Belgisk vårvärmebölja

Bryssel har ett erbarmligt dåligt rykte när det gäller vädret. Det är en myt. Under mina drygt 5 år i Bryssel har vädret varit överlägset bättre än i t.ex. Sverige.

Nästan hela april har vi t.ex. haft ett strålande vårväder - idag med 26 grader i skuggan och gassande sol. Synd att man sitter inlåst i mörka trista mötesrum större delen av dagarna.

Mer om regeringskrisen

Här finns en 10 minuters film på nätet som beskriver den historiska, politiska, lingvistiska, geografiska och ekonomiska bakgrunden till regeringskrisen på ett någorlunda kortfattat och begripligt sätt (dvs om man förstår franska).

Regeringskris inför ordförandeskapet

Nu har kung Albert II accepterat premiärminister Letermes avskedsansökan (DN rapporterar här), efter fruktlösa försök att återuppta förhandlingarna om den belgiska språktvisten som jag skrev om igår.

Inte helt lyckat i ljuset av att Belgien snart ska ta över som ordförandeland i EU efter spanjorerna. Med tanke på den intensiva höst som väntar för EU-samarbetet (inte minst på miljösidan) kan det få stora konsekvenser om EU leds av en ordförande utan politisk styrkraft.

Å andra sidan är det inte första gången EU styrs av ett ordförandeland med en expeditionsregering - för ungefär ett år sedan avgick den tjeckiska regeringen mitt under brinnande ordförandeskap. EU-samarbetet travade på i alla fall.

Kanske hinner också belgarna reda ut situationen innan 1 juli - t.ex. genom ett nyval. Men de har inte särskilt mycket tid att spela på.

Obegripliga turer

Så har det då hänt igen: ny belgisk regeringskris efter det att premiärminister Leterme har avgått då koalitionspartiet VLD (flamländska liberalerna) har hoppat av regeringen. Bakgrunden till krisen är så komplicerad att knappast någon utlänning (förmodligen inte heller många belgare) begriper. Inte konstigt att DN rapporterar tämligen knapphändigt.

Såvitt jag förstår handlar det om valkretsindelningar och administrativa språkgränser för några hundra tusen frankstalande belgare som bor i Flandern i området mellan Bryssel och det fransktalande Wallonien. I sex kommuner är frankofonerna i klar majoritet, varför man under ca 50 års tid har haft särskilda regler och rättigheter såsom och möjlighet att tala franska med myndigheterna och franskspråkiga skolor.

Undantaget ifrågasattes dock 2003 av konstitutionsdomstolen, som menade att det kan strida mot konstitutionen.

De flamländska partierna ser chansen att bli av med undantagen, som anses utgöra ett hot mot deras språk och kultur, och har därför krävt att de aktuella flamländska kommunerna ska införlivas i Flandern och följa flamländska språkregler.

Men i så fall skulle frankofonerna bl.a. förlora möjligheten att rösta på frankofona partier, och barnen skulle tvingas att gå i holländsk-talande skolor. Frankofonerna vill därför istället att kommunerna ska tillhöra den (fransktalande) Bryssel-regionen.

Läget förvärrades när Flanderns regering efter senaste lokalvalen vägrade godkänna ett antal frankofona borgmästar med hänvisning till brott mot flamländska språkbestämmelser t.ex. att myndigheterna har skickat ut kallelser till kommunalval på franska. Greppet upplevs av många frankofona som starkt provocerande, och anses oförenligt med grundläggande demokratiska rättigheter.

Diskussionen har pågått i åratal utan lösning i sikte. En medlare lade nyligen för femtio-elfte gången fram ett nytt kompromissförslag, som återigen förkastades denna gång eftersom särskilt frankofonerna var missnöjda. När premiärministern därför valde att avvakta beslut i frågan, hoppade VLD plötsligt av regeringen i protest.

Så vad händer nu? Belgiens starkaste enande kraft, kungahuset med kung Albert II i spetsen, har valt att inte acceptera Letermes avskedsansökan och istället uppmana honom att försöka bilda ny regering.

Följetongen lär fortsätta. Många tror att Belgien förr eller senare faktiskt kommer att delas upp i två eller tre länder olika. Låsningarna är kanske för stora.

"Earth Days" - miljöarbetet i ett 50-årsperspektiv

Jag kan rekommendera filmen "Earth Days" (se den i sin helhet här), som sätter in dagens miljödebatt och miljöpolitik i ett historiskt perspektiv genom att blicka tillbaks på vad som har hänt de senaste 50 åren. I filmen intervjuas ett 10-tal förgrundsgestalter med olika centrala roller inom miljörörelsens i USA på 60- och 70-talet där mycket av grunden lades till dagens miljöframgångar (och misslyckanden).

Många av de mest brännande frågorna för 40-50 år sedan - rättvise- och fördelningfrågor, befolkningstrycket, gränserna för tillväxt, kemikalie- och överkonsumtionssamhället, teknikövertro resp teknikfientlighet, oljekris, energisäkerhet, och inbyggd kortsiktighet i både marknadsekonomi (kvartalsrapporter) och politik (4-åriga valperioder) - är minst lika aktuella idag.

Särskilt fascinerande det är det höra om 60-talets framtidsvisioner (när år 2000 ungefär motsvarade det "magiska" årtal som 2050 är för oss idag, tex inom klimatdebatten) som innehäll såväl domedagsprofetior som naiv tekniktilltro - och jämföra med hur det sen faktiskt blev.

Andra tankeväckande nedslag från filmen var bl.a:

• Vikten av "upplysta" politiska ledare; en intressant jämförelse görs mellan den miljöengagerade president Carter, den reaktionära Reagan, och den som sannolikt helt ointresserade Nixon - som ändå insåg den politiska sprängkraften i miljöfrågorna och därför fattade en rad centrala miljöbeslut om t.ex. "Clean Air Act" och EPA (jfr Obama idag).
• Vilken oerhört stor betydelse som boken "Tyst Vår" av miljö-ikonen Rachel Carson hade för att miljöengagemanget skulle ta fart - trots en aggressiv motkampanj från amerikanska kemikalieindustrin.
• "Romklubbens" och Paul Erlichs kontroversiella teorier om tillväxtens gränser - var de verkligen helt fel ute (vilket tycks vara den allmänna uppfattningen idag) - eller har vi bara lyckats skjuta upp problemen med en till synes effektiv miljöpolitik som inte angriper grundproblemen?
• Lärdomen att det sannolikt är effektivare att undvika alltför revolutionära metoder som skapar konflikt; att arbeta med samhället - inte mot det.
• Att lycka och framgång då som nu nästan enbart definieras i termer av rikedom och materiell välfärd - trots att undersökningar tydligt visar att ökad konsumtion inte automatiskt leder till ökat välmående över en viss ekonomisk levnadsnivå (som ungefär motsvarar inkomster för medelklassen på 50-talet).
• Hur den "amerikanska drömmen" och dess fokusering på ständig tillväxt och gränslös tillgång till resurser ("super abundance") fortfarande påverkar hela det västerländska samhället.
• Oljekrisens enorma effekter på samhället på 70-talet - och alla "lost opportunities" när oljeboomen återupptogs under 80-talet.
• Hur synen på miljö och resurser ändrades radikalt pga bilderna på jorden från rymden på 70-talet.

Mot filmens slut konstateras att mänskligheten som kollektiv skapar problemen - och därför också kan lösa dem.

För detta krävs dock en mer djupgående förändring än den vi har sett de senaste 50 åren - en ny kollektiv medvetenhet som innebär en annan syn på välfärd, lycka, framgång och samhällsutveckling. En modern upplysningsprocess.

Är det då realistiskt att uppnå detta? Probably not, säger en av de intervjuade. But it is this hope and belief that has kept me working for 35 years in this business, and it is what will keep me going for as long as I will be able to keep working.

Alla rätt

DN har sammanställt ett litet online-test om vad EUs nya fördrag innebär.

Som tur är klarade jag alla frågorna. Skam vore det väl annars, för en garvad EU-byråkrat stationerad i Bryssel.

Enligt DN har 7% av de som deltagit i frågetestet (drygt 2000 personer) fått full pott.

Ur elden i askan

I stora delar av norra Europa står flygtrafiken nu helt stilla till följd av askmolnet från det isländska vulkanutbrottet.

Många stolar gapar därför tomma vid EU-mötena. Några av de svenska experterna från gårdagens arbetsgruppsmöten sitter nu och skumpar på bussar hem till Sverige (lär ta ca ett dygn non stop). Ingen vet när läget kan normaliseras igen.

Samhällskostnaderna lär vara avsevärda för varje dygn som flygplatserna är stängda. Det är intressant - och lite skrämmande - att se hur beroende vi är av en fungerande och omfattande flygtrafik i vårt moderna samhälle.

Vilse i EU-skogen

Spanjorerna har identifierat skogsskydd som ett prioriterat område för sitt ordförandeskap, och nu har de lagt fram ett utkast till slutsatser i ämnet.

I Sverige är vi måttligt roade av initiativet.

Utmaningen ligger i att Spanien och flertalet EU-länder gärna ser skog (den lilla som återstår i vissa delar av Europa) som något man måste bevara och skydda, gärna med nya EU-regler och med ekonomiskt stöd från EU-budgeten. Medan Sverige, Finland, Österrike och andra skogsländer snarare ser skogen som en resurs som man ska nyttja bruka på ett hållbart sätt, på nationell nivå och utan inblandning av EU. Denna uppfattning har en mycket bred politisk förankring i riksdagen.

Vi tillämpar här den så kallade subsidiaritetsprincipen som är vägledande för allt EU-arbete, innebärande att alla beslut ska fattas på "lägsta möjliga nivå" och att beslut på EU-nivå endast är berättigade när det finns ett uttalat mervärde av detta (vilket är fallet när det gäller nästan alla miljöfrågor). Till saken hör också att skogsfrågor inte omfattas av EU-fördraget - varken det nya eller gamla.

Ett bra exempel på hur olika förutsättningarna kan vara inom EU är frågan om skogsbränder, som årligen ställer till enorma problem i Sydeuropa, medan man i t.ex. Sverige (åtminstone i vissa fall) ser skogsbränder som en aktiv naturvårdsåtgärd.

För en gångs skull så ska jag nu alltså förhandla en fråga för miljörådet där (liksom sälförordningen, som antogs förra våren) Sverige inte står på barrikaderna och argumenterar för tuffare och mer långtgående EU-lagstiftning. Det ska bli intressant - och lite annorlunda.

Att drömma om drakar

Äldsta grabben brukar ibland berätta för mig om sina mardrömar, som ofta handlar om otäcka drakar i en eller annan form. (För att råda bot på detta brukar jag numera hitta på en godnattsaga varje kväll om den snälla rosa draken Molobrakos som inte kan spruta eld.)

För egen del var det länge sen jag hade mardrömmar om "riktiga" drakar. Nyligen drömde jag om att jag skulle hålla en viktig presentation för EUs mäktiga Coreper-ambassadörer under det svenska EU-ordförandeskapet.

Presentationen skulle handla om EUs arbete med hållbar utveckling, och jag hade förberett mig till tänderna. Strax innan det viktiga mötet upptäckte jag dock att mina anteckningar var borta, och när jag efter ett febrilt letande äntligen hittade dem så insåg jag till min förskräckelse att mötet redan hade börjat.

När jag väl anlände så satt alla drakarna, förlåt ambassadörerna, och väntade på mig. Jag fick ett skarpt ögonkast från den största av drakarna, jag menar chefen, och just när jag skulle påbörja min presentation så ställdes jag plötsligt inför en helt oväntad fråga om Italiens budgetunderskott.

Jag insåg snabbt att jag inte hade minsta aning om vad Italiens budgetunderskott hade med saken att göra, och plötsligt visste jag inte ens vilken dagordningspunkt som diskuterades, eller om jag var på rätt möte. Just när jag skulle slå på mikrofonen och bli uppäten av alla drakarna, förlåt göra bort mig inför alla ambassadörerna, så vaknade jag - alldelels kallsvettig.

Frågan är vilka drakar som är otäckast.

En dansande hyresvärd

Belgiska hyresvärdar har dåligt rykte. Givetvis finns de undantag, och själva hade vi turen att få både service-inriktade och mycket trevliga hyresvärdar vid vår första Brysselpostering. Vi umgås fortfarande sporadiskt privat, trots att vi flyttade därifrån för flera år sedan.

Vi har ett desto kyligare förhållande till vår snåla nuvarande hyresvärd, alltsedan vi råkade ut för ett inbrott under hösten 2008. Hyresvärden avsade sig då allt ansvar för den undermåliga säkerheten i huset och hävdade t.o.m. att vi hade oss själva att skylla för inbrottet, eftersom vi hade en så "fin bil" stående utanför (en 2 år gammal Toyota...). Strax därefter gick värmeystemet sönder och då anklagades vi genast för att ha manipulera och förstört gasbrännaren. Företaget som fixade felet bekräftade dock att det handlade om ett internt fel och bytte hela brännaren.

Numera undviker vi all kontakt med människan, så långt möjligt.

Det finns dock värre exempel. En kollega till mig berättade nyligen att hans hyresvärd hade hamnat i en dispyt om en vattenläcka i källaren. Då läckan hade tillkommit utan hans förskyllan och eftersom han misstänkte att det kunde handla om ohygieniskt kloakvatten, så ansåg han rätteligen att värden borde ta ansvar för dränering och sanering. Då tog hyresvärden demonstrativt en klunk av vattnet, för att bevisa att det var rent. När min kollega stod på sig så börjande han plötsligt att "dansa", i stället för att bemöta ansvarsfrågan seriöst. Det hela slutade med att min kollega öppnade ett fönster i källaren och lät vattnet sakta avdunsta av sig självt. 

Det intressanta är att det måste vara hyresvärdarna själva som drabbas värst av att onödiga gräl med sina hyresgäster, eftersom uteblivna åtgärder på olika sätt kan leda till försämringar i byggnationen och större kostnader längre fram. Hyresgästen tenderar förmodligen också vara mindre aktsam med en gniden och ogin värd. Vari finns logiken?

Dubbelsidig tandborstning

Som småbarnspappa får man lära sig nya färdigheter hela tiden.

Idag kivades ungarna om vem som skulle få hjälp först med att borsta tänderna. Efter en stunds resultatlöst förhandlande (att vara miljöförhandlare i EU är bra mycket lättare än att medla mellan två obstinata söner) så såg jag ingen annan råd än att borsta tänderna på dem samtidigt.

Den äldre grabben klagade på att det "inte kändes som vanligt", och tacka för det, eftersom jag borstade med  vänsterhanden... Således fick jag byta hand efter halva tiden, genom att lägga i dem i kors framför barnen. Tänkte att den som ändå kunde se mig nu skulle bli åtminstone lite imponerad över mina pappa-färdigheter.

2,5 års pappa-ledighet har varit en fantastisk investering!