Som luftvårdsexpert och hängiven cyklist får jag ofta frågan om det verkligen är klokt att cykla i stadstrafik, eftersom man riskerar att få i sig så mycket avgaser vilket kan leda till lung- eller hjärtproblem och cancer. Bryssel är dessutom en av EU:s mest förorenade städer när det kommer till luftkvaliteten.
Det är svårt att svara intuitivt på denna fråga, men i en utmärkt blogg-artikel i The Guardian får man ett glasklart svar: hälsofördelarna med att cykla regelbundet i vardagen överväger tydligt nackdelarna med att in den andas luftföroreningarna.
Slutsatsen i artikeln är "As ever, all this needs to be placed in context. And the context is clear: cycling is, on balance, very good for you even in big cities". Den pekar även på studier som tyder på att cykelbud i genomsnitt utsätts för totalt sett lägre halter av luftföroreningar än t.ex. ambulansförare, skolelever eller kontorsarbetare. Detta beror sannolikt på att luftcirculationen ofta är större utomhus än i bilar och byggnader.
Faktum är att jag själv ställde precis samma fråga till några av de världsledande lufthälsoexperter som vi har jobbat med inom översynen av EU:s luftvårdspolitik, och fått samma svar. Rekommendationen är: fortsätt att cykla - men undvik givetvis om möjligt undvika de mest trafikerade vägarna och åka gärna via parker eller grönstråk. Möjligen kan också en cykelmask hjälpa (men det verkar faktiskt mer osäkert).
Denna princip gäller alltså även i t.ex. London, som är svårt förorenad av framför allt bilavgaser. I en annan Guardian-artikel kan man läsa om att EU-kommissionen nu drar Storbritannien inför rätta för brott mot EUs luftvårdslagstiftning, med enorma böter (över 300 miljoner euro per år) som möjlig påföljd. En av kollegorna som jobbar med detta rättsfall sitter i kontoret bredvid mitt.
Vågar man hoppas att hotet om böter ska få politiker och tjänstemän att ta tag i frågan på allvar? För situationen är inte mycket bättre i många andra länder. Faktum är att även Sverige lär ligga näst i tur för kommissionens jurister.
Visar inlägg med etikett Bryssel. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Bryssel. Visa alla inlägg
20 februari 2014
07 januari 2014
Inspirerande nyårslöften
Så var man tillbaks i Bryssel efter en blöt och blåsig men skönt avslappnad jul- och nyårshelg i Sverige. Som vanligt är det lite segt att komma in i arbetslunken igen. Och medan USA fryser är vädret i Bryssel mycket milt, med 12-15 grader varmt under dagen.
När jag kom hem från jobbet idag berättade yngsta grabben (numera 6 år) glädjestrålande om tre viktiga nyårslöften (eller kanske snarare önskningar):
1. Jag önskar att jag får låna ett lamm.
2. Jag önskar att min pappa ska ha en bra födelsedag.
Dessa var omsorgsfullt nedskrivna och illustrerade på ett A4-ark som ser ut så här:
Alla figurer är välgjorda, men favoriten är nog den glada pappan med en present i varsin hand.
En inspirerande början på det nya året.
12 mars 2013
Snöstorm och rekordlånga bilköer
Från att ha sett glimtar av våren förra veckan (20 grader varmt i solen i tisdags!), har vintern kommit åter till Bryssel med dunder och brak. Under natten har det kommit över decimetern snö, med sedvanligt trafik-kaos som följd. Skolbussarna är helt inställda och själv "teleworkar" jag hemifrån idag.
Tack och lov att man slipper ge sig ut i trafiken. DN rapporterar om att Belgien tack vare snöstormen kan stoltsera med ett nytt rekord i bilköer: 167 mil!
I luftöversyns-teamet väntar nu med spänning på några av översynens mest avgörande konsultrapporter som kommer att vara centrala för att identifiera rätt ambitionsnivå i höstens nya luftvårdspaketet. Ambitionsnivån kommer i sin tur att vara styrande för både val av lagstiftningsinstrument och för maximalt kostnadseffektiv ansvarsfördelning mellan olika medlemsländer och sektorer när det gäller framtida utsläppsminskningar.
Däremellan ska jag delta på en stor luftvårdskonferens i Stockholm på torsdag, bl.a. tillsammans med miljöminister Lena Ek. Det vill säga - om jag kommer iväg i det Brysselska snö-kaoset.
Tack och lov att man slipper ge sig ut i trafiken. DN rapporterar om att Belgien tack vare snöstormen kan stoltsera med ett nytt rekord i bilköer: 167 mil!
I luftöversyns-teamet väntar nu med spänning på några av översynens mest avgörande konsultrapporter som kommer att vara centrala för att identifiera rätt ambitionsnivå i höstens nya luftvårdspaketet. Ambitionsnivån kommer i sin tur att vara styrande för både val av lagstiftningsinstrument och för maximalt kostnadseffektiv ansvarsfördelning mellan olika medlemsländer och sektorer när det gäller framtida utsläppsminskningar.
Däremellan ska jag delta på en stor luftvårdskonferens i Stockholm på torsdag, bl.a. tillsammans med miljöminister Lena Ek. Det vill säga - om jag kommer iväg i det Brysselska snö-kaoset.
30 januari 2013
Vårvindar och korridorsnack
På bara några dar har Brysselvädret förvandlats från (med belgiska mått mätt) sträng vinterkyla med 5-10 grader kallt och decimeterhög snö, till regn och varma vårvindar. I morse var det 13 grader varmt, och jag cycklade bar-armad i snålblåsten till jobbet.
För brysselborna är snö ganska ovanligt, för att inte säga exotiskt. I många trädgårdar tittade snögubbarna fram och parkerna fylldes på helgerna med pulkaåkande barn och vuxna - med både en och annan påkörning som följd. En god vän fick ryggskott efter en alltför vådlig slädfärd.
En av den senaste veckans stora "snackis" i direktoratets korridorer har handlat om Camerons utspel om en omförhandling av det brittiska EU-samarbetet och en framtida folkomröstning (se även DN:s utmärkta analys). Miljöområdet har särskilt nämnts som ett av de områden där man helst vill slippa klåfingriga EU-byråkrater (för att använda de britiska tabloidtidningarnas egna språkbruk).
En sak råder det dock ganska stor enighet om: det lär inte bli lätt för britterna att omförhandla existerande miljölagstiftning - ett brittiskt "EU a-la-carte" kommer inte att bli populärt. Om ett medlemsland vill ha undantag för t.ex. EU:s luftkvalitetsnormer eller avfallsregler, så kommer snart andra medlemsländer att begära detsamma - sannolikt med Polen i spetsen. Detta skulle kunna leda till att stora delar av EU:s miljölagar avvecklas eller urvattnas, och utan dessa skulle EU:s miljö otvivelaktigt vara i mycket sämre skick idag. Det vet förstås både kommissionen och medlemsländerna, så förhandlingsutrymmet för britterna kommer nog inte att bli stort.
En annan korridordiskussion gäller kommissionärens besked i ett nyårstal till all personal förra veckan om att direktoratet ska omorganiseras.
Beroende på vem man frågar, så handlar det antingen om en mindre justering av existerande struktur, eller om en mer omfattande omorganisation som ska grundas på prioriteringarna i det nyligen framlagde förslaget till nytt miljöhandlingsprogram för EU.
Oavestt vilket, så misstänker många att det egentligen handlar om att "maskera" för det allmänna sparkrav på minst 5% (en siffra som allmänt bedöms stiga till minst det dubbla efter de pågående förhandlingarna om EU-budgeten) som gäller för verksanheten.
Oavsett vad syftet är så leder utspelet till både oro och spekulation; många är oroliga för att tvingas byta arbetsuppgifter, enhet eller t o m direktorat. Och de temporärt anställda befarar givetvis att deras kontrakt helt enkelt inte kommer att förlängas.
För brysselborna är snö ganska ovanligt, för att inte säga exotiskt. I många trädgårdar tittade snögubbarna fram och parkerna fylldes på helgerna med pulkaåkande barn och vuxna - med både en och annan påkörning som följd. En god vän fick ryggskott efter en alltför vådlig slädfärd.
Det finns förstås många synpunkter på detta hos kollegorna - vissa tycker att vore stor skandal om Storbrittannien lämnade EU (också för dem själva), särskilt i dessa kristider, medan andra mer tycks ha inställningen att det vore skönt att bli av med dem, eftersom de ändå bara gör livet surt för EU:s miljösamarbete genom att blockera och begära undantag.
En sak råder det dock ganska stor enighet om: det lär inte bli lätt för britterna att omförhandla existerande miljölagstiftning - ett brittiskt "EU a-la-carte" kommer inte att bli populärt. Om ett medlemsland vill ha undantag för t.ex. EU:s luftkvalitetsnormer eller avfallsregler, så kommer snart andra medlemsländer att begära detsamma - sannolikt med Polen i spetsen. Detta skulle kunna leda till att stora delar av EU:s miljölagar avvecklas eller urvattnas, och utan dessa skulle EU:s miljö otvivelaktigt vara i mycket sämre skick idag. Det vet förstås både kommissionen och medlemsländerna, så förhandlingsutrymmet för britterna kommer nog inte att bli stort.
En annan korridordiskussion gäller kommissionärens besked i ett nyårstal till all personal förra veckan om att direktoratet ska omorganiseras.
Beroende på vem man frågar, så handlar det antingen om en mindre justering av existerande struktur, eller om en mer omfattande omorganisation som ska grundas på prioriteringarna i det nyligen framlagde förslaget till nytt miljöhandlingsprogram för EU.
Oavestt vilket, så misstänker många att det egentligen handlar om att "maskera" för det allmänna sparkrav på minst 5% (en siffra som allmänt bedöms stiga till minst det dubbla efter de pågående förhandlingarna om EU-budgeten) som gäller för verksanheten.
Oavsett vad syftet är så leder utspelet till både oro och spekulation; många är oroliga för att tvingas byta arbetsuppgifter, enhet eller t o m direktorat. Och de temporärt anställda befarar givetvis att deras kontrakt helt enkelt inte kommer att förlängas.
24 januari 2013
Smog-larm också i Bryssel
Det är inte bara i Peking som luftkvaliteten är dålig. Bryssel hör tyvärr till Europas mest luftförorenade städer.
För dagens "gula" situation sänks fartgränserna till max 50 km/h överallt i Bryssel, och folk uppmanas att ställa bilen och använda kollektivtrafiken. Känsliga grupper som barn, äldre och astmatiker rekommenderas att undvika fysisk aktivitet.
Man ska dock komma ihåg att luftkvaliteten i all EU:s städer trots allt är långt mycket bättre än i Peking, mycket tack vare EU:s miljölagstiftning - så jämförelsen med Kinas svårt luftförorenade huvudstad är egentligen orättvis. I genomsnitt förlorar EU-medborgaren ett halvt år av sin livslängd på grund av dålig luft; i Bryssel är den siffran två år. Detta är förstås illa nog, men i Peking lär motsvarande siffra vara runt 10 år. Vi betalar ett högt (och för de flesta okänt) pris för det moderna energi- och transportintensiva samhället.
Den som vill se hur den aktuella luftföroreningssituationen ser ut i andra delar av Europa kan besöka hemsidan "Air Quality in Europe".
Idag har smog-varning "nivå 1" utlysts i Bryssel, och stadens luftkvalitets-index pekar på att luften är "mauvais-trés mauvais" (dålig till mycket dålig). Varningarna uppmärksammas av media och skickas ut per email eller sms efter anmälan på en hemsida. Beroende på föroreningsgrad, införs särskilda bestämmelser för framför allt trafiken.
För dagens "gula" situation sänks fartgränserna till max 50 km/h överallt i Bryssel, och folk uppmanas att ställa bilen och använda kollektivtrafiken. Känsliga grupper som barn, äldre och astmatiker rekommenderas att undvika fysisk aktivitet.
I "orange" situation förbjuder man bilar med jämna/ojämna nummer, förbjuder tung lastbilstrafik under rustningstid, och sänker hastighetsgränsen till 90 i hela Belgien, samtidigt som det blir gratis att åka kollektivt (dessa bestämmelser införs dock mycket sällan, kanske en gång vartannat/vart trejde år). I "rött" läge - vilket är mycket ovanligt - förbjuds all biltrafik inom staden, utom transporter för nödsituationer.
Man ska dock komma ihåg att luftkvaliteten i all EU:s städer trots allt är långt mycket bättre än i Peking, mycket tack vare EU:s miljölagstiftning - så jämförelsen med Kinas svårt luftförorenade huvudstad är egentligen orättvis. I genomsnitt förlorar EU-medborgaren ett halvt år av sin livslängd på grund av dålig luft; i Bryssel är den siffran två år. Detta är förstås illa nog, men i Peking lär motsvarande siffra vara runt 10 år. Vi betalar ett högt (och för de flesta okänt) pris för det moderna energi- och transportintensiva samhället.
Den som vill se hur den aktuella luftföroreningssituationen ser ut i andra delar av Europa kan besöka hemsidan "Air Quality in Europe".
08 februari 2012
Big Jumper Day
Nej, det handlar inte om en friluftsdag med stav- eller längdhopp.
Utan om en belgisk skol-miljökampanj - "Journée Gros Pull" som det heter på franska - som även den Europeiska skolan tycks haka på. Idén går ut på att eleverna nästa måndag ska pallta på sig extra stora varma tröjor, eftersom man då avser sänka innetemperaturen på alla skolor med 2 grader och på detta sätt spara upp till 14% av energiåtgången för uppvärmning. Tröjorna ska man ha på sig för att slippa frysa.
Med tanke på att vi har haft 10-15 grader kallt i Bryssel de senaste dagarna (ovanligt kallt för den här breddgraden) så kan säkert energibesparingen vara ganska betydande - även om det i det stora hela förstås har en högst begränsad inverkan på den totala enerigförbrukningen och nog har långt större betydelse som ett sätt att öka miljömedvetenheten än att på allvar ta itu med miljöproblemen.
Frågan är vad ska man tycka om detta initiativ? Som miljövän kan man väl i princip inte vara annat än i grunden positiv; det blir ett bra tillfälle att prata miljö och energi med morgondagens generation, både hemma och i skolan, och förhoppsningsvis bidrar det till att på lite sikt skapa acceptans för mer verkningsfulla miljöåtgärder.
Samtidigt finns det risk att man återigen lär sig att det är individens ansvar att lösa miljöfrågorna (när det i själva verket handla rom systemfel) och att miljöproblem endast kan lösas genom personliga uppoffring (i detta fall genom att frysa). Inte helt lyckat.
I Belgien vimlar det av dåligt isolerade hus (och skolor, skulle jag tro), och en större satsning på att extraisolera offentliga byggnader eller skapa incitament för att spara värmeenergi i större skala skulle nog vara långt mer effektivare. På kommissionen har man faktiskt gjort en hel del för att minska energiåtgången, bl.a. sänker man temperaturen i kommissionens byggnader avsevärt under helgerna (vilket för övrigt ger en bra anledning att inte jobba helg).
Men det ena utesluter ju inte det andra. På måndag ska jag prata miljö och energi med grabben.
Utan om en belgisk skol-miljökampanj - "Journée Gros Pull" som det heter på franska - som även den Europeiska skolan tycks haka på. Idén går ut på att eleverna nästa måndag ska pallta på sig extra stora varma tröjor, eftersom man då avser sänka innetemperaturen på alla skolor med 2 grader och på detta sätt spara upp till 14% av energiåtgången för uppvärmning. Tröjorna ska man ha på sig för att slippa frysa.
Frågan är vad ska man tycka om detta initiativ? Som miljövän kan man väl i princip inte vara annat än i grunden positiv; det blir ett bra tillfälle att prata miljö och energi med morgondagens generation, både hemma och i skolan, och förhoppsningsvis bidrar det till att på lite sikt skapa acceptans för mer verkningsfulla miljöåtgärder.
Samtidigt finns det risk att man återigen lär sig att det är individens ansvar att lösa miljöfrågorna (när det i själva verket handla rom systemfel) och att miljöproblem endast kan lösas genom personliga uppoffring (i detta fall genom att frysa). Inte helt lyckat.
I Belgien vimlar det av dåligt isolerade hus (och skolor, skulle jag tro), och en större satsning på att extraisolera offentliga byggnader eller skapa incitament för att spara värmeenergi i större skala skulle nog vara långt mer effektivare. På kommissionen har man faktiskt gjort en hel del för att minska energiåtgången, bl.a. sänker man temperaturen i kommissionens byggnader avsevärt under helgerna (vilket för övrigt ger en bra anledning att inte jobba helg).
Men det ena utesluter ju inte det andra. På måndag ska jag prata miljö och energi med grabben.
31 januari 2012
Dubbat eller odubbat?
På flyget hem från medverkan vid ett möte med svenska miljömyndigheter och näringsliv i Stockholm förra veckan, där jag bl.a. föreläste om EU:s framtida luftvårdspolitik, läste jag med intresse en ledare om stadsluft och EU-regler i DN.
Ledaren tog upp ett intressant dilema, nämligen att trafiksäkrare dubbdäck i vintertrafik leder till fler små hälsofarliga partiklar i luften.
I Oslo har man lagt på en avgift för dem som använder dubbdäck. Med denna ekonomiska morot detta har norrmännen fått ner partikelhalten i stadsluften, samtidigt som de stadsbor som allra mest behöver dubbdäck (dvs de som ofta reser långt utanför stadskärnan) fortsatt kan använda sådana (dvs inget generellt förbud).
Sverige fälldes förra året av EU-domstolen för att ha brutit mot EU:s gränsvärden för partiklar i Stockholm och några andra större städer mellan 2005-2007, och nu gäller det att visa EU-kommisisonen att man vidtar åtgärder. Kanske kan det norska exemplet visa vägen framåt.
Även Bryssel lider av höga partikelhalter, men knappast från dubbdäck. Det är nog bara en och annan nordbo som byter däck i Belgien - normalt har vi ju knappt någon snö här. Istället är det höga halter av kväveoxider, ammoniak och andra föroreningar som skapar s k sekundära partiklar.
Idag var det -9 grader på morgonen (mina tunna cykelvantar förslog inte långt) vílket är köldrekord för denna säsong, och häromdagen fick vi någon millimeter snö. Om det blir mer av den varan så drabbas vi av sedvanligt trafik-kaos eftersom belgarna är notoriskt ovana vid snö i trafiken. Med eller utan dubbdäck.
Ledaren tog upp ett intressant dilema, nämligen att trafiksäkrare dubbdäck i vintertrafik leder till fler små hälsofarliga partiklar i luften.
I Oslo har man lagt på en avgift för dem som använder dubbdäck. Med denna ekonomiska morot detta har norrmännen fått ner partikelhalten i stadsluften, samtidigt som de stadsbor som allra mest behöver dubbdäck (dvs de som ofta reser långt utanför stadskärnan) fortsatt kan använda sådana (dvs inget generellt förbud).
Sverige fälldes förra året av EU-domstolen för att ha brutit mot EU:s gränsvärden för partiklar i Stockholm och några andra större städer mellan 2005-2007, och nu gäller det att visa EU-kommisisonen att man vidtar åtgärder. Kanske kan det norska exemplet visa vägen framåt.
Även Bryssel lider av höga partikelhalter, men knappast från dubbdäck. Det är nog bara en och annan nordbo som byter däck i Belgien - normalt har vi ju knappt någon snö här. Istället är det höga halter av kväveoxider, ammoniak och andra föroreningar som skapar s k sekundära partiklar.
Idag var det -9 grader på morgonen (mina tunna cykelvantar förslog inte långt) vílket är köldrekord för denna säsong, och häromdagen fick vi någon millimeter snö. Om det blir mer av den varan så drabbas vi av sedvanligt trafik-kaos eftersom belgarna är notoriskt ovana vid snö i trafiken. Med eller utan dubbdäck.
11 januari 2012
Danskarna tar över
Tillbaks i Bryssel efter en blöt och blåsig jul- och nyårshelg i Sverige; här känns det mer som vår än vinter, med en hel del sol och ofta över 10 grader varmt.
På kontoret råder redan ett närmast frenetiskt tempo med ständigt nya uppgifter i form av utvärderingar, breifings, kick-off-möten, telefonkonferenser, strategipapper osv osv. Nästa vecka arrangerar vi också ett större två-dagarsmöte med "Stakeholder Expert Group" för att samla intressenter från myndigheter, näringsliv och miljörörelse för att informera om och få synpunkter på det pågående arbetet med att ta fram en ny luftstrategi för EU.
De kommer bl.a. att återuppta diskussionen om kommissionens förslag till långsiktig färdplan för klimatpolitiken till 2050, som strandade efter polsk blockering förra sommaren. Man får hoppas att de lyckas bättre än ungrarna på denna punkt.
De har nu ett halvår på sig att göra Europa grönare. På miljödirektoratet ska vi göra allt vi kan för att hjälpa dem på traven.
På kontoret råder redan ett närmast frenetiskt tempo med ständigt nya uppgifter i form av utvärderingar, breifings, kick-off-möten, telefonkonferenser, strategipapper osv osv. Nästa vecka arrangerar vi också ett större två-dagarsmöte med "Stakeholder Expert Group" för att samla intressenter från myndigheter, näringsliv och miljörörelse för att informera om och få synpunkter på det pågående arbetet med att ta fram en ny luftstrategi för EU.
Även den danska statsapparaten lär ha bråda tider, då de nu tar över EU:s ordförandeklubba under de kommande 6 månaderna. Vi kommer att samarbeta nära med dem för att avsluta förhandlingarna om ett reviderat Göteborsprotokoll med nya utsläppstak för 2020.
Danskarna satsar stort på miljö, vilket bl.a. framgår av deras övergripande prioriteringar. Under deras lutheranska slogan "Europe at work", lyfter de fram följande fyra områden:
Danskarna satsar stort på miljö, vilket bl.a. framgår av deras övergripande prioriteringar. Under deras lutheranska slogan "Europe at work", lyfter de fram följande fyra områden:
1.A responsible Europe
2.A dynamic Europe
3.A green Europe
4.A safe Europe
De kommer bl.a. att återuppta diskussionen om kommissionens förslag till långsiktig färdplan för klimatpolitiken till 2050, som strandade efter polsk blockering förra sommaren. Man får hoppas att de lyckas bättre än ungrarna på denna punkt.
De har nu ett halvår på sig att göra Europa grönare. På miljödirektoratet ska vi göra allt vi kan för att hjälpa dem på traven.
03 oktober 2011
Solfrossa i Bryssel?
Tio dagars strålande solskensväder, utan ett moln på himlen - i BRYSSEL. Kan det verkligen stämma?
För några år sedan bloggade jag om vädret i Kap Verde, som sannolikt har ett av världens bästa klimat. Möjligen är det något enahanda. 10 månader av 12 består nästan enbart av molnfri himmel, strålande sol, friska vindar och runt 25 grader i skuggan (de övriga två - regnperioden - är däremot ur skandinaviskt perspektiv olidligt heta och fuktiga). Jag vill nog mena att ett av de viktigaste kriterierna för ett trivsamt klimat är att det är varierat. Hur kan man njuta ordentligt av sol och värme om det aldrig är dimma och kallt?
Brysselvädret är däremot ökänt som ett av Europas - eller kanske rent av världens - sämsta, åtminstone om man inte gillar regn. Men det är långt ifrån enahanda. Jag brukar rekommendera dem som klagar på vädret i Bryssel att vänta en timma eller två, så är det helt annorlunda. Det stämmer nästan alltid.
Efter över sju år som Brysselbo så har jag kommit till insikt om att Bryssels väder överlag faktiskt är betydligt bättre än dess notoriskt dåliga rykte, i varje fall under sommarhalvåret. Förvisso är inte perioden november - mars särskilt trevlig rent vädermässigt. Men eftersom jag cyklar till jobber, så kan jag lätt få en väldigt konkret indikator: Hur ofta kommer jag till jobbet, eller hem, genomblöt efter min cykelfärd? Inte ofta faktiskt. Kanske handlar det om ett 20-tal gånger per år, topps.
Jag har ibland undrat varför min bild av Bryssels väder stämmer så dåligt med det dåliga ryktet. Länge tänkte jag att det har blivit en "etablerad myt", som har upprepats så många gånger att det upplevs som en sanning. Ungefär som att all skolmat alltid smakar illa, eller att det är tråkigt och teknikfientligt att vara miljövänlig.
Men om man tittar närmare på regnstatistiken för Bryssel, så ser jag att det finns en annan tänkbar förklaring: jag semestrar oftast i Sverige och är därför helt enkelt bortrest under högsommarperioden juli/augusti. Det är tydligen då de riktigt stora regnmängderna faller.
Detta år kan nog tjäna som ett ganska bra exempel. Nästan hela april, stora delar av maj och juni, och nu senast i september har vädret varit exceptionellt trivsamt i Bryssel. Idag inräknat har vi faktiskt upplevt 10 molnfria dagar i sträck, med 20-25 grader i skuggan. Då glömmer man lätt att halva juli och hela augusti regnade bort helt.
Åtminstone om man inte var här.
För några år sedan bloggade jag om vädret i Kap Verde, som sannolikt har ett av världens bästa klimat. Möjligen är det något enahanda. 10 månader av 12 består nästan enbart av molnfri himmel, strålande sol, friska vindar och runt 25 grader i skuggan (de övriga två - regnperioden - är däremot ur skandinaviskt perspektiv olidligt heta och fuktiga). Jag vill nog mena att ett av de viktigaste kriterierna för ett trivsamt klimat är att det är varierat. Hur kan man njuta ordentligt av sol och värme om det aldrig är dimma och kallt?
Brysselvädret är däremot ökänt som ett av Europas - eller kanske rent av världens - sämsta, åtminstone om man inte gillar regn. Men det är långt ifrån enahanda. Jag brukar rekommendera dem som klagar på vädret i Bryssel att vänta en timma eller två, så är det helt annorlunda. Det stämmer nästan alltid.
Efter över sju år som Brysselbo så har jag kommit till insikt om att Bryssels väder överlag faktiskt är betydligt bättre än dess notoriskt dåliga rykte, i varje fall under sommarhalvåret. Förvisso är inte perioden november - mars särskilt trevlig rent vädermässigt. Men eftersom jag cyklar till jobber, så kan jag lätt få en väldigt konkret indikator: Hur ofta kommer jag till jobbet, eller hem, genomblöt efter min cykelfärd? Inte ofta faktiskt. Kanske handlar det om ett 20-tal gånger per år, topps.
Men om man tittar närmare på regnstatistiken för Bryssel, så ser jag att det finns en annan tänkbar förklaring: jag semestrar oftast i Sverige och är därför helt enkelt bortrest under högsommarperioden juli/augusti. Det är tydligen då de riktigt stora regnmängderna faller.
Detta år kan nog tjäna som ett ganska bra exempel. Nästan hela april, stora delar av maj och juni, och nu senast i september har vädret varit exceptionellt trivsamt i Bryssel. Idag inräknat har vi faktiskt upplevt 10 molnfria dagar i sträck, med 20-25 grader i skuggan. Då glömmer man lätt att halva juli och hela augusti regnade bort helt.
Åtminstone om man inte var här.
16 juni 2011
Belgare och hastighetsgränser
Jag har tidigare skrivit om den relativt radikala åtgärden att införa 30 km hastighetsgräns i hela centrala Bryssel. I slutet av inlägget skrev jag: "Dock återstår det att se om fartgränsen respekteras; enligt min erfarenhet är det lite si och så med tillämpningen av trafikregler i Belgien."
Nu finns det faktiskt en undersökning gjord av organisationen "Touring" som ger svart på vitt: 1 av 100 bilister följer hastighetsgränsen.
Myndigheterna kliar sig nu i skägget och funderar som bäst på hur man ska få folk att respektera hastighetsgränserna.
Vad sägs om fler trafikpoliser och drygare böter?
Nu finns det faktiskt en undersökning gjord av organisationen "Touring" som ger svart på vitt: 1 av 100 bilister följer hastighetsgränsen.
Myndigheterna kliar sig nu i skägget och funderar som bäst på hur man ska få folk att respektera hastighetsgränserna.
Vad sägs om fler trafikpoliser och drygare böter?
29 april 2011
Att köra Auris Hybrid
Har nu varit ägare till en elhybrid-bil (Toyota Auris Hybrid) i ca ett halvår. En till synes rätt alldiglig bil som dock har en massa high-tech under huven. Tillverkaren utlovar extremt snål bränsleåtgång; 0.38 liter/mil blandad körning (vilket är klart bäst i klassen för bensinbilar). Aurisen kombinerar nämligen bensinmotorn med en smart elmotor som laddas upp när man rullar eller bromsar (samma teknik som den mer kända Priusen).
Man kan visserligen bara köra upp ca 2 km på bara el, och max 50 km/h. Det låter kanske inte så imponerande - men det intressanta är snarare hur mycket man kan pressa den totala bränsleåtgången genom att köra på bensin ibland, och el i bland - vilket delvis sker helt automatiskt.
Håller bilen vad den lovar? Svaret är: ja, i princip. MEN - det beror mycket på hur man kör.
Till en början var jag rejält frustrerad över att den drog bra mycket mer än 0.38. Färddatorn registrerar och räknar ut genomsnittsförbrukningen så det är lätt att följa hur mycket man faktiskt gör av med. Oftast hamnade jag som nybliven auris-ägare på mellan 0.5-0.6 l/mil vilket jag tyckte vara på tok för högt. På långfärder hamnade jag ganska precis på 0,5.
Men skam den som ger sig. Nuförtiden kommer jag i genomsnitt ner i drygt 0.4 i stadstrafik (i detta nu visar datorn 0,43 som genomsnitt för de senaste 50 milen), vilket jag tycker är i det närmaste godkänt.
Varför drog då bilen så mycket mer för ett halvår sedan när den var helt ny? Delvis tycks det bero på att det tar lite tid för motordelarna att "optimeras", dvs bilen blir till en början något energieffektivare med tiden. Sen beror det nog också en del på vädret faktiskt; motorn och/eller batteriet verkar dra mer ju kallare det är (och det var en kall vinter i Bryssel) - och givetvis drar det mer bränsle om man kör med värmen på fullt blås.
Men den största skillnaden beror helt klart på körstil och på att jag har lärt mig att anpassa min körning till den nya tekniken, vilket tog lite tid.
Främst måste man lära sig att köra mjukare än vad man kanske är van vid med en vanlig bil. Försiktiga och välplanerade gaspedalsrörelser är nyckeln. Snabb acceleration ökar bränselåtgången rejält; särskilt i uppförsbacke.
Det gäller också att planera körningen bättre. Är det nerförsbacke? Rulla, "ladda batteriet", och använd el-läget något lite för att accelerera. Plant? Acca försiktigt på bensin-läget, låt el-läget ta över när man kommit upp i någorlunda fart. Uppför? Använd bensin-läget men med långsam acceleration.
Stadstrafik? Här gör sig hybridsystemet bäst. Det lönar sig ändå inte att "hiss-köra" (som de flesta gör i Bryssel!) eftersom det är tätt mellan trafikljusen. Istället för att acca snabbt och sen tvärbromsa vid nästa rödljus -som förvånansvärt många tycks göra - gäller det att använda el-läget så länge som möjligt och rulla fram sakta men säkert, och satsa på jämnast möjliga körning. Många stop-och-start försämrar helt klart bränsleekonomin.
Motorvägskörning? Här används alltid bensinmotorn. Runt 100 km/h eller strax därunder verkar vara optimal fart för bra bränsleekonomin på denna bil på motorvägen. Hur många minuter vinner man egentligen på att köra 120/130? Inte mycket, i praktiken, om man inte lör väldigt långt. Dessutom kör man säkrare runt 100, med längre reaktionstider om man t.ex. måste tvärbromsa.
AC? Njae - bör helst undvikas om man vill ha högsta möjliga bränsleekonomi. Kanske kan man öppna fönstret i stället?
Jag gör det närmast till en sport att köra så bränslesnålt som möjligt, och med tiden kommer jag nog att bli ännu bättre på detta. Efter varje körning så gör färddatorn en bedömning om hur snålt man har kört - om klarar under 0,40 så får blinkar ett stort "EXCELLENT" på skärmen. Det tilltalar mitt tävlingsssinne, och blir en extra sporre att köra smart och snålt.
Ett extra plus i sammanhanget är att man faktiskt kör säkrare med en elhybrid än med en konventionell bil. Just därför att man kör jämnare och mindre ryckigt - oftast också något långsammare. Utan att tappa nämnvärt med tid - åtminstone inte i stadstrafik. Dessutom har man alltid möjlighet att köra snabbare om man faktiskt vill - upp till 134 hästkrafter vilket inte är så lite för en bil io golfklassen.
Det är dock inte helt okontroversiellt att köra mjukt och försiktigt i Bryssel. Jag börjar vänja mig vid att den ena blådåren efter den andra kör om efter ett trafikljus, eftersom de anser att jag accar för långsamt. Men redan vid nästa trafikljus brukar jag sakta men säkert rulla fram till den omkörande bilen och nosa den i baken...
En test i engelsk TV kan ses här:
Testföraren når vid extrem snålkörning ett resultat på imponerande 0,35 l/mil (även om också han konstaterar att det då blir en del köbildning bakom bilen).
Om vi får se den stora omställning från fossilbilar till hybrid- och rena elbilar som många tror och hoppas på, så kommer trafiken - inte minst för gångtrafikanter och cyklister - därför att bli bra mycket säkrare. Helt enkelt därför att bilarna kommer att röra sig lite långsammare. Det går inte att acca lika snabbt som med en bensinare. Och varför ska man det - egentligen?
En övergång till elbaserad trafik kan alltså rädda både miljö och människoliv på samma gång. EU-kommissionen tror på en omställning som innebär att hälften av all stadstrafik går på el år 2030, och en total övergång till el-bilar i städerna 2050. Samtidigt lanserar de en noll-vision för trafiksäkerheten till 2050. (Kolla förresten in kommissionens coola "trailer" till iniatitivet här).
Låt oss hoppas - och se till - att kommissionens trafikvision kan förverkligas. Snart är ladd-hybriderna här, och de lär ha ännu bättre bränsle-ekonomi.
Håller bilen vad den lovar? Svaret är: ja, i princip. MEN - det beror mycket på hur man kör.
Till en början var jag rejält frustrerad över att den drog bra mycket mer än 0.38. Färddatorn registrerar och räknar ut genomsnittsförbrukningen så det är lätt att följa hur mycket man faktiskt gör av med. Oftast hamnade jag som nybliven auris-ägare på mellan 0.5-0.6 l/mil vilket jag tyckte vara på tok för högt. På långfärder hamnade jag ganska precis på 0,5.
Men skam den som ger sig. Nuförtiden kommer jag i genomsnitt ner i drygt 0.4 i stadstrafik (i detta nu visar datorn 0,43 som genomsnitt för de senaste 50 milen), vilket jag tycker är i det närmaste godkänt.
Varför drog då bilen så mycket mer för ett halvår sedan när den var helt ny? Delvis tycks det bero på att det tar lite tid för motordelarna att "optimeras", dvs bilen blir till en början något energieffektivare med tiden. Sen beror det nog också en del på vädret faktiskt; motorn och/eller batteriet verkar dra mer ju kallare det är (och det var en kall vinter i Bryssel) - och givetvis drar det mer bränsle om man kör med värmen på fullt blås.
Men den största skillnaden beror helt klart på körstil och på att jag har lärt mig att anpassa min körning till den nya tekniken, vilket tog lite tid.
Främst måste man lära sig att köra mjukare än vad man kanske är van vid med en vanlig bil. Försiktiga och välplanerade gaspedalsrörelser är nyckeln. Snabb acceleration ökar bränselåtgången rejält; särskilt i uppförsbacke.
Det gäller också att planera körningen bättre. Är det nerförsbacke? Rulla, "ladda batteriet", och använd el-läget något lite för att accelerera. Plant? Acca försiktigt på bensin-läget, låt el-läget ta över när man kommit upp i någorlunda fart. Uppför? Använd bensin-läget men med långsam acceleration.
Stadstrafik? Här gör sig hybridsystemet bäst. Det lönar sig ändå inte att "hiss-köra" (som de flesta gör i Bryssel!) eftersom det är tätt mellan trafikljusen. Istället för att acca snabbt och sen tvärbromsa vid nästa rödljus -som förvånansvärt många tycks göra - gäller det att använda el-läget så länge som möjligt och rulla fram sakta men säkert, och satsa på jämnast möjliga körning. Många stop-och-start försämrar helt klart bränsleekonomin.
Motorvägskörning? Här används alltid bensinmotorn. Runt 100 km/h eller strax därunder verkar vara optimal fart för bra bränsleekonomin på denna bil på motorvägen. Hur många minuter vinner man egentligen på att köra 120/130? Inte mycket, i praktiken, om man inte lör väldigt långt. Dessutom kör man säkrare runt 100, med längre reaktionstider om man t.ex. måste tvärbromsa.
AC? Njae - bör helst undvikas om man vill ha högsta möjliga bränsleekonomi. Kanske kan man öppna fönstret i stället?
Jag gör det närmast till en sport att köra så bränslesnålt som möjligt, och med tiden kommer jag nog att bli ännu bättre på detta. Efter varje körning så gör färddatorn en bedömning om hur snålt man har kört - om klarar under 0,40 så får blinkar ett stort "EXCELLENT" på skärmen. Det tilltalar mitt tävlingsssinne, och blir en extra sporre att köra smart och snålt.
Ett extra plus i sammanhanget är att man faktiskt kör säkrare med en elhybrid än med en konventionell bil. Just därför att man kör jämnare och mindre ryckigt - oftast också något långsammare. Utan att tappa nämnvärt med tid - åtminstone inte i stadstrafik. Dessutom har man alltid möjlighet att köra snabbare om man faktiskt vill - upp till 134 hästkrafter vilket inte är så lite för en bil io golfklassen.
Det är dock inte helt okontroversiellt att köra mjukt och försiktigt i Bryssel. Jag börjar vänja mig vid att den ena blådåren efter den andra kör om efter ett trafikljus, eftersom de anser att jag accar för långsamt. Men redan vid nästa trafikljus brukar jag sakta men säkert rulla fram till den omkörande bilen och nosa den i baken...
En test i engelsk TV kan ses här:
Testföraren når vid extrem snålkörning ett resultat på imponerande 0,35 l/mil (även om också han konstaterar att det då blir en del köbildning bakom bilen).
Om vi får se den stora omställning från fossilbilar till hybrid- och rena elbilar som många tror och hoppas på, så kommer trafiken - inte minst för gångtrafikanter och cyklister - därför att bli bra mycket säkrare. Helt enkelt därför att bilarna kommer att röra sig lite långsammare. Det går inte att acca lika snabbt som med en bensinare. Och varför ska man det - egentligen?
En övergång till elbaserad trafik kan alltså rädda både miljö och människoliv på samma gång. EU-kommissionen tror på en omställning som innebär att hälften av all stadstrafik går på el år 2030, och en total övergång till el-bilar i städerna 2050. Samtidigt lanserar de en noll-vision för trafiksäkerheten till 2050. (Kolla förresten in kommissionens coola "trailer" till iniatitivet här).
Låt oss hoppas - och se till - att kommissionens trafikvision kan förverkligas. Snart är ladd-hybriderna här, och de lär ha ännu bättre bränsle-ekonomi.
15 februari 2011
Buss-strejk
I morse var det dags för en ny kollektivtrafik-strejk i Bryssel - något som inträffar med jämna mellanrum. Varken bussarna, spårvagnarna eller tunnelbanan rullar.
Detta skapar enorma trafikproblem eftersom det innebär att fler tar bilen, och infartsvägar som Rue de la Loi och Avenue Louise korkar igen totalt. För vår det innebär det att barnen inte kommer till skolan, eftersom vi är beroende av buss och spårvagn för att ta oss dit.
Som tur är cyklar jag till jobbet så jag missar inte dagens klimatförhandlingar. Man fick kryssa sig fram bland alla stillastående tutande bilar, men till slut kom jag fram helskinnad.
Vid dagens förhandling ska vi gå igenom ett utkast till deklaration om utfallet i Cancun. Det är som vanligt en omständig process att försöka enas om varenda stavelse, eftersom det finns grundläggande meninsskiljaktilgheter i synen på vad EU ska driva och hur långt man vill att EU ska gå internt.
Detta skapar enorma trafikproblem eftersom det innebär att fler tar bilen, och infartsvägar som Rue de la Loi och Avenue Louise korkar igen totalt. För vår det innebär det att barnen inte kommer till skolan, eftersom vi är beroende av buss och spårvagn för att ta oss dit.
Som tur är cyklar jag till jobbet så jag missar inte dagens klimatförhandlingar. Man fick kryssa sig fram bland alla stillastående tutande bilar, men till slut kom jag fram helskinnad.
Vid dagens förhandling ska vi gå igenom ett utkast till deklaration om utfallet i Cancun. Det är som vanligt en omständig process att försöka enas om varenda stavelse, eftersom det finns grundläggande meninsskiljaktilgheter i synen på vad EU ska driva och hur långt man vill att EU ska gå internt.
01 februari 2011
Cyberstöld av utsläppsrätter
Smogvarning i Bryssel idag (vilket händer då och då). Myndigheterna uppmanar folk att åka kollektivt och har infört hastighetbegränsningar på 50 km/h i hela stor-Bryssel och 90 på alla omgivande motorvägar - även om få verkar respektera detta.
I EU-korridorerna diskuteras i dagarna ett antal spektakulära cyber-attacker på EU:s register för utsläppsrätter. Tjuvarna har hackat elektroniska register i flera medlemsstater (dock inte Sverige) och stulit flera miljoner utsläppsrätter till ett totalt värde av hela 50 miljoner euro.
Sådana stölder är knappast enkla att utföra, eftersom det krävs hög kunskap om hur systemen fungerar och avancerad teknik för att komma åt registren. Sannolikt handlar det därför om väl organiserad brottslighet.
För att undvika fler stölder har kommissionen tillfälligt stängt handeln med utsläppsrätter, och ställt krav på skärpta säkerhetsrutiner och uppgraderade system.
Klimatkommissionär Hedegaard kommenterar stölderna i SVD. Hon har onekligen en poäng i att attackerna är ett bevis på att handelssystemet faktiskt fungerar, eftersom CO2-utsläppen har ett verkligt ekonomiskt värde.
Nästa år centraliseras registersystemet till kommissionen, vilket kommer att göra det bra mycket svårare att stjäla utsläppsrätter framöver.
I EU-korridorerna diskuteras i dagarna ett antal spektakulära cyber-attacker på EU:s register för utsläppsrätter. Tjuvarna har hackat elektroniska register i flera medlemsstater (dock inte Sverige) och stulit flera miljoner utsläppsrätter till ett totalt värde av hela 50 miljoner euro.
Sådana stölder är knappast enkla att utföra, eftersom det krävs hög kunskap om hur systemen fungerar och avancerad teknik för att komma åt registren. Sannolikt handlar det därför om väl organiserad brottslighet.
För att undvika fler stölder har kommissionen tillfälligt stängt handeln med utsläppsrätter, och ställt krav på skärpta säkerhetsrutiner och uppgraderade system.
Klimatkommissionär Hedegaard kommenterar stölderna i SVD. Hon har onekligen en poäng i att attackerna är ett bevis på att handelssystemet faktiskt fungerar, eftersom CO2-utsläppen har ett verkligt ekonomiskt värde.
Nästa år centraliseras registersystemet till kommissionen, vilket kommer att göra det bra mycket svårare att stjäla utsläppsrätter framöver.
10 januari 2011
En grön jul
Tillbaks igen på kontoret efter en verkligt "grön jul" - dvs en jul utan överdriven materialism och julklappshets, flygresor och matfrosseri (t o m julklappspappren och julgran har återvunnits!). Av min underbara fru fick jag ett egenkonstruerat litet häfte med "upplevelsecheckar" med allt från pilatespass till överasknings-picnic att nyttja vid valfria tillfällen i framtiden. En av de bästa klappar jag någonsin fått - och med mycket begränsat ekologiskt fotavtryck.
Utan resor och julgäster blev det desto mer tid över för familjemys, tennis och utflykter t.ex. till Bryssels finfina julmarknad (Plaisirs D'Hiver) och häftiga Technopolis, som är kul för både stora och små.
Julen var inte bara var grön utan också - för ovanlighetens skull i Bryssel - vit. Därför blev det också en hel del pulkåkning, ofta med hjärtat i halsgropen eftersom bästa och snabbaste pulkbacken ligger rakt ovanför en stor damm med vatten...
En liten utflykt genom ett snöklätt Ardennerna till norra Frankrike hanns också med, med Europas största slottsruin, Chateau de Sedan, som slutmål. En fascinerande påminnelse om Europas våldsamma och blodiga historia. Så sent som under andra världskriget användes borgen av tyskarna som avrättningsplats och tortyrkammare.
Utan resor och julgäster blev det desto mer tid över för familjemys, tennis och utflykter t.ex. till Bryssels finfina julmarknad (Plaisirs D'Hiver) och häftiga Technopolis, som är kul för både stora och små.
Julen var inte bara var grön utan också - för ovanlighetens skull i Bryssel - vit. Därför blev det också en hel del pulkåkning, ofta med hjärtat i halsgropen eftersom bästa och snabbaste pulkbacken ligger rakt ovanför en stor damm med vatten...
En liten utflykt genom ett snöklätt Ardennerna till norra Frankrike hanns också med, med Europas största slottsruin, Chateau de Sedan, som slutmål. En fascinerande påminnelse om Europas våldsamma och blodiga historia. Så sent som under andra världskriget användes borgen av tyskarna som avrättningsplats och tortyrkammare.
12 november 2010
Att elda för kråkorna
Fick en smärre chock nyligen när jag såg den årliga kostnaden för att värma upp bostaden som vi hyr i Watermaal. Och drar slutsatsen att huset måste vara oerhört dåligt isolerat.
Mycket riktigt. På en smart hemsida som Bryssels miljökontor har satt upp för att främja gröna eneriginvesteringar kan man via flygbilder och ett klassificeringssystem med färgskala se hur väl (eller dåligt) isolerad ens bostad är. Enligt denna så bor jag (liksom en majoritet av Brysselborna, tycks det) i ett gulmarkerat hus, vilket bl.a. innebär att: "Il est possible que votre toiture soit peu ou partiellement isolée (...) Nous vous conseillons de faire réaliser un audit énergétique."
Det är alltså "möjligt att jag bor i ett hus med ett tak som är lite eller delvis isolerat". Rådet är att kontakta specialiser för att göra en energiinventering.
Så vi får fortsätta att elda för kråkorna - men jag har nu i varje fall ställt in brännaren på att stänga av elementen nattetid. Alltid något.
Mycket riktigt. På en smart hemsida som Bryssels miljökontor har satt upp för att främja gröna eneriginvesteringar kan man via flygbilder och ett klassificeringssystem med färgskala se hur väl (eller dåligt) isolerad ens bostad är. Enligt denna så bor jag (liksom en majoritet av Brysselborna, tycks det) i ett gulmarkerat hus, vilket bl.a. innebär att: "Il est possible que votre toiture soit peu ou partiellement isolée (...) Nous vous conseillons de faire réaliser un audit énergétique."
Det är alltså "möjligt att jag bor i ett hus med ett tak som är lite eller delvis isolerat". Rådet är att kontakta specialiser för att göra en energiinventering.Om jag känner min hyresvärd (som ju inte är den som betalar gasräkningarna) rätt, så chansen att hon kommer att lägga pengar på att förbättra isoleringen i byggnaden ungefär lika stor som att hon ska investera i andra förbättringar i vår bostad. Dvs lika med noll.
Så vi får fortsätta att elda för kråkorna - men jag har nu i varje fall ställt in brännaren på att stänga av elementen nattetid. Alltid något.
11 oktober 2010
Om att lämna på dagis
Varje dag ska barnen ska lämnas på dagis innan kl 9, och mitt mål är att lämna minst 2 ggr i veckan om jag inte har tidiga morgonmöten ("tidigt" på EU-språk är kl 9). Det går oftast bra.
Ambitionen är att försöka göra dessa små projekt (som är logistiskt krävande eftersom jag måste åka både buss, spårvagn och tunnelbana) till en trevlig "utflykt", och se det som kvalitetstid med barnen istället för en stressig transportsträcka. Lättare sagt än gjort, där man står och trängs bland sura belgiska morgonpendlare - men oftast går det ganska bra. En favorit är att berätta påhittade sagor om drakar, troll och häxor och annat skoj på vägen.
Sannolikt inspirerad av en sådan saga, pekade min 5-åriga grabb i morse plötsligt på en äldre herre som stod en bit bort och informerade både mig och resten av bussen om att "gubben har en lika stor näsa som en häxa!". Då känndes det skönt att vi talar ett språk som inte är mainstream i Europa.
Men jag måste erkänna att gubben hade en osedvanligt stor kran. När grabbarna blir större ska jag lära dem några visdomsord från min egen far som han i sin tur fick från sin pappa: "Det är inget lyte att ha ett stort snyte - det är värre skam att gå näslös fram!".
Ambitionen är att försöka göra dessa små projekt (som är logistiskt krävande eftersom jag måste åka både buss, spårvagn och tunnelbana) till en trevlig "utflykt", och se det som kvalitetstid med barnen istället för en stressig transportsträcka. Lättare sagt än gjort, där man står och trängs bland sura belgiska morgonpendlare - men oftast går det ganska bra. En favorit är att berätta påhittade sagor om drakar, troll och häxor och annat skoj på vägen.
Sannolikt inspirerad av en sådan saga, pekade min 5-åriga grabb i morse plötsligt på en äldre herre som stod en bit bort och informerade både mig och resten av bussen om att "gubben har en lika stor näsa som en häxa!". Då känndes det skönt att vi talar ett språk som inte är mainstream i Europa.
Men jag måste erkänna att gubben hade en osedvanligt stor kran. När grabbarna blir större ska jag lära dem några visdomsord från min egen far som han i sin tur fick från sin pappa: "Det är inget lyte att ha ett stort snyte - det är värre skam att gå näslös fram!". Att hämta barnen är värre. Belgiska dagis stänger kl 15 (eller kl 12 på onsdagar) och det hör till undantagen att man kan komma ifrån så tidigt från jobbet. Inte undra på att det finns så många hemmafruar i Belgien - och så få hemmapappor. (Här kan man läsa om mitt eget hemmapappaprojekt i Kap Verde 2006-2008).
30 september 2010
1000 bussar i vägen
Igår marscherade tiotusentals demonstranter runt EU-kvarteren i Bryssel för att protestera mot svångremspolitiken i flera av EUs medlemsländer i EU (läs mer på BCCs hemsida).
Vid kvarteren kring vårt dagis stod drygt tusen (1000!) bussar parkerade, och eftersom kollektivtraffiken var helt lamslagen stannade båda barnen hemma och även jag jobbade hemifrån via internet.
Ett smart drag, visade det sig när jag pratade med de stackars kollegor som hade släpat sig till kontoret genom gatukaoset. Det enda fungerande sättet att ta sig fram var till fots - med långa omvägar runt avspärrningar och demonstrationståg.
Och barnen tyckte att det var suveränt att få vara hemma en dag mitt i veckan. De hoppas på fler demonstrationer snart.
Vid kvarteren kring vårt dagis stod drygt tusen (1000!) bussar parkerade, och eftersom kollektivtraffiken var helt lamslagen stannade båda barnen hemma och även jag jobbade hemifrån via internet.
Ett smart drag, visade det sig när jag pratade med de stackars kollegor som hade släpat sig till kontoret genom gatukaoset. Det enda fungerande sättet att ta sig fram var till fots - med långa omvägar runt avspärrningar och demonstrationståg.
Och barnen tyckte att det var suveränt att få vara hemma en dag mitt i veckan. De hoppas på fler demonstrationer snart.
21 september 2010
Radikala(?) trafikåtgärder i Bryssel
I söndags - när det var valdag i Sverige - hade Bryssel sin årliga bilfria dag. Hela staden stängdes av för biltrafik och all kollektivtrafik var gratis. Det blev ännu en gång en riktig folkfest, trots halvdant väder. Grabbarna var helt fascinerade över att få gå, springa och cykla fritt på gatan. Här och här kan man läsa tidigare blogginlägg på samma tema.
Fortfarande handlar det dock endast om en söndag per år vilket är på tok för lite med tanke på hur roligt folk har.
Däremot har man nu infört en annan trafikpolitisk åtgärd, som nog får betraktas som lite radikal: en 30 km fartgräns för hela Bryssels innerstad (dvs området innanför den ökända "tunnelringen").
Det motsvarar väl ungefär motsvarande fartgräns för hela Stockholms innerstad. Det torde vara en närmast otänkbar tanke i Sverige(?), men är nu alltså realiserat i Bryssel.
Dock återstår det att se om fartgränsen respekteras; enligt min erfarenhet är det lite si och så med tillämpningen av trafikregler i Belgien.
Däremot har man nu infört en annan trafikpolitisk åtgärd, som nog får betraktas som lite radikal: en 30 km fartgräns för hela Bryssels innerstad (dvs området innanför den ökända "tunnelringen").
Det motsvarar väl ungefär motsvarande fartgräns för hela Stockholms innerstad. Det torde vara en närmast otänkbar tanke i Sverige(?), men är nu alltså realiserat i Bryssel.
Dock återstår det att se om fartgränsen respekteras; enligt min erfarenhet är det lite si och så med tillämpningen av trafikregler i Belgien.
03 september 2010
Agenda 21 lever!
För knappt 20 år sedan bidrog denna s k Rioprocess till att jag på allvar engagerade mig i arbetet för miljö och hållbar utveckling, först som ideellt aktiv student i Lund, sedan mer eller mindre avlönad för Burlövs kommun och FN-förbundet (inom miljönärverket "Q2000"), och numera som miljöförhandlare för miljödepartementet och UD.
Till en början handlade det mycket om att föra ner de abstrakta FN-målsättningarna på lokal nivå t.ex. genom att upprätta konkreta lokala agenda 21-planer, något som fick stort genomslag i svenska kommuner i mitten på 90-talet och som fortfarande finns kvar på en del håll (även om hållbarhetsarbetet nu alltmer tycks vara integrerat i kommunernas översiktsplaneringsprocesser - på gott och ont). Sverige var ett av få länder där det lokala arbetet sattes i fokus på detta vis.
Således blev jag glatt överraskad när det härom dagen damp ner en liten skrift i brevlådan till min bostad i Watermael med rubriken "En chemin pour un development durable - agenda 21 Watermael-Boitsfort" (På väg mot hållbar utveckling - agenda 21 för Watermael-Boitsfort). På framsidan fanns ett sött foto på en ädre herre som bär på en skottkärra med ett barn i, under ett blommande körsbärsträd.
Broschyren sammanfattar kommunens lokala agenda 21-plan och beskriver en rad åtgärder för att förbättra miljön (t.ex. minskad energianvändning, ökad återvinning, kollektivtrafik och naturskydd), liksom för att främja social och kulturell utveckling (såsom handikappsatsningar, blomutställningar, hälsosammare skolmat, internationell solidaritet och åtgärder mot kvinnovåld). Watermaels agenda 21-arbete är därmed bredare än det som bedrevs i Sverige som ofta upplevdes som smalt och inriktat på endast miljöfrågor.
I en tid där FN-samarbetet går trögt, inte minst på klimatområdet, är det roligt att konstatera att Agenda 21 fortfarande lever kvar, både som begrepp och som källa till engagemang och inspiration.
08 juli 2010
En mycket bra början på ordförandeskapet
Belgien är så tättbefolkat att det inte finns några hus utan grannar och större vägar alldeles i närheten, inte ens långt ut på landsbygden.
Trodde jag.
Förra helgen insåg vi att det faktiskt inte stämmer, när vi blev inbjudna av en av mina belgiska kollegor att hälsa på i deras gamla lantgård i närheten av Bastogne i Ardennerna. Gården hade använts som fritidshus i flera generationer och låg med belgiska mått mycket ödsligt vid randen på en liten bokskog några kilometer från närmaste by, Sibret. Varken grannhus eller en större bilvägar på flera kilometers håll.
Det blev ett skönt avbrott från den tryckande värmen i Bryssel, med skogspromenader, tennis, grillning och bad i en liten skogsdamm full med grodor.
I skogarna runtomkring drabbade tyskarna samman med de allierade i andra världskrigets slutskede, och man kunde fortfarande se spår av gamla skyttegravar och bunkrar. Jag blev åter påmind om EU:s enkla men geniala ursprungstanke, nämligen att skapa ett ekonomiskt samarbete så sammanflätat att det skulle omöjliggöra ett nytt krig mellan de gamla ärkefienderna Frankrike och Tyskland. Och slogs av hur väl det lyckades.
Trodde jag.
Förra helgen insåg vi att det faktiskt inte stämmer, när vi blev inbjudna av en av mina belgiska kollegor att hälsa på i deras gamla lantgård i närheten av Bastogne i Ardennerna. Gården hade använts som fritidshus i flera generationer och låg med belgiska mått mycket ödsligt vid randen på en liten bokskog några kilometer från närmaste by, Sibret. Varken grannhus eller en större bilvägar på flera kilometers håll.
Det blev ett skönt avbrott från den tryckande värmen i Bryssel, med skogspromenader, tennis, grillning och bad i en liten skogsdamm full med grodor.
I skogarna runtomkring drabbade tyskarna samman med de allierade i andra världskrigets slutskede, och man kunde fortfarande se spår av gamla skyttegravar och bunkrar. Jag blev åter påmind om EU:s enkla men geniala ursprungstanke, nämligen att skapa ett ekonomiskt samarbete så sammanflätat att det skulle omöjliggöra ett nytt krig mellan de gamla ärkefienderna Frankrike och Tyskland. Och slogs av hur väl det lyckades.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
