Vansinnesdåd i Bryssel

Nyligen attackerades ett dagis alldeles utanför Bryssel av en galning med kniv. Två barn och en anställd dog och flera andra skadades svårt (se artiklar i DN och Sydsvenskan).

Hur någon kan ge sig på oskyldiga människor med kniv kommer man förstås aldrig att kunna begripa. Än mindre när det rör sig om små barn. Tydligen var han inte ens drogad.

Det blev en grym påminnelse om hur skört livet kan vara. Det skulle förstås lika gärna kunna ha skett på vårt dagis.

Spring i benen

Äldsta grabben har hittat sin första favorit-poplåt: "Hot n' cold" av Katy Perry (fast han kallar låten för "change your mind"). Vi har laddat ner den till Iphonen och det har blivit en del av kvällsrutinen att dansa till denna innan han går och lägger sig.

Han sjunger glatt med i texten:
You change your mind
Like a girl changes clothes
Yeah you, PMS
Like a bitch
I would know
Han pratar förstås inte engelska, men uttalet är klockrent - särskilt uttrycket "like a bitch"... Och när refrängen börjar så springer han runt runt i rummet som en vettvilling. Ofta följer lillbrorsan honom hack i häl så gott han kan på stultiga ben.

Omöjligt att inte skratta åt detta. Sann livsglädje.

Jag var emellertid ganska förundrad över denna form av "spring-dans", ända tills jag såg videon. Då förstår man bättre.

Populärt "Entropa"

Härom dagen bloggade jag om David Cernys konstverk "Entropa".

Tjeckerna har nu täckt över den turkiska toaletten med ett svart skynke, och framfört en officiell ursäkt från högsta ort till Bulgarien.

Intressant nog har de också lagt ut en länk på sin officiella hemsida där man kan ta ställning till frågan om man tycker om Cernys konstverk i rådsbyggnaden.

Hittills (22 jan) har 77% svarat "ja" på denna fråga. Det framgår dock inte av hemsidan hur många polacker och bulgarer som har röstat.

Vad tycker du? Klicka här och rösta!

Arvet efter Anna

Häromdagen såg jag av en händelse en av mina tidigare kollegor, Eva Franchell, i TV-programmet Agenda. Hon berättade om sin bok ”Väninnan” som handlar om hennes vänskap med Anna Lindh, som tydligen redan har väckt rabalder genom att ifrågasätta Annas skuld till den skandalutvisningen av två terrormisstänkta egyptier från Sverige2001.

Det är lite typiskt att media gör en stor sak av just detta.

Själv är jag mycket lockad att läsa boken, men inte för att gräva ner mig i skuldfrågan utan för att lära mig mer om Anna Lindh som person. Hon var min chef först på Miljödepartementet och sedan på UD i över 6 år, ända fram till hennes tragiska bortgång. Till följd av hennes outtröttliga engagemang, energi och optimism, blev hon en stor förebild för mig, både som medmänniska och politiker. För mig var hon given som blivande statsminister.

Utan att överdriva så är jag övertygad om att Sverige och världen förlorade en av våra bästa politiker någonsin till följd av detta meningslösa vansinnesdåd. Alldeles oavsett vilken roll hon hade avseende de båda egyptierna.

Att kalka för livet

Många anser – möjligen med viss rätt – att vi brysselbyråkrater riskerar att tappa kontakten med det ”verkliga” Sverige och det som händer på lokal och regional nivå.

För att motverka detta brukar jag så långt möjligt ta emot besökare från svenska kommuner och regioner på representationen, men också vid tillfälle delta på miljökonferenser på olika håll i Sverige för hålla mig bättre ajour med den svenska miljödebatten. Dessutom ser jag det som min plikt att försöka bidra till att öka kunskapen och förståelsen för EU i Sverige.

I samband med en planeringsövning på departementet nyligen så passade jag således på att gästföreläsa om EU:s försurningsarbete vid miljökonferensen ”Halland kalkar för livet” i Västsverige. Konferensens uppmärksammade 30 års kalkningsarbete för att motverka försurningen, och det blev en inspirerande och lärorik övning. En lång rad kalkningspionjärer fanns på plats och beskrev målande hur man lyckats rädda tusentals sjöar och vattendrag från försurningsdöden – allt från de första trevande experimenten med tryckslangar, gasmasker och flyt-traktorer till dagens omfattande helikopterkalkning. (Här kan man läsa mer om konferensen).

Kalkningen är ett bra exempel på ett banbrytande och framgångsrikt miljöarbete. Ändå kommer det inte att räcka, om inte utsläppen av svavel, kväve och ammoniak pressas ner ytterligare – något som bara kan ske genom ett effektivt internationellt miljösamarbete. Med kalkningskonferensen i ryggen känns EU:s fortsatta försurningsarbete med IPPC och den kommande revisionen av takdirektivet än viktigare.

Hur 3 E blev 2 G

Varje ordförandeskap identiferar ett antal övergripande prioriteringar för sitt halvår i rampljuset.

Tjeckerna har listat "tre E:n" - Economy, Energy and climate och Europe in the world.

Här kan man läsa mer om det om man så vill.

Fast... Ibland blir det inte riktigt som man vill. Tjeckerna sysslar inte alls så mycket med dessa frågor längre, utan jobbar nu istället på heltid med "två G:n" - Gaskris och Gaza-konflikten. Och med sin nya konstverksfadäs förstås.

Så lätt är det att välja sina prioriteringar som ordförande i EU.

Konst-ig ordförandefadäs

Det är inte lätt att vara ordförandeland för EU.

Varje ordförande brukar "smycka" EUs enorma rådsbyggnad med något konstnärligt. På vägen till förhandlingsmöte om sälar, såg jag igår tjeckernas nya bidrag, som mycket fyndigt kallas för "Entropa" (se bilden). En tjeckisk konstnär har spikat upp alla medlemsländers geografiska form på en blå rörkonstruktion, och klistrat fast diverse stereotypiska särdrag på varje del. Sverige var kort och gott representerat av ett avlångt platt Ikea-paket, och Danmark av legobitar. Spontant tyckte jag att hela idén var både originell och ganska kul.

När man tittade närmare på de olika delarna i konstverket inser man dock att det kan leda till en del diplomatiska förvecklingar (djävulen ligger som sagt ofta i detaljerna). Det "svenska" Ikea-paketet är t.ex. föresett med etiketten ”JAS Gripen”. Bulgarien porträtteras som en toalett(!) och Holland består av översvämmade minareter. Britterna är kanske inte heller är så glada, eftersom de inte är med alls (med anspelan på deras EU-skeptisism). Litauen beskrivs i termer av pinkande soldater. Spanien är täckt av betong. Frankrike täcks av en enorm banderoll med budskapet "STREJK". Och Polen representeras av katolska präster som hissar en gay(?)flagga...

Dessutom verkar det som om konstnärens uppgifter om att skapandet har skett i samarbete med andra konstnärer, en från varje medlemsland, inte är sanna. Rent ljug, alltså.

Här kan man läsa mer om den officiella beskrivningen av konstverket; här kan man se några delar i närbild. Det har redan väckt en del rabalder, se t.ex. BBC och DN. Och sista ordet är säkert inte skrivet.

Jag kan inte annat än tycka lite synd om tjeckerna - så rätt de tänkt, så fel det kan bli. Konsten är fri, men politiken är det inte.

Och för många konstnärer gäller måhända endast en grundregel: all publicitet är bra publicitet. Kanske en viktig lärdom inför det svenska ordförandeskapet.

Smogvarning!

Det finns för- och nackdelar med att bo i Bryssel. En stor nackdel är den dåliga luftkvaliteten - faktiskt en av Europas sämsta (vilket man bl.a. kan se på dessa kartor från EU-kommissionen).

Alltsedan snön föll för några dagar sedan (med sedvanligt trafik-kaos som följd) har det varit smog-varning i Bryssel, med kraftigt förhöjda värden av partiklar och marknära ozon. Stadens politiker talar om nya handlingsplaner för bättre luft, och ett temporärt förbud mot att köra fortare än 50 km i timmen har införts (men det verkar det inte vara någon som respekterar). Ny EU-lagstiftning kommer att förbättra läget, men det tar tid.

Dålig luft till trots - på jobbet och dagis går allt sin gilla gång. Grabben gillar fortfarande inte att bli "lämnad ensam", som han säger, och jag har fortfarande fullt upp på kontoret. Under denna första arbetsvecka 2009 (ingen trettondagsledighet här inte!) har jag gått ordförandekurs, rapporterat från tjeckernas presentation av sitt miljöarbetsprogram, förhandlat IPPC (industriutsläpp) och sälar, och försökt utforma ett detaljerat mötesprogram för miljöarbetsgruppen under det svenska ordförandeskapet. Över 50 förhandlingsmöten är inplanerade.

Det senare har varit en mycket svår övning, eftersom det är nästan omöjligt att redan nu veta exakt vilka förhandlingsfrågor som är aktuella nästa halvår. Inte minst eftersom varken parlamentet eller kommissionen väntas kunna gå för fullt.

Att sia är lätt, så länge det inte handlar om framtiden.

Åtminstone har vi värme i våra hus. Mina energikollegor har varit mycket upptagna denna vecka för att förbereda ett extra energirådsmöte för att komma tillrätta med den rysk/ukrainska gaskrisen. Stora delar av Europa fryser.

Måsten

Härom dagen började vår äldste plötsligt gnola på signaturmelodin till Sveriges bästa radioprogram "Godmorgon världen". Jag brukar regelbundet lyssna på detta via podcast, och tydligen har även lillgrabben snappat ett och annat från programmet.

Han har det ganska tufft nu, mycket på grund av att han har börjat i förskolan denna vecka. I och med detta påbörjas en ny och omvälvande fas i hans liv, och som förälder reflekterar jag över att han från och med nu kommer att tillbringa en allt större andel av sin tillvaro i olika former av utbildningsinstitutioner.

Det är minst lika uppslitande för föräldern som för barnet att lämna på dagis när barnet inte är med på noterna. Och här i Belgien är det inte tal om någon "svensk" inskolning där föräldern följer med till förskolan under någon vecka eller så. 5 minuters avsked, sen är det adjö. Personalen säger att det bara blir värre om man drar ut på inskolningen. Vem vet, kanske har de rätt, men nog känns det ganska hjärtlöst.

Man får uppbåda all tänkbar självbehärskning för att låtsas vara lugn och oberörd när man lämnar. De flesta småbarnföräldrar känner nog igen sig. I morse försökte jag en ny taktik: "Ibland måste man göra saker man inte gillar. Pappa vill inte heller gå till jobbet, men han måste".

Han blev inte övertygad. Inte pappa heller.

Ordförandeskapsanalys

Åter i Bryssel efter en högst välbehövlig julvila. Snart är ekorrhjulet igång igen, med nya förhandlingsmöten och en allt intensivare planering inför det svenska EU-ordförandeskapet andra halvan av 2009.

Så här i efterhand kan man konstatera att fransmännen fick uträttat en hel del under sitt ordförandeskap. Här kan man läsa en intressant analys om detta, och en kort om utblick inför tjeckernas halvår.

Undrar just vad det står i EPC:s analys ett år framåt i tiden.