23 juli 2010
Långlivade polska tvättmaskiner
Vid ett informellt miljöminstermöte i Ghent förra veckan var huvudtemat hur man ska kunna främja en effektivare resurshantering i EU.
Mot slutet av mötet tog den nya polska miljöministern till orda och berättade - med viss stolthet - att han hade en 39 år gammal tvättmaskin som forftarande fungerar. Han ställde frågan hur hållbart detta är i ett resursperspektiv, och pekade på att den gamla tvättmaskinen visserligen drar mer energi och vatten än en ny, men att man å andra sidan har undvikit en hel del avfall och resursanvändning som onekligen skulle ha uppkommit om han hade ersatt den gamla maskinen med en ny. Han visade sedan en detaljerad OH-bild som jämförde energi- och vattenförbrukning över tid i jämförelse med nya tvättmaskiner.
Mot slutet av mötet tog den nya polska miljöministern till orda och berättade - med viss stolthet - att han hade en 39 år gammal tvättmaskin som forftarande fungerar. Han ställde frågan hur hållbart detta är i ett resursperspektiv, och pekade på att den gamla tvättmaskinen visserligen drar mer energi och vatten än en ny, men att man å andra sidan har undvikit en hel del avfall och resursanvändning som onekligen skulle ha uppkommit om han hade ersatt den gamla maskinen med en ny. Han visade sedan en detaljerad OH-bild som jämförde energi- och vattenförbrukning över tid i jämförelse med nya tvättmaskiner.
Initiativet väckte en hel del munterhet, men frågan är relevant.
I detta fall är slutsatsen tydlig: det finns klara fördelar med att byta ut en gammal tvättmaskin mot en ny eftersom den är mycket mer resurseffektiv. Men i många andra sammanhang kan man ifrågasätta om det alltid är bättre att köpa nytt istället för att använda äldre produkter tills de är uttjänta (eller repareras). Även om de t.ex. drar mindre energi och har mindre utsläpp.
Många av dagens produkter håller bara en begränsad tid, och är svåra att reparera. Det kan knappast kallas hållbart.
Många av dagens produkter håller bara en begränsad tid, och är svåra att reparera. Det kan knappast kallas hållbart.
22 juli 2010
Nytt klimatutspel om 30%
Miljöministrarna från EU:s största medlemsländer, dvs Storbritannien, Tyskland och Frankrike, gjorde härom dagen ett intressant gemensamt utspel i Financial Times om att EU bör höja sina klimatambitioner från minus 20% till minus 30% till 2020.
EU:s utsläpp har minskat med 11% sedan 2008 vilket har gjort det mycket billigare att nå -30%, och dessutom har priset på CO2-utsläpp störtdykt vilket lägger en hämsko på innovation och nyinvesteringar inom EU. EU riskerar helt enkelt att hamna på efterkälken i den globala konkurrensen, då länder som USA och Kina satsar alltmer på klimatsmart teknik.
EU-kommissionen argumenterade nyligen för samma sak i en rapport, dock utan att presentera lika tydliga slutsatser.
Det belgiska ordförandeskapet har därmed fått råg i ryggen för en progressiv fortsatt rådsbehandling. Frågan diskuteras i miljöarbetgsruppen imorgon, och finns på agendan för nästa miljörådsmötet i mitten av oktober. Målet är i första hand att föra frågan frågan framåt under hösten och fastställa en tidsplan för beslut under t.ex. 2011, med utgångspunkt från fler detaljerade analyser från kommissionen och utfallet vid FNs nästa stora klimatmöte i Cancun i november.
Allt fler menar nu att det s k konditionalitetskravet, dvs att länder utanför EU måste göra motsvarande åtaganden för att EU ska gå till minus 30%, är så gott som överspelat efter Köpenhamnsmötet förra året. Istället för att återgå till situationen innan krisen bör vi säkra en ekonomisk återhämtning som leder till rejält minskade utsläpp. Fortfarande återstår dock mycket arbete innan länder som Italien och Polen låter sig övertygas om detta.
EU:s utsläpp har minskat med 11% sedan 2008 vilket har gjort det mycket billigare att nå -30%, och dessutom har priset på CO2-utsläpp störtdykt vilket lägger en hämsko på innovation och nyinvesteringar inom EU. EU riskerar helt enkelt att hamna på efterkälken i den globala konkurrensen, då länder som USA och Kina satsar alltmer på klimatsmart teknik.
EU-kommissionen argumenterade nyligen för samma sak i en rapport, dock utan att presentera lika tydliga slutsatser.
Det belgiska ordförandeskapet har därmed fått råg i ryggen för en progressiv fortsatt rådsbehandling. Frågan diskuteras i miljöarbetgsruppen imorgon, och finns på agendan för nästa miljörådsmötet i mitten av oktober. Målet är i första hand att föra frågan frågan framåt under hösten och fastställa en tidsplan för beslut under t.ex. 2011, med utgångspunkt från fler detaljerade analyser från kommissionen och utfallet vid FNs nästa stora klimatmöte i Cancun i november.
Allt fler menar nu att det s k konditionalitetskravet, dvs att länder utanför EU måste göra motsvarande åtaganden för att EU ska gå till minus 30%, är så gott som överspelat efter Köpenhamnsmötet förra året. Istället för att återgå till situationen innan krisen bör vi säkra en ekonomisk återhämtning som leder till rejält minskade utsläpp. Fortfarande återstår dock mycket arbete innan länder som Italien och Polen låter sig övertygas om detta.
13 juli 2010
Spanien hyllar bläckfisken
Min spanska kollega var säker på seger i söndags. Detta eftersom en bläckfisk hade förutsett detta, hävdade hon.
Jag trodde först att hon skämtade, men har nu fårstått att det faktiskt finns en akvariebläckfisk som, genom att simma till rätt flagga, i förväg tippade att spanjorerna skulle vinna VM-finalen. Här kan man se med egna ögon:
Och inte nog med det, den bläckfisken tippade tydligen rätt vinnare även i sju andra matcher. I följd. Vad är oddset för det? 1 på 256, närmare bestämt.
Bläckfiskoraklet håller nu på att bli kultförklarat i Spanien (och resten av världen). Igår skickade min vän en bild på den spanska flaggan där man har bytt ut vapenemblemet mot en... bläckfisk!
Jag trodde först att hon skämtade, men har nu fårstått att det faktiskt finns en akvariebläckfisk som, genom att simma till rätt flagga, i förväg tippade att spanjorerna skulle vinna VM-finalen. Här kan man se med egna ögon:
Och inte nog med det, den bläckfisken tippade tydligen rätt vinnare även i sju andra matcher. I följd. Vad är oddset för det? 1 på 256, närmare bestämt.
Bläckfiskoraklet håller nu på att bli kultförklarat i Spanien (och resten av världen). Igår skickade min vän en bild på den spanska flaggan där man har bytt ut vapenemblemet mot en... bläckfisk!
12 juli 2010
Ett starkt spanskt avslut
I Bryssel, liksom i resten av världen, har man följt VM-fotbollen med största intresse. Ibland har det tagit lite väl stora proportioner.
EU-förhandlingarna har under de senaste veckorna vimlat av ordvitsar och olika liknelser med hänvisning till fotbollen, och ibland har man t.om. avbrutit - eller åtminstone skyndat på - förhandlingarna för att hinna se fotbollsmatcherna. Det belgiska ordförandeskapet, som arrangerar ett informellt miljöministermöte i Ghent imorgon, meddelade t.ex. i fredags att de skulle ordna en stor tv-skärm för de ministrar och delegater som anländer redan ikväll, för att kunna följa VM-finalen.
De flesta ser matcherna ute på cafeer och restauranger, och det brukar vara en härlig feststämning kring dessa "mini-arenor". På Place Luxembourg i EU-kvarteren har man satt upp storbildskärmar runt hela torget, och efter matchen är det fest, med sång, gatudans, vuvuzela-brölande och bilparader.
Själv hade jag turligt nog valt att se finalen med spanska vänner och kollegor, och när Iniesta dundrade in segermålet så visste det spanska jublet inga gränser. Festen fortsatte senare på Grand Place.
En av vännerna berättade att enda gången som alla spanjorer känner verklig nationell stolthet och glädje och viftar med den annars impopulära rödgula spanska flaggan är när Spanien vinner viktiga fotbollsmatcher. Annars känner sig spanjorerna som regel mer som en casteljano, asturier eller galicier än som en spanjor.
Kanske är man också extra fotbollstokiga i just Spanien. Enligt en artikel the Guardian har man i en studie kommit fram till att 7 av 10 spanska fotbollsfans föredrar att titta på fotboll framför att ha sex.
Dagens VM-seger måste således vara bästa tänkbara avslut på det spanska ordförandeskapet - det tycker de säkerligen själva varje fall.
EU-förhandlingarna har under de senaste veckorna vimlat av ordvitsar och olika liknelser med hänvisning till fotbollen, och ibland har man t.om. avbrutit - eller åtminstone skyndat på - förhandlingarna för att hinna se fotbollsmatcherna. Det belgiska ordförandeskapet, som arrangerar ett informellt miljöministermöte i Ghent imorgon, meddelade t.ex. i fredags att de skulle ordna en stor tv-skärm för de ministrar och delegater som anländer redan ikväll, för att kunna följa VM-finalen.
De flesta ser matcherna ute på cafeer och restauranger, och det brukar vara en härlig feststämning kring dessa "mini-arenor". På Place Luxembourg i EU-kvarteren har man satt upp storbildskärmar runt hela torget, och efter matchen är det fest, med sång, gatudans, vuvuzela-brölande och bilparader.
Själv hade jag turligt nog valt att se finalen med spanska vänner och kollegor, och när Iniesta dundrade in segermålet så visste det spanska jublet inga gränser. Festen fortsatte senare på Grand Place.
En av vännerna berättade att enda gången som alla spanjorer känner verklig nationell stolthet och glädje och viftar med den annars impopulära rödgula spanska flaggan är när Spanien vinner viktiga fotbollsmatcher. Annars känner sig spanjorerna som regel mer som en casteljano, asturier eller galicier än som en spanjor.
Kanske är man också extra fotbollstokiga i just Spanien. Enligt en artikel the Guardian har man i en studie kommit fram till att 7 av 10 spanska fotbollsfans föredrar att titta på fotboll framför att ha sex.
Dagens VM-seger måste således vara bästa tänkbara avslut på det spanska ordförandeskapet - det tycker de säkerligen själva varje fall.
08 juli 2010
En mycket bra början på ordförandeskapet
Belgien är så tättbefolkat att det inte finns några hus utan grannar och större vägar alldeles i närheten, inte ens långt ut på landsbygden.
Trodde jag.
Förra helgen insåg vi att det faktiskt inte stämmer, när vi blev inbjudna av en av mina belgiska kollegor att hälsa på i deras gamla lantgård i närheten av Bastogne i Ardennerna. Gården hade använts som fritidshus i flera generationer och låg med belgiska mått mycket ödsligt vid randen på en liten bokskog några kilometer från närmaste by, Sibret. Varken grannhus eller en större bilvägar på flera kilometers håll.
Det blev ett skönt avbrott från den tryckande värmen i Bryssel, med skogspromenader, tennis, grillning och bad i en liten skogsdamm full med grodor.
I skogarna runtomkring drabbade tyskarna samman med de allierade i andra världskrigets slutskede, och man kunde fortfarande se spår av gamla skyttegravar och bunkrar. Jag blev åter påmind om EU:s enkla men geniala ursprungstanke, nämligen att skapa ett ekonomiskt samarbete så sammanflätat att det skulle omöjliggöra ett nytt krig mellan de gamla ärkefienderna Frankrike och Tyskland. Och slogs av hur väl det lyckades.
Trodde jag.
Förra helgen insåg vi att det faktiskt inte stämmer, när vi blev inbjudna av en av mina belgiska kollegor att hälsa på i deras gamla lantgård i närheten av Bastogne i Ardennerna. Gården hade använts som fritidshus i flera generationer och låg med belgiska mått mycket ödsligt vid randen på en liten bokskog några kilometer från närmaste by, Sibret. Varken grannhus eller en större bilvägar på flera kilometers håll.
Det blev ett skönt avbrott från den tryckande värmen i Bryssel, med skogspromenader, tennis, grillning och bad i en liten skogsdamm full med grodor.
I skogarna runtomkring drabbade tyskarna samman med de allierade i andra världskrigets slutskede, och man kunde fortfarande se spår av gamla skyttegravar och bunkrar. Jag blev åter påmind om EU:s enkla men geniala ursprungstanke, nämligen att skapa ett ekonomiskt samarbete så sammanflätat att det skulle omöjliggöra ett nytt krig mellan de gamla ärkefienderna Frankrike och Tyskland. Och slogs av hur väl det lyckades.
05 juli 2010
Second hand, second life
Varje halvår smyckas den stora rådsbyggnaden i Bryssel med en mer eller mindre originell utställning av det nya ordförandeskapet.
Sverige hade ett glas- och furu-tema, och spanjorerna en rullande digital "flygande matta". Under tjeckernas ordförandeskap skapade utställningen "Entropa" också politisk kontrovers.
Har dock svårt att tro belgarnas utställning kan väcka särskilt mycket förargelse. Temat denna gång är mode och fattigdom/återvinning. Ett antal kreatitva modedesigners ställer ut kläder och andra attiraljer som har skapats av uttjänta produkter.
Initiativet härstammar från en organisation som över 70 år har gjort om gamla prylar till något vettigt som sedan skänkts eller sålts billigt till mindre bemedlade.
Utställningen kallas "Second hand, Second Life". Här några bilder:
Sverige hade ett glas- och furu-tema, och spanjorerna en rullande digital "flygande matta". Under tjeckernas ordförandeskap skapade utställningen "Entropa" också politisk kontrovers.
Har dock svårt att tro belgarnas utställning kan väcka särskilt mycket förargelse. Temat denna gång är mode och fattigdom/återvinning. Ett antal kreatitva modedesigners ställer ut kläder och andra attiraljer som har skapats av uttjänta produkter.
Initiativet härstammar från en organisation som över 70 år har gjort om gamla prylar till något vettigt som sedan skänkts eller sålts billigt till mindre bemedlade.
Utställningen kallas "Second hand, Second Life". Här några bilder:
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
