Rånade!

Vi blev rånade förra veckan. Medan vi låg och sov.

Rånarna bröt sig in mitt i natten, smög sig in och tog bilnycklar, laptop, stereo, filmkamera och digitalkamera och försvann sen med bilen. Märkte ingenting förrän jag skulle gå till jobbet som vanligt och upptäckte att dörren var uppbruten och bilen borta.

Det blev en rejäl chock – inte minst när snabbt man insåg att brottslingarna hade befunnit sig endast några meter från våra sovande barn (som sover på undervåningen). Vad hade hänt om barnen hade vaknat? Vad hade hänt om jag själv hade vaknat och upptäckt tjuvarna? Vad hade hänt om bilnycklarna (som de förmodligen i första hand var ute efter) inte hade legat i hallen utan i vårt sovrum? Man vågar knappt tänka tanken.

Polisen kom nästan omedelbart. De gjorde en ordentlig brottsplatsundersökning och konstaterade snabbt två saker: dels att tjuvarna var mycket professionella och inte lämnade minsta spår efter sig, dels att låset var så dåligt och enkelt att bryta upp att vi lika gärna kunde ha låst upp dörren åt dem och bjudit in dem på kaffe.

Nu har vi en tuff diskussion med hyresvärden, som trots det som hänt inte vill satsa ett enda cent på att förbättra säkerheten – trots att både polis, vår säkerhetsansvarige på representationen och låssmeden är eniga om att den är urusel. ”Jamen det behövs inte" säger hon. "Det har ju aldrig hänt förut”. Nähä säger vi. Tiderna har – tydligen! - förändrats. Dags att anpassa sig till verkligheten.

Vad det handlar är att kunna känna sig säker i sin egen bostad. Vi vill inte ha fler galningar som bryter sig in och smyger runt bland våra barn.

Visserligen måste man som förhandlare ofta vara öppen för att kompromissa – men vår personliga säkerhet är faktiskt inte förhandlingsbar.