EU:s ca 250 arbetsgrupper, i Coreper och i ministerrådsmötena. Ordförandelandet representerar också medlemsländerna gentemot parlamentet och i internationella förhandlingar t.ex. inom FN. Ett framgångsrikt ordförandeskap kräver både effektiva föreberedelser och en beredskap att hantera saker som inte går att förutse.

Planeringen inför det svenska ordförandeskapet är i full gång sedan länge – parallellt med det sedvanliga förhandlingsarbetet. På miljösidan har nu varenda miljöarbetsgruppsmöte för hösten (ca 50 st) planerats in i ett preliminärt möteschema, och ett stort antal kontakter har tagits med nyckelaktörer för att underlätta ett effektivt genomförande.

Även inför ett ”normalt” ordförandeskap så innebär förberedelsearbetet en stor utmaning, eftersom det ofta är svårt att i förväg veta vilka frågor som är mogna för beslut. För det svenska ordförandeskapet är än svårare, eftersom det finns fler osäkra faktorer att ta hänsyn till än vanligt.

Vad Sverige kan åstadkomma nästa halvår på miljöområdet beror bl.a. på:
- Hur väl tjeckerna kommer att lyckas med sina miljöambitioner i rådet.
- Utfallet av valet till EU-parlamentet, och hur snabbt det nya parlamentet kommer att vara redo att återuppta lagstiftningsarbetet.
- Vilka EU-parlamentariker som kommer att bli omvalda, vilka partigrupperingar som blir ledande och om de s k rapportörerna får förnyat förtroende.
- Om och när EUs nya fördrag kommer att träda i kraft (vilket i sin tur beror på folkomröstningen i Irland).
- Om och när EU-kommissionärerna kommer att bytas ut.
- Hur det går i de internationella miljöförhandlingarna inom t.ex. klimatsamarbetet och inte minst USA:s roll i detta.
- Formella regler och tidskrav för t.ex. översättning och överlämning av en förhandlingsfråga till parlamentet.
- Eventuella oförutsedda miljö- och naturkatastrofer.

En del av alla frågetecken kommer att rätas ut under våren, men att planera strukturerat under dessa förutsättningar är nästan omöjligt. Ändå måste det förstås göras.

Trots alla osäkerheter så känns det konstigt nog som att saker och ting är någorlunda under kontroll - ett slags ”strukturerat kaos”.

En kollega uttryckte det på ett annat sätt: förvirringen ökar successivt – fast på en högre nivå!

Mustaschrån i EU-parlamentet

Häromdagen rånades en bank mitt inne i EU-parlamentet (bara ett stenkast från svenska EU-representationen) av mustachprydd rånare med pistol. Ingen skadades. Läs mer på Aftonbladet.

Frukt(ansvärt) roligt

Som ett led i att skapa bra arbetsmiljö och garantera ett minimum av vitamintillskott under det svenska ordförandeskapet, har ledningen beslutat att bjuda varje våningsplan på en stor fruktkorg varje vecka.

Detta är förstås mycket uppskattat av personalen, och har nu också uppmärksammats utanför huset. I EU:s korridorer kan man således höra att "during the Swedish EU Presidency there will be lots of fruitbaskets in their offices".

Sådana saker sprider sig snabbt.

Statsministern på Brysselbesök

Igår var statsministern på besök i Bryssel (se reportage i Play Rapport om detta).

Besöket inleddes med ett morgonmöte med hela EU-representationen. Reinfeldts talade förstås mycket om läget inför det svenska EU-ordförandeskapet nästa höst, och vilken enorm utmaning detta innebär inte minst för dem som är på plats i Bryssel.

Ett av huvudbudskap var att ordförandeskapet ska vara ”Bryssel-lett”, innebärande att regeringskansliet i Stockholm lämnar en stor del av den praktiska hanteringen av ordförandeskapet till dem som leder arbetsgrupper och Coreper-mötena i Bryssel, utan att lägga sig alltför mycket i detaljerna eller komma med omfattande instruktioner. Alternativet är att huvudstaden bestämmer och dikterar på detaljnivå, något som dock varken brukar uppskattas av medlemsstaterna eller vara särskilt effektivt om man vill få något gjort som ordförande.

Stora delar av Reinfeldts inlägg handlade också om hur man ska hantera tre av ordförandeskapets största utmaningar under hösten: den ekonomiska krisen, klimatförhandlingarna i Köpenhamn i december och det förslag till Östersjöstrategi som kommissionen ska lägga fram i sommar. En särskild utmaning kommer också att vara hanteringen av oförutsägbara frågor som man inte riktigt kan planera för, såsom nya väpnade konflikter, naturkatastrofer eller terrorattacker.

På den hypotetiska frågan om vad det svenska ordförandeskapet kommer att bli ihågkommet för i efterhand på blev svaret att många nog kommer att minnas vårt ordförandeskap som ”det sista EU-ordförandeskapet”, eftersom formerna för kommande ordförandeskap kommer att ändras när EU:s nya fördrag träder i kraft. Och så köpenhamnsmötet om klimat, förstås.

Framtiden för EU:s industri

När miljödebatten inleddes på 60-talet, var det främst industriutsläppen som stod i fokus. Stora bolmande skorstenar från smutsig industri ledde till fiskdöd, försurning, stendammlunga, skogsdöd. Ibland sägs det att de stora punktutsläppens tid är över, att nutidens miljöproblem kommer från små diffusa utsläpp som bilar, tvättmaskiner och hushållskemikalier.

Detta är dock en sanning med modifikation. Industriutsläppen har förvisso minskat kraftigt, men står fortfarande för en väsentlig andel av miljöproblemen.

En stor del av min arbetstid viks nu åt EU:s nya industridirektiv (IPPC), som vid sidan om klimatet kanske den allra viktigaste aktuella miljöfrågan som just nu förhandlas i EU. Lagstiftningen omfattar över 52 000 industrianläggningar i EU, varav ca 2000 i Sverige: Sammanlagt står dessa anläggningar för 83% av EU:s svavelutsläpp och 34% av kväveutsläppen.

Kommissionens förslag går ut på att slå ihop, harmonisera, förenkla och stärka EU:s regler för tillståndsprövning av alla EUs större industrianläggningar. Reglerna omfattar utsläppsnivåer, avfallshantering, energieffektivitet, industriolyckor och återställning efter nedläggning.

Förra veckan deltog jag på inte mindre än fyra möten om IPPC, varav ett reguljärt förhandlingsmöte, två möten med en s k ”likeminded-grupp” (som har ett gemensamt intresse av att det blir ett ambitiöst direktiv) och ett med amerikanska handelskammaren. De senare var påtagligt oroliga för att regelverket skulle bli alltför strikt.

Förhandlingssituationen är komplicerad, där särskilt många av de nya medlemsländerna opponerar mot den höga ambitionsnivån i kommissionens förslag. Debatten handlar bl.a. om hur man ska försäkra sig om att alla industrier använder sig av bästa möjliga teknik (s k BAT), när de nya och striktare utsläppsgränserna för stora energianläggningar ska börja gälla, och om man ska utöka omfattningen till att omfatta också mindre förbränningsanläggningar.

Med tanke på att många av industrierna i forna Östeuropa (särskilt kraftstationer) är gamla ineffektiva och smutsiga kvarlevor från Sovjettiden så kan man ha viss förståelse för deras invändningar. Samtidigt tycker jag att argumenten i många stycken känns gammalmodiga – ”förslaget fördjupar den ekonomiska krisen”, ”kommissionen underminerar industrins konkurrenskraft”, och ”först tillväxt, sen miljö”.

I själva verket är det tvärtom. Kommissionen har räknat ut att förslaget om det genomförs leder till en samhällsekonomiskt nettovinst på hela 7-28 miljarder euro – exklusive ekonomiska vinster av minskad försurning (som är svåra att beräkna). 13.000 - 125.000 för tidiga dödsfall kommer att undvikas. 200 miljoner euro/år sparas direkt för industrin i form av minskade administrativa kostnader. Dessutom medför förslaget på sikt globala konkurrensfördelar för EU genom utveckling av ny miljöteknik, något som kommer att vara en fördel när länder som Kina, Brasilien och Indien med största sannolikhet skärper sin miljölagstiftning i framtiden. Den ekonomiska krisen utgör snarare än möjlighet istället för ett hinder, eftersom de stora statliga krispaket som nu pytsas ut för att stimulera omstrukturering kan användas för att gynna ny smart teknik – till gagn för både hälsa, miljö och långsiktig ekonomisk tillväxt.

Kanske handlar det om en sista strid mellan gammal förlegad industripolitik och ett nytt modernt, högteknologiskt och resurseffektivt samhälle. En sak är dock säker: många förhandlingsmöten återstår innan vi vet vilket synsätt som kommer att dominera EU:s framtida industripolitik.

Att bygga hus i Grimbergen

Ordförandeskapsförberedelserna travar på (eller kanske snarare galopperar), parallellt med våra "ordinarie" förhandlingar om industriutsläpp, miljömärkning, sälar, klimat, miljöledningssystem mm. Antalet medarbetare på representationen har ökat från ca 120 till ca 180; det blir allt trängre både i hissar och på våningsplan. Många måste nu dela rum med varandra.

I torsdags förra veckan stod representationen tom och mörk, och entrédörren pryddes av en ovanlig skylt (klicka på bilden intill). All personal bussades ut till Grimbergen (ett litet samhälle norr om Bryssel som är mest kännt för några utmärkta ölsorter) för att delta i en stor "ordförandeskaps-kick-off". Där blev det teambilding-övningar av olika slag, med bl.a. skattletande, frågesport och (förstås) lite ölprovning.

Eftermiddagens uppgift bestod i att med gemensamma krafter bygga "The house of Europe". EU-Bygget blev dock inte riktigt klart, så vi kommer fortfarande att ha en del att göra i höst.