Le livre culte suedois

Det är inte ofta man hör talas om svensk kultur i Bryssel (kanske blir det mer under ordförandeskapet).

Blev därför lite förvånad när jag fick se stora affischer lite här och var på stan som gjorde reklam för den svenska biofilmen "Män som hatar kvinnor". Med Lisbeth Salander i närbild.

Den svenska titeln verkar dock inte ha gått hem här av någon anledning, så filmen kallas istället "Millennium - Le Film", baserad på "le livre culte de Stieg Larsson".



För säkerhets skull med tillägget "enfin au cinema". Hur efterlängtad just den här svenska filmen verkligen är i Belgien återstår dock att utreda.

EU-ordförande i ett nötskal

Drygt 5 veckor återstår till Sveriges ordförandeskap i EU, 1 juli – 31 december 2009. Vad innebär egentligen detta? Här är de viktigaste komponenterna.

Sverige leder, företräder och driver på EU-arbetet i EUs ministerråd, dvs ”medlemsländernas institution” i EU. Det innebär bl.a. att Sverige sitter ordförande i alla EUs ministermöten, i Coreper (förberedande ambassadörsmöten) och i EUs ca 250 förhandlingsgrupper (för min del i EUs miljöarbetsgrupp som förbereder alla miljöbeslut).

Den viktigaste uppgiften är att se till att EU fattar beslut i viktiga frågor (med enighet eller kvalificerad majoritet, beroende på typ av fråga), vilket ofta innebär tuffa förhandlingar både mellan medlemsländer och med Europaparlamentet. Diplomati, fingertoppskänsla och trovärdighet kommer att vara avgörande faktorer för framgång.

I genomsnitt hålls ett ministermöte, 1-2 Corepermöten och ett 50-tal EU-förhandlingsgrupper varje vecka; att ha ansvar för allt detta arbete är en mycket tung uppgift, som kräver stora resurser.

Sverige kommer även att på olika nivåer företräda EU vid internationella möten, inom allt från FN-möten om klimat och mänskliga rättigheter till WTO-möten och toppmöten med Kina, USA och Indien. Även detta är förstås oerhört resurskrävande.

Ett bra ordförandeskap kan inte driva nationella hjärtefrågor i EU – det enda man egentligen styr över är själva dagordningen, dvs vad som ska hanteras när (vilka sakfrågor som faktiskt ligger på bordet ”ärvs” dock till stor del av föregående ordförandeskap).

Sverige kommer att stå i centrum globalt under det kommande halvåret. Som EU:s främste företrädare kommer vi att citeras, intervjuas, medverka i paneler, analyseras, kommenteras o.s.v. världen över. Det kommer att bli fler reportage om Sverige i utländska medier. Turismen kan väntas öka.

Personligen känns det både privilegierat och unikt att få vara med om detta mastodontprojekt. Personligen är jag övertygad om att Sveriges halvår som EU:s anförare kommer att generera goda resultat. Den svenska statsapparaten är förberedd till tänderna, vi har inga nationella pretentioner och är som folkslag lagom pragmatiska, organiserade, effektiva och målinriktade. Om dessa klyschor stämmer, så borgar det för ett väl förvaltat EU-ordförandeskap.

Om 7-8 månader räknar jag med att skriva jag ett nytt inlägg som sammanfattar det svenska ordförandeskapets insatser – då får vi se om alla våra förberelser och ambitioner har burit frukt.

Olika valsituationer

Endast några veckor till valet till EU-parlamentet återstår. Nyss återvänd från Stockholm från en tjänsteresa, kan jag konstatera att skillnaden mellan den svenska och belgiska EU-valrörelsen är slående.

Intrycket från Sverige är att intresset för EU-valet i Sverige var närmast obefintligt, och i den mån det fanns kändes det nästan konstruerat.

I Belgien däremot är valrörelsen inför parlamentsvalet mycket mer framträdande och levande, manifesterat av allt från det stora antalet affischer, broschyrer, tidningsartiklar och tv-debatter till kringvandrande röstfiskande parlamentariker som man stöter på på gatan. Förra veckan träffade jag en cyklande S-kandidat som delade ut flyers; hon blev besviken när jag berättade att jag endast kunde rösta på svenska parlamentariker.

Kanske inte så konstigt trots allt kan man tycka, att EU-valet uppmärksammas mer i EUs huvudstad än i EUs utmarker. Men visst är det ändå lite konstigt att det svenska grundmurade demokratiska systemet har så svårt att tänka europeiskt? Dels därför att EU-parlamentet är det enda sättet för EU-medborgarna att påverka EU-politiken mer direkt, men också med tanke på hur mycket makt parlamentet har inom EU (ännu större makt om det nya Lissabonfördraget antas).

Tyvärr finns det mindre roliga aspekter av den belgiska valrörelsen: den flamländska högern. Den har slagord som får Sverigedemokraternas budskap att låta som barnjoller. Huvudbudskapet tycks vara att lösa den ekonomiska krisen genom att begränsa invandringen och kasta ut alla invandrare ur Flandern. Stödet för detta ”Vlamse Block” är så starkt att runt en av fyra flamländare lägger sin röst på partiet.

Detta är en aspekt av Belgien som jag har svårt att förlika mig med. Som tur är märks det inte mycket av högerextremismen i Bryssel - de flesta Brysselbor som jag stöter på är både humanister, federalister och royalister.

Ner med konstverket!

Kontroversen kring det tjeckiska konstverket (läs mer här) i rådsbyggnaden fortsätter. Konstnären David Cerny har beslutat att det ska tas ner i förtid, och nu har alla blåa tuber och plastländer slaktats och plockats ner och ligger utspridda i delar på golvet på den stora innergården.

Konstnärens beslut ska tydligen ses som en protest mot den nya tjeckiska regeringen, och mot presidenct Klaus sätt att hantera regeringskrisen. Det lär finnas en särskild "klaus-ul" som ger konstnären rätt att ta ner sitt konstverk på eget bevåg.

Med tanke på all uppståndelse han har åsamkat så kan denna Cerny knappast betraktas som något annat än ett medialt geni.

Med hojen genom Bryssel

I september förra året bloggade jag om hur härligt det är med bilfri stad. Då undrade jag bl.a. varför inte man stänger av Bryssels innerstaden för biltrafik oftare, med tanke på vilken folkfest det blir varje gång. Kanske har någon politiker läst detta, för idag var det dags igen - i samband med den s k "Fête de l'iris".

Jag tog tillfället i akt och var ute med båda barnen på pakethållaren i olika omgångar. Underbart att susa fram på gatorna i egen takt, i valfri fil.

Det är lite speciellt att cykla i Bryssel. Från att ha varit uttalat cykel-ovänligt, håller staden sen några år på med en storsatsning på cykelfrämjande. Cykelbanor byggs ut (tyvärr oftast som en del av bilvägen dvs "extra fil" dvs utan att separa), nya cykelparkeringar dyker upp både här och där, och på så gott som alla enkelriktade vägar (vilka de finns mängder av i Bryssel) är det tillåtet med tvåvägstrafik för cykel. Dessuton är man i slutfasen av att bygga en "grön" cykelrutt runt hela Bryssel genom alla parker, på helt separerat cykelbana. Ser fram emot att testa denna.

Som ett resultat är cyklisterna märkbart fler än när jag bodde här för några år sen. Från att ha betraktats som en utpräglad sportaktivitet för hängivna tävling- eller motionscyklister, så tycks allt fler medelsvenssons (vad de nu heter på franska/flamländska) ta hojen till jobbet och till affären. Tyvärr tycks de flesta bilister inte ha tagit notis om detta, utan kör lika hänsynslöst som tidigare. Jag brukar säga att belgarna kör "dåligt men långsamt" (vilket är mycket bättre än dåligt och fort).

Det var skönt att med en rejäl paus från jobbet. Innan kvällen är över ska jag dock skriva en "måndagsnot" till veckans Corepermöte. Dags att sluta blogga och börja jobba.

The deal is sealed

EU-parlamentet antog idag kompromissförslaget om ett handelsförbud mot sälprodukter, med stor majoritet.

Så här beskrivs frågan i kanadensisk media. Särskilt intressant är det att läsa läsarkommentarerna under artikeln.

En jaktivrare skriver "The Eurotrash is at it again. Some years back they campaigned against the fur trade helping to hurt they economies of many First Nation communities. Now the sealing industry has been targeted. They understand nothing of wildlife management. The Eurotrash has no problem with overfishing and sweeping the oceans clear of fish, and no problem force feeding geese to produce pate. I guess Eurotrash likes to save things that look cute and that doesn't include fish, or geese. Total bloody hypocrites."

Andra har motsatt uppfattning: "Absolutely wonderful news!!! Hopefully this is the beginning of the end of this Canadian embarrassment."

Djurrättsaktivisterna beskriver förstås utfallet som en stor seger - med viss rätt. De har haft en enorm inverkan på resultatet.

.

Handelsförbudet påverkar dock inte den svenska och finska säljakten. Här kan man anmäla sig till en svensk kurs i säljakt, anordnad av Svenska Jägarförbundet. Kostar bara 900 kr.

Sverige i förarsätet

Nedräkningen till det svenska ordförandeskapet har börjat på allvar. Antalet möten, telefonsamtal, och email ökar för varje dag. Intresset för svenska prioriteringar och strategier från både EU-insititutioner, lobbyister och media är mycket stort. På miljösidan arrangerar vi arbetsluncher för miljöattachéerna från alla medlemsländerna för att presentera vårt ordförandeksapsprogram.

Trots att det ännu återstår 2 månader så införs nu helt nya arbetsrutiner, med hårdade rapporteringskrav, anpassade mötesrutiner och en gradvis större självständighetsgrad gentemot regeringskansliet.

Ett särskilt s k lägesrum upprättas för att följa allt som inverkar på ordförandeskapet. Som ordförande måste Sverige omedelbart agera som EUs främste företrädare, oavsett sig det handlar om en ny mellanösterkris eller en pandemisk sjukdom.

Från och med den 1 maj är vi också instruktionslösa, även det en anpassning till ordförandearbetet. Det svenska ordförandeskapet ska ju ledas från Bryssel och inte från Stockholm, och redan nu upphör intruktionerna från huvudstaden.

Det innebör att det i princip är vi som snart kommer att sitta ordförande i EUs alla arbetsgrupper som nu avgör hur Sverige ska agera vid de olika EU-mötena, vilket bl.a. ställer extra stora krav på informationspridning och rapportering hemåt.

Det börjar kännas att det är skarpt läge. Snart är det vi som är i EU:s förarsäte - och då måste allting klaffa.