Ett år senare föll muren i Berlin, en händelse som nu i efterhand ses som den viktigaste symbolen för slutet på kalla kriget och för kommunismens fall i Europa och i dåvarande Sovjet. Utanför EU-Parlamentet har man, dagen till ära, rest fragment av muren för att uppmärksamma denna historiska utveckling.
Om man tänker efter lite inser man lätt vilken enorm betydelse som dessa händelser hade. En efter en av de kommunistiska regeringarna tvingades ge vika för demokrati och folkstyre, Tyskland återförenades, och sedermera blev nästan samtliga av de gamla östdiktaturerna demokratiska stater och fullvärdiga EU-medlemmar.
Idén att t.ex. jag skulle sitta granne med en miljöattaché från Polen i ett mötesrum i en EU-byggnad och förhandla om gemensamma insatser för att förbättra miljön var för bara drygt två årtionden sedan så befängd att den inte ens tänktes.
Det perspektivet är viktigt att ha i bakhuvudet när man nu läser om kritiken mot t.ex. Polen som bromskloss i EUs klimatsamarbete. Hur hade situationen sett ut om Polen inte hade varit EU-medlemmar - och än värre om Sovjet hade funnits kvar och behållit sitt järngrepp över Östeuropa?
Händelserna 1988-90 visar också hur svårt det är att förutsäga framtiden, och att bedöma vad som är "möjligt". Innan det faktiskt hände så var det ytterst få som förutsåg östblockets och Sovjetunionens sönderfall (och de som gjorde det blev inte tagna på allvar).
Det tycks vara alltmer i ropet att vara cynisk och pessimistisk nu för tiden. Det märks inte minst inför klimattoppmötet i Köpenhamn. Själv ger jag inte mycket för vare sig olyckskorpar eller cyniker, oavsett om de hänvisar till politikernas och näringslivet oförmåga eller ovilja att sluta ett ambitiöst avtal, eller om de predikar om världens snara undergång oavsett vad vi gör. Genom sin inställning bidrar de själva till att minska förutsättningarna för verkliga framsteg, till att konservera status quo.
Murens fall visar att även det mest osannolika och oförutsägbara faktiskt är möjligt, och att dåtidens cyniker och skeptiker hade fel om att muren skulle bestå för alltid. Mänsklighetens potential till förändring är långt större än vår kollektiva verklighetsuppfattning.
Framsteg grundas av inspiration, inte av hopplöshet. Det finns egentligen bara ett någorlunda bra sätt att förutse och förändra framtiden - att agera i nuet. Låt oss inte hindras av alla världens pessimister och cyniker och deras trista budskap.
Inlägg
