Om att dela sked

Igår delade jag sked med lillgrabben när vi båda åt efterrätt.

Det var ingen bra idé. Han hade feber.

Och nu har pappa också hög feber. Har legat utslagen sen lunchtid, och missade just ett viktigt kvällsmöte med EU-parlamentet om sälförordningen. Tryckte just i mig amerikansk dundermedicin och mår nu aningen bättre.

Under det svenska EU-ordförandeskapet finns det knappast uttrymme för att vars sjuk.

Då är det nog bäst att jag och minstingen använder varsin sked.

Tjeckiska regeringen avgår

EU-arbetet är verkligen oförutsägbart. Fick idag höra att Tjeckiens regering avgår, halvägs in i sitt EU-ordförandeskap. Tydligen är oppositionen missnöjd med regeringens sätt att hantera den ekonomiska krisen.

Givetvis undrar man omedelbart hur det påverkar det svenska EU-ordförandeskapet. Sannolikt inte särskilt mycket. Tjeckiens regering kommer tills vidare att finnas kvar och slutföra ordförandeskapet efter bästa förmåga - även om man givetvis är försvagad. Det blir svårare att visa ledarskap både internt i EU och gentemot omvärlden.

Regeringskrisen visar också hur olika den politiska verkligheten kan te sig i olika EU-länder. Att samma sak skulle kunna hända i Sverige mitt under brinnande ordförandeskap todre vara i det närmaste otänkbart.

Får man tro.

Nattmanglingar

Jag förhandlar inte bara på dagen, utan också på kvällen, när äldsta grabben ska lägga sig.

Vi har nämligen i detta fall helt motstående intressen. Han vill gärna att man sitter kvar vid sängkanten tills han somnar, medan jag tycker att det är viktigt att han klarar av att somna helt på egen hand.

För att lösa detta dilemma har vi utvecklat en liten förhandlingsrutin, som faktiskt fungerar utmärkt för oss båda. Det börjar som regel med att han ger ett första förhandlingsbud, oftast "10" (för säkerhets skull visar han hur mycket det är med båda händernas fingrar). Detta symboliserar alltså 10 minuters (ungefär) sittande bredvid sängkanten.

Mitt förhandlingssvar blir då "3" (tre fingrar i luften!).

Hans svar blir då "7" (sju spretiga fingrar), varpå jag lägger mitt nya bud: "4". Då säger han slutligen "5", vilket jag brukar gå med på. Sen väntar jag fem minuter innan jag går, och han somnar in ensam, glad och nöjd.

Även minstingen (1,5 år) som ligger i sängen bredvid har så smått börjat begripa vad det handlar om. Så han brukar numera också vifta med en massa fingrar i luften när han ska till att sova.

Jag är övertygad om att de båda kommer att bli mycket slipade förhandlare som vuxna (om de så vill). Det ska börjas i tid.

De säl(l)a jaktmarkerna

Min kanske underligaste förhandlingsfråga rör ett förslag från Kommissionen att förbjuda handel med sälprodukter. Har skrivit om detta tidigare.

Folkrörelsen mot den kanadensiska storskaliga säljakten, där man slår ihjäl 2-300.000 sälar årligen, är oerhört aktiv - och effektiv.

Förra helgen anordnades en spektakulär aktion i Madrid där man klädde av sig nakna och låtsades var skadade sälar.

Inför en omröstning i EU-parlamentet nyligen delade djuskyddsorganisationen IFAW ut små söta leksaks-sälar med skylten "Don't kill us!". Ni kan gissa resultatet: rapportörens återhållsamma (men WTO-förenliga) förslag ersattes plötsligt med ett totalförbud mot all handel med alla sälprodukter (med ett snävt undantag för inuitjakt på Grönland).

Nu ska rådet och parlamentet se om man kan enas i en s k första läsning. Medlemsländerna är dock splittrade mellan dem som kan stödja kommissionens linje om ett mer begränsat handelsförbud med vissa undantagsregler, och dem som liksom parlamentet vill se ett totalt handels-stopp.

Till saken hör också att rådets samlade rättsexpertis har underkänt hela förslaget från kommissionen, eftersom de anser att det inte är förenligt varken med EUs fördrag eller med WTO:s regelverk.

Sverige sitter i en svår sits där vi visserligen kan hålla med om att att bör stoppa inhuman storskalig säljakt, samtidigt som vi inte vill ha några handelsrestriktioner för vår egen begränsade och mer humana säljakt (drygt 100 säler skjuts per år för att skydda småskaligt fiske). Och vi vill gärna att EUs lagstiftning ska vara förenlig både med WTO-reglerna och EUs fördrag.

Det finns många perspektiv på detta. Norrmännen är inte med i EU, men de drabbas förstås också av detta lagförslag. Där förefaller säljaktsmotståndet inte vara lika stort...

Senaste nytt är att Sarkozy själv har engagerat sig för sälarnas väl och ve, och att Frankrike därmed kommer att säl(l)a sig till förbudsivrarna.

Rådets hållning ska diskuteras på ett Coreper-möte idag; fortsättning följer.

På besök i EUs legoland

I Strasbourg ligger EU-parlamentets högkvarter nr 2. En vecka per månad invaderas staden av EU-parlamentariker och byråkrater som reser ner från Bryssel för att debattera, rösta och klubba beslut.

Att EU-parlamentet har två högsäten har kanske sina historiska och politiska skäl, men för en vanlig EU-medborgare ter det sig förstås obegripligt. Rent rationellt är det svårt att försvara denna månatliga flyttcirkus, och det bidrar knappast till att öka det allmänna förtroendet för EU hos gemene man.

I veckan besökte jag för första gången Strasbourg, för att bevaka parlamentsdebatten om EUs nya regler för industriutsläpp, och delta på mitt livs första s k trilogförhandling mellan rådet, EU-parlamentet och EU-kommissionen.

Det visade sig vara är en högst trivsam liten stad med sina korsvirkeshus, gotiska katedraler, ”flammenkeuchen”-pannkakor och futuristiska spårvagnar. Kanske är den lite väl tillrättalagd, lite som ett Legoland i full storlek.

Själva parlamentsbyggnaden ligger en bit från centrum och har en karaktäristisk arkitektur som för tankarna till planeter och himlakroppar. Det är stort, förvirrande och pampigt. I korridorerna vandrar delar av personalen omkring i svart frack, prydda med stora medaljer runt halsen.

Parlamentsdebatterna hålls i ett enormt mötesrum, ofta med förvånansvärt få närvarande ledamöter. Under omröstningarna fylls den stora salen till bristningsgränsen. Då ska alla parlamentariker vara på plats för att trycka på knapparna och rösta om oräkneliga förslag och yttranden, i ett lika välregisserat som för en utomstående svårbegripligt arrangemang. Ordförandeklubban och digitalklockan nyttjas flitigt, och texterna klubbas igenom med väldig fart.

Utanför plenum svärmar lobbyisterna. Den vanligaste strategin verkar vara att bjuda på kaffe i en närliggande cafeteria som kallas ”blomman” (benämnd efter en skrikig blommig heltäckningsmatta). Just denna dag hade många Parlamentariker med sig små Tibetflaggor för att markera sitt stöd för Tibets självständighet; tydligen var självaste Dalai Lama på besök i Strasbourg.

Sol i Bryssel

Bryssel på vintern är raka motsatsen till vårt tidigare hem i Kap Verde, där solen skiner dag in och dag ut, nästan året om.

Idag kunde vi i varje fall njuta av vårens första riktigt soliga söndag, efter en lååång period av regn och rusk.

Jag och äldsta grabben tog en tur till närliggande Bois De La Cambre för att åka trehjuling, mitt bland leende Brysselbor som spankulerade, cyklade, eller t o m jonglerade sig fram i parken, ofta gnagandes på en typisk gauffre (våffla).

Grabben var så förundrad över det nya naturfenoment att han ställde frågan "Pappa varför flyger solen?"

Vad svarar man på en sån fråga?

Jag tog den enkla varianten denna gång: "För att den vill!".

Rymdfysiken får komma senare.

Kan man köpa aktier i EU?

Jag har då och då kontakt med Anders Wijkman, som är en inflytelserik svensk parlamentariker i EU-parlamentets miljökommmitté.

Här utsätts han för en norsk reporter med - hur ska man säga? - något begränsade EU-kunskaper.

Rejält roligt blir det.

"Diplomaterna" igen

Folkstorm efter sista avsnittet av diplomaterna (i DN talar man om en "skam för Sverige"). Det kan man förstå.

Men jag undrar verkligen varför SVT väljer att visa en sådan nidbild av UD, varför man vill underbygga fördomar och förlöjliga en hel yrkesgrupp.

En UD-kollega uttrycker sig bl.a. så här angående TV-serien:

"De två utvalda huvudpersonerna i TV-serien ”Diplomaterna” framställs som oproffsiga och arroganta töntar. TV-teamet visar i stor detalj hur en människa i kalsonger klär sig i mörk kostym och väst i trettiogradig värme, påtvingad en idiotisk myt om att kläder och formalia är en huvuduppgift i diplomatyrket. Hur skall någon mot den bakgrunden förstå hur mycket arbete och utredningar som ligger bakom beslutet att förhandla en insats i ett u-land? Personens fritid i simbassäng tycks intressera TV-teamet mer än hans arbete.

Hur mycket står diplomater under kristallkronor och går på cocktailparties på skattebetalarnas bekostnad? Svaret är: inte alls. Jag får gå på mottagningar flera gånger i veckan, men måste göra det på min fritid. Jag betalas överhuvudtaget inte för övertidsarbete, trots att jag står till arbetsgivarens och massmedias förfogande 24 timmar om dygnet. Varför jag gör det? Inte för att få ett glas champagne eller för att rusa hem och sätta på mig högklackade skor och stödstrumpor - utan därför att på sådana tillställningar får jag nyttig information och bra kontakter som underlättar mitt arbete och ger mig möjlighet att informera om Sverige och svenska ståndpunkter. Ibland ger det bara åderbråck och trötthet. Andra arbetsverktyg som språkutbildning får vi i allmänhet också klara av utanför arbetstid; självklart försöker vi lära oss språket i landet där vi är placerade."

Kunde inte sagt det bättre själv.

Klimatslutsatser med förhinder

Igår var det åter dags för rådsmöte för EUs alla miljöministrar. Huvudnumret var slutsatser om klimat inför Köpenhamnsmötet i höst, och det visade sig denna gång vara oväntat svårt att komma överens. Särskilt de delar som handlade om hur man kan tänka sig att lösa finansieringsfrågan visavi uländerna visade sig vara kontroversiella. Mötet avslutades först kl 9 på kvällen, och det var mycket nära att ett av våra större grannländer stjälpte hela överenskommelsen.

Slutsatserna är ett av många mellansteg på vägen till Köpenhamn, och det kommer knappast att bli lättare under svenskt ordförandeskap i oktober, då nya klimatslutsatser ska tas.

Ett annat beslut handlade om GMO, en fråga som det verkligen har gått troll i. En kvalificerad majoritet valde här att stödja Österrike och Ungern som har infört nationella förbud mot odling av vissa GMO-grödor, i strid med gällande EU-lagstiftning. Här fick alltså EU-kommissionen se sig besegrad.

Ministrarna debatterade också EUs nya industriutsläppsdirektiv och antog ett förhandlingsmandat inför kommande möte med internationella valfångskommissionen IWC.

Läs mer här och här.