Ett återkommande budskap på denna blogg är att få livsstillsförändringar åstadkoms genom domedagspredikan och ständigt dåligt samvete. Ett visst mått av medvetenhet om vilka miljöutmaningar vi står inför är givetvis nödvändigt, men en alltför pessimistisk världsbild skapar bara misströstan och handlingsförlamning, och bidrar närmast till att förvärra situaitonen ("...det är ingen idé att göra något; allt går ändå ändå åt pipan till slut...").
Jag är för min del övertygad om att inspiration och glädje, i kombination med tydliga samhälsstrukturer i form av effektiva styrmedel såsom lagstiftning och ekonomiska styrmedel (t.ex. koldioxid- och avfallsskatter) fungerar mycket bättre och effektivare för att "rädda världen".
När det gäller just glädje och inspiration så finns här ett kul exempel från youtube om hur man kan få människor att ta trappan istället för den energikrävande rulltrappan:
Fler exempel på hur man kan ha kul samtidigt som man förbättrar miljön finns här.