Det fullständigt vimlar av artiklar och reportage om klimatet i media nu, givetvis främst med anledning av klimatkonferensen i Köpenhamn som börjar imorgon.
Här ett fåtal intressanta nedslag: Reportaget "klimatstriden" i Dokument inifrån (där man bl.a. kallar klimatförhandlingana för "världens största grupparbete"), en intervju i DN av kollegan Agnes von Gjersdorff, och den tänkvärda analysen "Where are the global solvers?" av ekonomen och FN-rådgivaren Jeffrey Sachs. Sachs skriver bl.a. "Each country asks itself, 'How do I do the least and get the other countries to do the most?', when they should be asking instead, 'How do we cooperate to achieve our shared goals at minimum cost and maximum benefit?'"
Mediahysterin är både bra och dålig - den skapar förstås en stor medvetandehet kring klimatproblematiken, och den bidrar till att hålla det nödvändiga politiska trycket uppe. Samtidigt får jag känslan av att det som rapporteras ofta är negativt vinklat, att man gärna lyfter fram antingen de värsta dommedagsproftiorna eller de mest extrema klimatförnekarna, och hellre belyser brister och svårigheter än att peka på möjligheter och verkliga framsteg.
Det är därför tveksamt om media verkligen bidrar nämnvärt till att mobilisera den konstrukta kraft som krävs för att komma ur fossilsamhället. Förändring åstadkoms av inspiration och framtidstro, snarare än av den hopplöshet, domedagspredikan och konfliktbeskrivning som dominerar stora delar av mediabilden.