Six nightmare months..?

Willy Silberstein, utsänd av Sveriges Radio i Bryssel, har ett intressant reportage om utmaningarna det svenska EU-ordförandeskapet. Bland de intervjuade hör chefen och chefens chef, liksom en rad prominenta EU-experter.

En av dem, Giles Merrit, som är generalsekreterare på tankesmedjan "Friends of Europe", talar om "six nightmare months". Han menar att den kommande 6-månadersperioden är mer svårhanterlig och oförutsägbar än vanligt, bl.a. eftersom både parlamentet och kommissionen byts ut, tjeckiens (enligt vissa) bleka insats, osäkerheten kring det nya EU-fördraget och irländarnas omröstning, samt förstås den djupa ekonomiska krisen.

Det är helt enkelt svårt att veta exakt vad man ska förbereda sig för.

Jag kan helt skriva under på detta. Att förbereda sig väl är bra mycket lättare om man vet ungefär vad man har att förvänta sig. Annars är det betydligt svårare.

Sverige i förarsätet

Nedräkningen till det svenska ordförandeskapet har börjat på allvar. Antalet möten, telefonsamtal, och email ökar för varje dag. Intresset för svenska prioriteringar och strategier från både EU-insititutioner, lobbyister och media är mycket stort. På miljösidan arrangerar vi arbetsluncher för miljöattachéerna från alla medlemsländerna för att presentera vårt ordförandeksapsprogram.

Trots att det ännu återstår 2 månader så införs nu helt nya arbetsrutiner, med hårdade rapporteringskrav, anpassade mötesrutiner och en gradvis större självständighetsgrad gentemot regeringskansliet.

Ett särskilt s k lägesrum upprättas för att följa allt som inverkar på ordförandeskapet. Som ordförande måste Sverige omedelbart agera som EUs främste företrädare, oavsett sig det handlar om en ny mellanösterkris eller en pandemisk sjukdom.

Från och med den 1 maj är vi också instruktionslösa, även det en anpassning till ordförandearbetet. Det svenska ordförandeskapet ska ju ledas från Bryssel och inte från Stockholm, och redan nu upphör intruktionerna från huvudstaden.

Det innebör att det i princip är vi som snart kommer att sitta ordförande i EUs alla arbetsgrupper som nu avgör hur Sverige ska agera vid de olika EU-mötena, vilket bl.a. ställer extra stora krav på informationspridning och rapportering hemåt.

Det börjar kännas att det är skarpt läge. Snart är det vi som är i EU:s förarsäte - och då måste allting klaffa.

Äntligen fredag...?

Fredag eftermiddag. Äntligen. Har varit en osedvanligt stressig vecka.

Sitter i rådsbyggnaden och förbereder nästa veckas olika förhandlingar, medan jag väntar på att "min" punkt ska komma upp på Coreper - den ambassadörskommitté som manglar fram beslut för de mest komplicerade förhandlingsfrågorna i rådet. Coreper är den sista utposten innan ministermötena, och de ofta stentuffa slutförhandlingarna mellan rådsordföranden, kommissionen och parlamementet.

Planerna på ett spinningpass och middag på stan ikväll får skrinläggas. Istället kommer jag att knapra på speculoos-kex och bistå den svenska biträdande EU-ambassadören för att söka en kompromiss med EU-parlamentet om EUs nya bekämpningsmedelsförordning. Vi kommer att diskutera kriterier för godkännande av bekämpningsmedel, zoner för ömsesidigt godkännande, medlemsländernas möjlighet att avvisa godkända bekämpningsmedel och en rad andra spännande frågor. (Här kan man läsa mer om det nya förslaget.)

Frågan är politiskt laddad, inte minst efter det att en rapport läcktes från EU-kommissionen nyligen om att nästan hälften av frukt och grönsaker inom EU bär spår av bekämpningsmedelsrester.

Ännu en sen fredagskväll på rådet alltså. När jag kommer hem sover barnen sedan länge. Begreppet "offra sig för miljön" får en högst konkret innebörd.

Jag har ett spännande jobb, men ibland har det sina nackdelar.

Ryggsäcksfolk

En före detta svensk miljöminister avslöjade en gång för mig att hon hade noterat att det är synnerligen lätt att skilja mellan svenska och andra länders regeringstjänstemän på internationella möten. Det finns nämligen en persedeldetalj som särskilt utmärker svenska byråkrater, och då kanske särskilt sådana som arbetar med miljöfrågor: ryggsäcken.
Faktum är att det stämmer ganska väl. Själv har jag alltid med min trogna ryggsäck på förhandlingsmötena, och det är bara att konstatera: det är ett överlägset bra sätt att förflytta dokument och datorer från ett mötesrum till ett annat. Massor med praktiska fack, rymligt, och framför allt ergonomiskt.

Kanske är det inte helt stilrent om man ska följa den mer traditionella diplomat-kutymen, men när man väger praktisk nytta mot konvention så är valet inte svårt – i varje fall inte för mig.

Det finns förvisso olika typer av ryggsäckar. Kanske är inte just en ”Kånken” lämpligast att pryda ryggraden i EU-korridorerna. Men en smidig datorryggsäck har sparat mången sned axel; särskilt praktiskt är det när man som jag cyklar mellan representationen och rådsbyggnaden flera gånger i veckan. Finns det något värre än att tappa sin fullproppade dokumentportfölj från pakethållaren mitt i trafikkaoset på Rue Belliard? Skulle inte tro det (jag talar här av av egen erfarenhet).

Dessutom är ryggsäcken praktisk för miljöministrar som snabbt vill ha tag på sin personal i myllret av EU-förhandlare.

Sånt man bävar för och sånt man blir glad av

Förmiddagen på denna min första arbetsdag inleddes med gemensamt ”rep-möte”, där alla medarbetare samlas gemensamt. Vår nya chef Christian Danielson var på plats (även han hade sin första dag på jobbet!) för att bl.a. berätta om utmaningarna inför dagens EU-toppmöte om Georgien och om EU-ministerns Brysselbesök. Lite ”pep-talk” blev det också: det svenska ordförandeskapet 2009 närmar sig, EU-representationen kommer då att hamna i centrum och stora krav kommer att ställas på oss alla. Jag skulle tro att de flesta av oss känner både inspiration och bävan inför denna digra uppgift.

Det var många nya ansikten men också många bekanta från förr. Blev igenkänd och välkomnad av många; mina närmaste kollegor hade ställt in en stor fin grön krukväxt på mitt nya skrivbord som en trevlig överraskning. Sånt blir man glad av.

Diskussioner om höstens arbetsfördelning har också inletts. Att jag ska hantera GMO-frågor, revision av EUs miljömärkning, CO2-utsläpp från bilar och direktivet om utsläpp från stora förbränningsanläggningar är redan klart. Men vem ska ansvara för frågan om säljakt, byggproduktsdirektivet, växtskyddsmedelsförordningen och utsläppskraven för tunga fordon? Detta återstår tills vidare att lösa. Oavsett hur det blir så lär man knappast gå sysslolös härnere.