Att ta bort färg är inte lätt. Det vet alla som har försökt. Det krävs ofta starka kemikalier och/eller tryck och värme.
Idag förehandlade vi ett förslag från Kommissionen om att (med vissa undantag) förbjuda diklormetan – ett synnerligen osympatiskt ämne som i min bakgrundsdokumentation beskrivs som en ”färglös, halogenerad och alifatisk kolvätesförening med en stickande eterliknande eller mild, sötaktig lukt” som ger ”toxiska verkningar på centrala nervsystemet”. Ämnet används främst som läkemedel, lösningsmedel, färgborttagningsmedel och lim.
I Sverige är diklormetan totalförbjudet sedan länge (1996), och det finns en hel rad alternativa produkter som kan användas för färgborttagning (exempelvis här) med mindre risk för hälsa och miljö.
I EU-parlamentet är svensken Carl Schlyter (MP) rapportör. Han föreslår också ett totalförbud mot användning av DCM, och har fått stöd av parlamentets miljöutskott.
I rådsarbetsgruppen råder däremot än så länge delade meningar – flera länder är emot ett fullständigt förbud och vill ha generella undantag för industrier och s k professionella användare, förutsatt att det finns skyddsutrustning mm.
Sverige gör gemensam sak med danskar, tyskar och österrikare och försöker liksom Schlyter få till stånd ett totalförbud.
Hur det går är svårt att sia om, men det känns roligt att förhandla en fråga vars utfall kan rädda både liv och hälsa, där vi i Sverige och Danmark har gått före och visat att det faktiskt finns ekonomiskt gångbara alternativ som är bättre ur miljö- och hälsosynpunkt.
Inlägg
